danielasliv.blo.gg

Igår var jag en bland 11 000 som sprang helsinki midnight run. Det var magiskt. Jag har inte sprungit eller varit på en normal länk på kanske ett år eller något liknande. Men igår gick 10 km löjligt enkelt. Visst tänkte jag flera gånger "Nää, en kilometer till, sedan får jag gå", men plötsligt hade en kilometer gått och jag hade tankarna på att stanna någon helt annanstans. De sista 200-300metrarna kändes som om jag flög. Det brände något fruktansvärt i benen men jag såg målet och bara sprang. Tror jag drämde till någon också som jag sprang förbi....... Uuuups. Nåja, jag är nöjd i alla fall även om tiden skulle ha kunnat vara bättre. 

 

Idag har jag träningsvärk i ryggen, låren och knäna men mycket hellre det än att ha "krabbis". Snart kokar jag spagetti med köttbullar och fyller på med extra kolhydrater. Imorgon börjar nya veckan och min Jenkki fyller år, tjohoo!

På måndag kommer jag att stå på två springbanor, ungefär på sträcket som skiljer banorna åt. Den ena banan kännetecknar Lärkkulla, för det börjar på riktigt med alla lektioner på måndag. Den andra banan är distansförhållandet med Joel som i princip inleds då, även om han for hem för någon dag sedan. Men iom. att han börjar skolan i Sverige på måndag tycker jag att man kan räkna från det. Jag skall försöka få en jämn balans mellan de två. Att fokusera på skolan, men också komma ihåg Joel och hinna träffa honom nu och då. Förra gången jag sa hejdå åt Joel började jag faktiskt gråta, antagligen för att jag då ännu inte visste när jag skulle få träffa honom igen, men nu när han var här några dagar var det inte lika tungt att säga hejdå. Kanske för att jag vet att jag åker och hälsar på honom om typ 1½ månad då jag har höstlov. Just nu ser jag inga hinder i distansförhållandet och är inställd på att det håller. Allt handlar ju om ren vilja. Jag och Joel är väldigt lika i det mesta och vi är båda överens om att vi håller ihop. Det underlättar förstås att tänka att det handlar egentligen bara om knappt 8-9 månader, sen får vi se vad som händer. Det blir nog bra!♥

 

Angående skolan vet jag inte om jag behöver skriva så mycket mera, dels för att jag har en kategori "skolan 2013-2014" där det står om förra året här och dels för att jag ännu idag skall skriva ett blogginlägg för skolans/musiklinjens nya blogg, hur kul?!? Kan kopiera länken efteråt bara det blir publicerat. 

 

Ikväll springer jag nästan på en löpbana. Inte riktigt, men på Helsinki Midnight Run och jag känner mig sååååååå inte förberedd, men sånt är livet...... ;)

Idag morse fick vi annorlundare väckningssignal aaaaningen tidigare än vad vi hade tänkt. Halv åtta vaknar vi av att det är ett så otroligt irriterande ljud som skriker och efter en stund konstaterar vi att det är brandalarmet som har vaknat. Ingen större skada skedd, bara en studerande som hade lämnat levande ljus på över natten.... Men altså intressant vecka har vi ju fått i alla fall! Idag hade vi lite gehör på nivå 3/3 och jag har inte glömt helt allt under sommaren, utan jag är heeeelt okej. Imorgon kör vi vanliga lektioner, ÄNTLIGEN. Jag diskuterade nyss med Tika att det här är nog en underlig skola där man nästan får ångest för att inte ha lektioner... If I could, I would, stay here for the rest of my life.

 

Var dessutom till Kw och äta lunch med Joel. Har ni inte hittat dit ännu, ÄT DÄR. Joel tycker att det är sorgligt för att han aldrig blir besviken när han äter där, utan maten är alltid perfekt. Synd om honom? Naaaah

Har inte ägnat en tanke till bloggen sen jag anlände på söndagkväll. Kommer dela rum med Tika i år, det skall bli riktigt kul! Ljuvligt att se alla bekanta igen och intressant med alla nya ansikten, what else to say? Från Musiklinjen är alla på en och samma våning så nu skall det bli ordning på köken. Till råga på allt har vägglöss redan hittat till några rum så några har fått evakuera till "andra sidan".

 

Vi är 26 stycken musikstuderande i år och ungefär hälften är sångare....... SJUKT MÅNGA, men behöver inte vara en dålig sak för det. Jag är nu redan nöjd med bandet jag är i och ser fram emot lektionerna. Dessutom har vi nu redan ungefär 20 gigs inplanerade och mera kommer det ju antagligen så småningom, tjohoo!

 

Jag har sång som huvud-instrument och skall försöka lära mig spela piano (bi-instrument) under detta år, wish me good luck. 

 

Joel anlände hit igår och jag har sovit gott!

 

Any questions angående skolan/boende eller något annat intressant, lämna i kommentarerna!

Och ddaannii96 på instagram, uppdaterar med bilder från skolan och annars bara, haha

Något som jag tycker om är att fota (you don't say?) men däremot tycker jag inte om att stå framför kameran om inte kameran står på ett stativ. Varför? För jag tycker jag ser misslyckad ut på 99,9% av andras bilder och jag är inte nöjd. Jag får inte en rättvis bild av mig själv. "Spegeln är din värsta fiende", well, sanningen är den att jag vill lita mera på spegeln än på en kamera för enligt kameran kan jag ha många olika sidor medan spegeln håller sig till ett -det jag hoppas att andra ser. Om jag ser ut som på de flesta bilder vill jag nog göra något annat. Varför föddes inte jag som en fotomodell liksom? Det värsta är ju det att jag blir allra fulast på de bilder som skulle kunna bli riktigt lyckade.......

Jag menar, jämför t.ex. dessa två bilder

Jaha, var skall jag börja? MAN SKALL INTE TA MITT GODIS. Så. Nu vet ni denna regel som kom från ingenstans. Nä men sanningen är den att jag har haft godis i ett skåp, i mitt rum här hemma och nu är det någon som har ätit det!!! Inte annars, men eftersom jag vet med mig själv att jag inte äter godis hemma för att jag inte är sugen på det så är det helt tydligt att någon annan varit och knyckt det. 

 

Exempel nummer 1:

När simskolan i tenala avslutades var det några barn som gav mig en ask med fazer mjölkchoklad. Jag tog det med hem och satte det i skåpet där jag redan från förut hade en marabou-platta och kinder stänger. Nå, jag hinner inte ens fundera på att öppna asken före jag åkte till Åland i nästan två veckor. När jag kommer hem därifrån skall jag planera Joels födelsedagspresent och tänkte att jag blandar dit lite godis eftersom jag har gott om det i mitt skåp. TRODDE JAG. När jag tog fram fazer-asken är den öppnad och ungefär 1/4 av godiset är kvar. Tack som........ Kinder stängerna och chokladplattan var dock orörda. Använde i alla fall av det som fanns kvar av chokladen och satte med kinder stängerna.

 

Exempel nummer 2:

Jag har inte ännu heller ätit av marabou-plattan men tänkte att jag skulle kunna ta någon bit i dag för nöjets skull. Öppnar skåpet men ser inte skymten av min chokladplatta!!!!!!!! Ja man blir ju nog bitter alltså. Här för någon dag sedan när jag var på länk med Jessi diskuterade vi "självdisciplin" och jag nämnde min chokladplatta som jag inte ens har öppnat. Jaha, tack för det.

 

 

Nu skall ni inte tro att jag är egoistisk, nej nej nej. Om jag själv har öppnat godis delar jag mer än gärna med mig, men det är ju en helt annan sak när inte ens jag har rört godiset............ Nå, för att se från en annan synvinkel så behövde jag ju i alla fall inte smälla i dendär chokladplattan -.-' Tur slipper man härifrån imorgon och kan märka sina egna produkter och vara säker på att ingen tar det (ja, det är faktiskt säkrare på Lärkkulla fast vi alla i princip har ett och samma skåp). Tack och hej

Har redan idag börjat samla ihop grejer och börjat packa. Igår var jag och färgade håret, på gym och gav blod och på kvällen kollade jag på systers fotbollsträning. Idag skall jag städa mitt rum och packa lite mera, samt endera fara på en länk eller på gym med Jessi (hurtiga tjejer -check!). Imorgon har jag inget planerat och på söndag bär det av! Ännu gladare blir man ju (om möjligt) av att Joel kommer hitåt en sväng innan han börjar skolan i Sverige, jee ♥

Köpte för ett tag sedan en påse kokosmjöl och tänkte att jag idag skulle inviga det och kola vad det går för så i skrivande stund ligger en kokos-choklad kaka i ugnen. Endera blir det ren katastrof eller bättre än förväntan. Enligt receptet skulle det inte vara något socker men på basis av mina ansiktsmuskler då jag smakade på smeten hamnade nog lite socker ner i alla fall........... (Hittills doftar det gudomligt i huset i allafall)

 

Mycket har jag inte fått till stånd idag, imorgon har mera aktivitet i sig. Skall vakta kusin och hennes kompis någon timme och sover sedan i grannstaden. På torsdag får jag färgburk i huvudet (äntligen!!!!) och då är det endast några dagar kvar tills jag vinkar tillfälligt hejdå till Tenala än en gång, tjohoo!

 

Jag har nog en bra konstig hund ibland, stackars kanin... :D

 

Hallååå! Jag har mycket bättre dag idag än igår! Jag vaknade passligt tidigt och gick ut på en promenad med Nelli redan vid halv nio och åt sedan en god frukost. Kollade lite på tv och blev inspirerad till att någon gång i mitt liv avklara ett marathon lopp, haha, whaat? Jag har nog haft det i baktankarna men det hjälper ju inte så mycket att det snurrar i mitt huvud, det måste ju förverkligas också! Om det nu sen blir nästa år, om fem år, tjugo år eller när jag sitter på åldringshem är osäkert, bara jag gör det och inte behöver ångra mig när det är för sent. Ett thriathlon skulle också vara galet kul... Folkhälsan skall nu i höst ordna ett första "Swimrun" där totala sträckan är 30km och på vägen finns det 5-10 st. simsträckor varav alla är under 500m. Det skulle vara så otroligt roligt!!!!! Fast min kondition är nog inte på den nivån just nu, haha. Till att börja med kan jag ju försöka springa 10 kilometer om knappa två veckor........... Just for fun, men jag kan ju i alla fall försöka komma i form tills dess!

 

-Mm?

-Hej! Vad gör du???

-Sover

-SovD. Vet du vad jag gör??:):):):):):)

-mmm

-Jag är på flygplatsen, jag åker om en timme:):)::))

-Det är inte okej att ringa och väcka mig för att berätta detdär, okej?!

- *skrattar elakt* nähä, Hejdå :):):)::):)

 

Det är sällan Joel är vaken före mig. Och om det nu någon gång råkar sig att han är det så vet jag inte varifrån han sedan får energi ifrån. Jag trooooor att konversationen ovanför gick ungefär så som jag skrev den (du kan ju berätta annars Joel), eftersom jag själv var yrvaken och sedan somnade om efter samtalet. 

 

Överlag har jag huvudvärk för att jag varit framför datorn hela dagen (duktigt Daniela!) med undantag när jag tvingade min mor och syster att spela kort med mig (jag förlorade......). Har varit på konstigt segt humör hela dagen och haft mycket underliga tankar i huvudet. Den grymma träningsvärken från torsdagen kanske också bidrar en del.... Ska nog lägga mig och sova så fort jag har chansen, ha det gött!

 

Och så har fredagen anlänt. Joel åker till Turkiet (tacka facebook och hoppas på att de har bra wifi där han befinner sig!!), jag har 9 dagar tills jag får åka till Lärkkulla, 15 dagar tills jag skall orka springa 10km och aderton och en halv vecka till julafton.

Jag var i grannstaden mer eller mindre hela dagen igår och när jag kom hem var åska på väg så jag hade inte tillgång till internet, därför tom blogg. I grannstaden förde jag vår bil på service (vuxenpoäng -check), var på gym (träningsvärk i hela kroppen - också check!), träffade Elin som jag inte sett ungefär på ett halvt år igen, stressåt på Carl de mumma och begav oss mot Serendi istället och hade det allmänt mysigt med varsin milkshake. Bra så!

Jag må vara den mest "efter" personen som existerar. Jag hade absolut ingen aning om vem Robin Williams som dog här för någon dag sedan var *shame on me*, och mycket annat som jag borde ha hängt med i. Sorry social media, ibland når inte informationen ända fram, men hey, I'm still alive!!

 

Okej, det jag skulle säga var att Claras video kom redan i januari och nu hittade jag den. Det är i alla fall Amen till Clara, än en gång. 

 

När jag gick för andra gången ner mot byn idag promenerade en bekant raskt förbi mig. Hon skulle hämta sin son som börjat första klassen men hade startat lite sent "Tiden går så fort" sa hon. "Ja, det gör den" svarade jag tillbaka. Fast när jag började smaka på orden konstaterade jag att tiden går inte alls så fort. Inte för mig. Jag har varit ut och gå med vår hund 4 gånger idag när jag i normala fall går ungefär 1 gång, för att döda tid och få dagen att gå snabbare. 

 

Sedan funderade jag igen. Jo visst, tiden går ju faktiskt snabbt. Jag började fundera när jag själv började första klass, hur spännande allt var. Jag som var galet morgonpigg på den tiden steg upp ungefär 5 på morgonen, klädde på mig, åt frukost, såg lite på barnprogram och klockan 7 när mamma kom ner för trappan satt jag där redo att faramed skolväskan packad, även om bussen inte skulle komma förrän 20 över 8. Jag trodde man gjorde så. Det gjorde man ju inte... När jag äntligen fick gå ut och bussen kom kände man ju sig verkligen liten. Alla högstadie-elever som också åkte i bussen såg ju stora och små-läskiga ut. Jag minns inte hur det var första dagen att åka men under de två åren jag åkte buss kan jag inte räkna alla gånger jag fick stå i busstrappan för att det var så fullt. I klassrummet hade vi egna pulpeter med lock och helst skulle man få ta med "pulpetpapper" så det skulle hållas fint resten av året. Jag tyckte om att vara i skolan för jag hade så lätt. Jag lärde mig läsa och skriva redan som 5-åring och dagistanterna föreslog att jag skulle börja skolan ett år tidigare än vi tänkt. Dock ville jag inte det, så jag gick med min årskull i alla fall.

 

Jag hade alltid bra betyg i lågstadiet men när högstadiet kom såg man fort vilka ämnen jag tyckte om och vilka jag inte tyckte om. Det blev jobbigare. Det att jag var utfryst redan i lågstadiet störde inte mig just då men när högstadiet kom kan det komma någon spegling i bilden. Finska var mitt favoritämne för att well, jag hade lätt för det och ville lära mig ännu mer. Historia kunde slänga sig i väggen. Modersmål tyckte jag också om, även om jag många gånger suckade över att jag inte hade någon aning om vad jag skulle skriva om i uppsatserna. 

I slutet av åttan (?) blev jag otroligt skoltrött. Mina betyg sjönk ännu mer och jag fick gå på olika tester för inlärningssvårigheter. Noll resultat. Just då trivdes jag inte i skolan och det var fem före att jag skulle byta skola helt och hållet, pga. allt drama som snurrade i klassen. Men jag fortsatte i alla fall och på nian gick allt bättre, jag blev mera motiverad. När jag sedan slapp in i gymnasiet hoppade jag av glädje för att dit hade jag alltid velat! Det hörde till. Alla i min släkt har gått i gymnasiet så varför inte jag också? Jag menar, kolla bara på snygga vita mössan! Dock konstaterade jag att det var nog inte så enkelt att få den där mössan jag velat ha ända sen jag var liten. Språken sjönk med flera siffror, historia blev jag flera gånger underkänd i, religion och psykologi gick inte heller vägen. Jag kände mig misslyckad. Jag fick aldrig de resultaten jag ville ha vare sig jag läste eller inte. Det som var lite skrämmande var att jag hade fastnat för matematik och fick goda resultat i det istället. Musik, gymnastik och bildkonst var också "min grej". Det praktiska. Jag har bara fått bita i det sura äpplet och konstatera att jag har inte samma läshuvud som när jag var yngre och verkligen ville läsa hundratals sidor för att ta in all information för att sedan kunna återberätta i skritflig form. Nää, sådant är jag riktigt värdelös på nu för tiden, haha! Men därför passar Lärkkulla perfekt för mig. Mest för att det är praktiskt! Kanske jag efter ett år får tillbaka läshuvudet, vem vet. Det återstår att se, även om jag just nu fruktar för kommande studier med tusentals sidor i böcker.......

 

 

Nää, nu räcker det med text för en månad framåt, haha! Jag går ut och ringer Joel i stället, ha det bra!

Jag har haft hur bra dagar som helst med Joel när han var här hos mig. Igår vinkade jag hejdå till honom på tåget och vi vet inte ännu när vi ses nästa gång, vi får kolla våra skolscheman så fort vi får dem. 

 

Man tycker att man inte gjort så mycket under veckan men sist och slutligen har vi ju ändå hunnit med en hel del. Baywatch, caférundor, tennis, kvällsdopp, Serendi, Lärkkulla, födelsedagsfirande, spelning i kyrkslätt är exempel på saker vi har hunnit med. Det är trist att det ännu är två veckor kvar tills jag börjar skolan och jag har inga planer i kalendern....... Så om någon vill ses så är det bara att meddela mig på något sätt! Joel åker till Turkiet och stannar där någon vecka och åker efter det till Sverige och Jenkki är i Ungern och blir känd, haha! 

 

Det är verkligen skrämmande hur bra man faktiskt kan trivas i en skola. Jag är glad att jag har skippat gymnasiet och är tacksam att inte läsa alla miljontals sidor av något jag inte ens bryr mig lite om. Dock tycker jag att Lärkkulla skulle ha kunnat börja idag eller imorgon som alla andra skolor. Förra året var jag glad över att jag hade mycket längre sommarlov än alla andra men nu känns det sorgligt och jag har haft för långt sommarlov, haha, aldrig är man nöjd.......... :D

 

 

 

Vaknade idag ungefär 9 av att min mor sade "Daniela, du har fått läkartid till klockan kvart före 10. Satt på några slarviga klädesplagg och åkte in till stan. Väl hos läkaren fick jag svara på något som kändes som en intervju så det var ju små kul. As I guessed; bihåleinflammation OCH wannabe ögoninflammation på en och samma gång. Även om mitt öga såg mycket bättre ut idag...... Well, jag fick i alla fall ögondroppar som jag skall ta 6-8ggr per dag, SEX TILL ÅTTA GÅNGER?! vem kommer ihåg att ta så ofta? :D dessutom skulle flaskan förvaras i kylskåp........ Kommer ju gå suveränt imorgon när jag inte kommer vara överdrivet mycket hemma.

 

För att uppdatera lite mera om mitt tillstånd just nu så får jag näsblod varje gång jag snyter mig.... Hur hade någon tänkt att jag skulle tömma mina bihålor utan att fräsa ut allt blod jag äger? Jag har haft näsblod fem gånger på ungefär 3 dagar, jag "dånadimppar" ju snart.......

 

Ääääh. annars mår jag bra! Och Joel fyller ju år idag också:):)♥