danielasliv.blo.gg

Oj oj oj, nu har här ekat rätt så tomt i nästan två och en halv månad?! Vart for tiden?!

 

 

Vi har flyttat och landat på enligt mig bästa möjliga sätt. Vi har båda fått varsitt jobb, hundarna trivs bra och livet känns ganska under kontroll! Jag har fått dra vattengymnastik här i Ekenäs också, fått hösten jobb-säkrad; jag kommer dra vattenjumppor, simskolor, träning för barn och hoppeligen också lite utomhusträning för vuxna, HUR BRA?!?! Precis såhär som jag önskade. Och innan dess jobbar jag som assistent och under sommaren som servitör på Pub niska här i Ekenäs så lagom med variation borde jag ju nog kunna få!

 

 

Och även fast livet annars är så härligt och underbart så skjuter jag fortfarande på mina sista skolarbeten, helt i onödan. Jag skulle egentligen ha all tid i världen att få dem undanstökade men nej, där blir de ännu och hänga, varför ska människan ens vara konstruerad på det sättet?? Eller så är det bara jag. Jag borde hitta en häst att rida på (en av skoluppgifterna), skriva träningsanalyser på tre olika sorters idrott och göra analys på kroppssammansättningar men naaaa, det lockar bara inte. Inte ännu i alla fall. Och så har jag sista proven i PT-utbildningen inom mindre än en månad, skrämmande vad snabbt särskildt denhär våren gått!

 

 

Här emellan har vi hunnit ha en fotografering utomhus med Dari och hundarna eftersom jag (!!!!) vann en facebook-tävling (händer sånt ens? Inte för att jag typ någonsin deltar men denhär tävlingen var värt ett försök) och vi är mer än nöjda med bilderna vi fått och ska beställa hem några av bilderna för att kunna hänga på väggarna! Bara kolla på dessa:

 

 

 

Och ja, nu blev det lite flummigt inlägg igen eftersom det hänt så mycket så att skriva en sammanhängande text var inte riktigt min högsta prio men ni får njuta destu mer av bilderna (:

 

 

 

+ Gymmet! Jag har saknat active nästan alla år som jag varit borta därifrån så nu börjar det vara dags för en comeback, även om jag nu och då droppat in där när jag varit i trakterna så har jag och Dari lovat att skaffa gymkort direkt vi flyttat ner! Och överlag, motionsmöjligheterna är bättre, bortsett från om man vill åka in till Vasa.

 

+ Familjen och vänner och allt det innebär. Min familj har ofta farit på födelsedagskalas, familjeträffar, åkt lite längre bort till bekanta för att umgås och så gott som allt det har jag missat de senaste 4-6åren förutom då jag lyckats pricka in passligt för hemfärd. Varje gång mamma skrivit att idag ska de fara hit och igår var de där och nästa helg ska de på besök dit..... har det gjort lite ont i mig ändå, Jag vill också med! Och de få nära vänner jag har befinner sig i södra Finland så hoppeligen kommer allt underlättas när vi bor närmare varandra.

 

+ Mera promenad-alternativ. Vörå är ganska liknande som Tenala där jag växt upp, lite "bakom takana" som man säger och de få motionsrundorna man hittar så nöter man sönder ganska snabbt. Nu kommer vi till Ekenäs där man kan gå precis överallt och längden på rundan kan man välja i det oändliga. Och jag menar, Ramsholmen på våren med alla vitsipporna, när har jag senast fått vara där?!

 

+ Simstränder på sommaren! I Vörå är det ganska svårt att slippa till en badstrand om man inte har bil och egentligen bara skulle vilja få ett kvällsdopp eller annat kul. Den närmaste officiella stranden är kring 15km bort bortsett från en liten pöl där jag och Dari var och simmade i somras och iglar följde med oss hem, no thank you! Nu kommer möjligheten att finnas där man kan "välja och vraka" på simstränder bättre än förr. 

 

+ Flera caféer eller barer eller restauranger eller dylikt. Nu har jag och Dari inte varit ofta på café eller bar eller restaurang för att 1. utbudet i Vörå skulle kunna förbättras ordentligt och 2. Allt finns i Vasa och då behöver vi reservera tid för att fara dit och allt blir bara lite dyrare än att bara promenera till valfritt café.

 

+ Nästa lägenhet! Vår nya lägenhet har jag säkert redan skrivit om men den får en egen punkt i alla fall! Som jag säkert redan skrivit om den så är den en två + kök, 60 kvadrat stor!! Jämfört med vår etta på 36kvadrat med sin lilla kokvrå. Och ja, klart vi skulle kunnat flytta till större här i Vörå också men det kändes som om de pengar vi sparat på att bo i en mindre lägenhet kommer till nytta nu när vi flyttar istället. Nå, två rum och kök OCH balkong, vilken dröm!! Första månaderna kommer det säkert eka relativt mycket tomt i kylskåpet men bara ekonomin kan rulla igång på riktigt blir det garanterat mer hemtrevligt.

 

+ Bättre möjligheter att resa. Nu är inte vi de som reser mest i världen men nu kommer det att bli lättare att bara hoppa på Silja line eller viking line antingen i Åbo eller Helsingfors utan att behöva reservera minst 14-15h för resandet upp och ner! Samma vad gäller flygplats, allt kommer att bli mer lätt-tillgänligt även om vi bara kommer att flyga till Rumänien och tillbaka när det passar i bådas kalendrar men ändå!

 

Tror jag får börja övergå till Vörå-sidan innan inlägget blir för långt....😁

 

 

- Vattenjumpporna!!! Är det något som jag med handen på hjärtat kan säga att jag kommer att sakna är det att dra vattenjumpporna i Norrvallas terapibassäng. Jag kan inte garantera att jag någonsin kommer att dra en till vattenjumppa efter att jag flyttat för det har varit något speciellt på Norrvalla. Optimal bassäng, ljudsystemet som konstant är under kritik men jag har trots allt fått dra med mikrofon (lyx!), möjlighet att röra sig runt bassängen från kanten, samma människor år ut och år in i samma grupper och ja, jag skulle kunna fortsätta på bara denhär punkten resten av dagen men som sagt, dethär kommer jag att sakna som har varit mitt jobb i lite på två års tid. Som tur kommer jag ändå få byta ut mina söndagsjumppor till fotboll(!!!) med hobbydamerna så det väger upp.

 

-Gratis mat under veckodagarna! Som studerande på Norrvalla (till idrottsledare!) får man frukost, lunch och middag helt gratis under veckorna och jag har väldigt lite dåligt att säga om maten iom. att jag är långt ifrån kräsen till mat. På gott och ont är jag den personen som äter för att jag vet att kroppen behöver energi och inte för att maten smakar gudomligt (skulle överleva på en burk konserverade bönor fem gånger om dagen om det skulle behövas).

 

-Samhörigheten. Tro det eller ej men nu när dessa tre år börjar lida mot sitt slut känns det som om jag kommit närmare de andra studeranden mer än någonsin. Iom. att jag och Dari flyttade bort från internatet ett halvt år efter att jag började där så blev vi lite på sidan om och det har haft både för- och nackdelar. Det kändes på något sätt skönt att kunna bo i eget efter att jag levt internatsliv under tre år tidigare och då med såna som antingen varit äldre än mig eller jämngamla. Å andra sidan så blev det mera att jag och Dari var väldigt mycket för oss själva och missade dedär "insidejokes" som alla på internatet hade. Nå, "all good things come to an end".

 

-Läxor, roliga prov och bra vitsord. Jag har lovat mig själv att inte sätta mig i någon "bättre" skolbänk på ett bra tag ("bättre" = allt som är högre än andra stadiet, mera specifik inriktning) för det känns som om jag inte skulle klara av det och att jag i dagsläget inte ens skulle behöva en sådan utbildning. Jag ska leva life helt enkelt, sådär som jag gjort ända sedan jag hoppade av gymnasiet, typ :)))) Istället kommer jag nu att fiska positiv bemärkelse/uppmärksamhet och övrigt, någon annanstans ifrån. Jag kommer att sakna vissa av lärarna som lärt mig något under de senaste åren. 

 

-Min gudmor. Även om vi inte umgåtts lika mycket under dehär tre åren fast vi bott närmare varandra nu än någonsin så kommer jag ändå sakna det. Det var en av anledningarna till varför jag över huvudtaget kom till Vörå, hon fanns här och jag har inte umgåtts med henne lika mycket när jag var yngre. Jag vet var hon finns och jag vet att jag närsomhelst kan ringa, skriva eller komma och hälsa på även om vi bor långt ifrån varandra.

 

-Aishas kompisar. Vi har umgåtts med en annan husky alltid nu och då i ett års tid och för några månader sedan hittade jag en annan "husky-familj" i Vasa som vi sedan dess träffat i hundparker runtom i trakten. Det är något speciellt när hundar får leka med sin egen ras och det har underlättat när man farit till hundparken att det kommer finnas någon där och man kommer inte dit helt ensam. Det är synd att vi måste lämna dem här men jag räknar med att hitta något bra system i Ekenäs och Karis också!

 

-Prisma i Vasa och andra sportbutiker. Det har funnits fördelar med att ändå ha Vasa relativt nära (ca. 30-40min med bil) och ibland fara och "shoppa" till Prisma de dagar som man vill hitta lite större utbud av det ena och det andra och bonus-fantast som jag är så har jag ju skuttat av glädje när vi fått bonus på det vi köpt därifrån (och sålänge jag ännu hade personalrabatt var jag ju överlycklig!). Sportbutiker har också funnits nära till hands, precis som alla klädbutiker. Bor man i Ekenäs får man åka lite längre bort för att komma till motsvarande ställe men klart att vi överlever!

 

 

 

Dethär får räcka för idag, kommer jag på flera saker efterhand får jag väl uppdatera er om det och efter ca. ett halvt år skulle det vara kul att gå igenom denhär listan och se vad som egentligen hände? Allt har ju en framsida och en baksida och jo, nog kommer jag säkert till viss del att sakna Vörå men det mesta kommer garanterat ersättas med motsvarande men det får framtiden förutspå!

 

 

 

 

 

 

Sen senast jag bloggade har jag hunnit bli ett år äldre och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Vad är 23 ens för ålder?? Det känns som en såndär mitt-i-smeten/mellanmjölks-ålder där man inte riktigt slipper någonstans, lite som 17, helt onödig ålder, eller?

 

Jag tvivlar på att det kommer bli ens lite mer frekventa inlägg så dethär är bara att leva med. Idag har jag mest fyllt i arbetsansökningar till höger och vänster för ännu har varken jag eller Dari fått anställning. Jag har några jobb på lut som bäst så det återstår att se vad som händer, inom en månad borde saker och ting klarna. Vi har sökt till sgs. allt som bara är möjligt med idrottsledar-betyg men vi har lätt kunnat konstatera att det som behövs mest är vårdpersonal och kockar/servitörer och vem är egentligen förvånad? På min utbildning har de försökt tuta i oss att som idrottsledare har du garanterat jobb när du är klar... Säger vem? Och inom vad? Klart att jag både vill och får drömma och ha visioner om vad som på riktigt skulle vara kul att göra och jobba med men det känns som om det får vänta ännu några månader eller år innan jag tar itu med det, för att kunna stabilisera allt i början efter flytten. 

 

Något som jag också funderat över den senaste månaden som jag egentligen inte ens skulle vilja tänka på är människors reaktioner över Daris ansökningar. Vad har människor för åsikter och uppfattningar? Är de dömande eller inte? Vi har endast fått svar från ett ställe av säkert 15 som vi skickat till. Vissa har inte ansökningstiden gått ut på ännu så det är självklart förståeligt men nu pratar vi om ställen som behövt personal akut som inte svarat på mail. Är det för att Dari inte kommer från Finland eller för att han inte kan finska? Eller något helt annat? Jag vill som sagt inte tänka på att människor skulle vara fördomsfulla men det är svårt att undvika, Rumänien har enligt min uppfattning inte ett bra rykte om sig. Men det värsta är att inte ens ge människor en chans. Eller ett svar på mail som i dethär fallet. Det är därför jag väckt upp bloggen till liv, för att informera människor som inte vet för att jag var själv i samma sits. Bara jag fått mer tydlig struktur i uppbyggnad av inläggen så lovar jag att det kommer fler för jag har en hel del information som garanterat är både ny och intressant läsning. 

 

 

Nå, tillbaka till ämnet. Vi har till och med ansökt om kela-stöd ifall saker skiter sig rejält (vilket hoppeligen inte kommer ske men better safe than sorry) så nu känns det som om vi siktat både högt och lågt. Men som sagt, om en månad borde saker vara klarare och i alla fall har flytten redan gått (bara 16 ynka dagar kvar nu!!). 

 

 

 

Tills nästa gång!

Såhär på kvällen när Dari ligger och spelar på telefon med kompisar och jag sitter och äter kvällsmål för mig själv hinner jag fundera och filosofera ihop ett inlägg till bloggen. Så här får ni nu fem lite småknäppa saker om mig som kanske mest tangerar hurudan person jag är att bo med;

 

1. Jag bygger mitt eget "revir". Jag lämnar saker mer eller mindre överallt, eller åtminstone på olika ställen/högar i lägenheten utan att jag ens reflekterar över det något destumer tills Dari säger "Danni, kan du snälla plocka lite undan dina saker?" vilket innebär min i det tillfället stora klädhög bredvid sängen, papper på matbordet som tar upp lite för mycket plats, disken som jag sagt i flera dagars tid att jag ska ta hand om, etc. Vi bor tillsammans i en etta på 35kvadrat så det lilla utrymmet vi har överlopps vill jag alltså fylla. Dari är dock en väldigt pedant person medan jag är lagom tankspridd så vi kompletterar varandra rätt så bra!

 

2. Jag slänger inte halvtomma förpackningar. Dethär kanske är en självklarthet, vad vet jag hur andra gör men jag sparar hellre en mjölktölk där det finns tillräckligt lite mjölk kvar för att räcka till kaffe/té, smörpaket där det finns kvar för max en brödskiva, förpackning där det finns endast en skiva kvar av ost/kalkon, osv. Dari har dessutom oftast en burk "maka-kräm" (i princip nutella men dendär billiga rainbows-varianten som inte har nötter utan det står typ maito-kaakao-levite på den) i skåpet och den får han absolut inte slänga om jag fortfarande kan skrapa ut till ett extremt tunt lager på en halv smörgås............ Annars låter jag den burken vara men just när den är fem före att ta slut så kan jag rädda den för Dari slänger annars eller så dricker han upp den sista mjölken, breder extra mycket smör så paketet blir tomt, tar en extra skiva ost/kalkon för att inte lägga en nästan tom förpackning tillbaka i kylskåpet. 

 

3. MIKRON!! Jag klarar inte av att låta en mikro fortsätta snurra efter att jag är "färdig" med den, dvs. om jag lade på mera tid än vad jag egentligen behövde ha på det jag lade in i mikron och tar ut saken innan tiden har tagit slut. I alla fall vår mikro fortsätter direkt man stänger luckan och jag får smått panik om den gåt igång igen och måste direkt vrida ner klockan istället. (När jag bodde i Nyköping var det en av mina klasskompisar som bodde på samma kollektiv som utnyttjade dethär för hon tyckte det var så förbannat roligt så hon lämnade på mikron varje gång vi åt tillsammans för att jag skulle stiga upp och rusa fram till mikron....)

4. Jag städar och tvättar kläder mest när jag är ensam. Är både jag och Dari hemma så gör jag i princip ingenting om inte han tycker vi ska ha städdag tillsammans och frågar om jag tar köket och wc'n eller vårt vardags-/sovrum, då kan vi köra teamwork men annars, nada. När han är på jobbet och jag egentligen skulle ha en massa annat att göra, jo då kan jag börja diska, tvätta kläder, dammsuga, plocka grejer osv. och då ska det helst vara musik på också, annars låter jag bli.

 

5. Jag är noggrann med läggdagstider! S.g.s. varje kväll försöker jag se till att vi båda går och sover senast 23:00, i alla fall ska det vara släckt i rummet. Sen kan det hända att vi ännu småpratar lite i mörkret om det varit en händelserik dag men ibland kan jag slockna direkt jag lägger huvudet på dynan. Jag är också den som vaknar först av oss alla och väcker resten...... Har varit kvällstrött och morgonpigg redan som liten och vet hur min biologiska klocka går så sen får väl vissa ta konsekvenserna.😉 Dari är självklart raka motsatsen och skulle inte jag vara noga med att gå i säng skulle han lätt kunna hålla sig vaken till tre-fyra och vakna kring tolv.

 

 

Wow, när var jag senast här? Jag fick själv läsa igenom några av mina gamla inlägg för att ta reda på var jag blev senast och tydligen har jag inte hunnit så långt ännu heller med mina tankar fast det kändes som om jag borde sluppit längre. Senast jag skrev något var i december 2017 så sååååå länge sedan var det inte, även om det samtidigt känns som en evighet sen och allt möjligt hänt sedan dess. Har det hänt något? Blev 2018 ett bra år? Och var står jag nu?

 

Det roliga med att reflektera tillbaka var att de inläggen jag tänkte "dethär ska jag skriva om på bloggen den dagen jag börjar blogga igen!" har jag redan skrivit om. De finns redan och tydligen har jag inte släppt dem. De inläggen skulle garanterat se lite annorlunda ut i dagsläget även om innehållet skulle vara samma.

 

Jag har så mycket jag vill skriva om, så många tankar, reaktioner och händelser som skulle förtjäna ett eget inlägg men jag måste börja någonstans, en liten uppdatering på livet kanske?

 

Jag är fortfarande (än så länge) kvar i Vörå och i skolan. Jag började PT-utbildningen för ca. ett år sedan och hänger ännu med på det området, med endast några moduler kvar! Aisha har hunnit fylla ett och jag och Dari har varit tillsammans i lite på två år nu. Vi (/jag) är fullt upp med att planera flytten till Ekenäs (ohyes, du läste rätt) som troligtvis sker redan i Mars-April så arbetsansökningar åker in på löpande band samtidigt som jag konstant kollar på lägenheter, främst i facebook-grupper. Jag är knappt i skolan längre för det visade sig att jag endast har tre ynka kurser kvar(!!!!!!) att närvara på innan jag äntligen får min grundexamen avklarad, och får mössan (och i bästa fall PT-intyget) i maj.

 

 

2019 kommer att bli "mitt år". Året där det på riktigt händer saker. Säger vi inte så varje år? Och varje år händer det saker i alla fall. Nog hände det en hel del under 2018 också, även om jag knappt ens minns något av det året eftersom mitt närminne blivit betydligt sämre än tidigare. 2019 kommer att bli det året jag tar det där stora steget in i vuxenlivet, eller?! Jag syftar på (hoppeligen) fast anställning för både min och Daris del där ingendera är i skolan längre, fast inkomst, träningsglädje däremellan, laga mat däremellan (eftersom jag fortfarande får äta gratis skolmat) ja helt enkelt nöjda med livet. Vi får se sedan hur det blivit om ett halvt år, men för att jag ska känna mig motiverad så behöver jag en bild i huvudet, ett tydligt mål. Ja, det kan jag också flika in innan jag avslutar för ikväll; mitt i dethär livet har jag och Dari äntligen fått tag på nästa uppfödare och hoppeligen har vi en till lurvboll i februari. Det kommer aldrig komma det tillfället när det är "perfekt tid" för det ena och det andra och vi har funderat ett bra tag redan på att skaffa en kompis till Aisha och det känns så rätt, så bra. Nästa söndag kommer vi att åka och kolla på henne, "to be continued........."

 

 

 

 

 

Kul att du kikade in i alla fall, vi hörs snart igen!💗

Oavsett vad vi gör här i livet, vilka åsikter vi har och vilka val vi gör kommer det alltid finnas åtminstone en person som stör sig på det. Jag är själv en person som försökt passa in så otroligt länge att jag har insett att det kommer aldrig att gå så istället blir jag raka motsatsen. Rebellen som inte är rädd för att ifrågasätta om jag funderar på något eller undrar hur någon tänkt eller planerat något. Jag gör saker som andra inte förstår, sådant som andra kanske hoppas att jag kommer att misslyckas med för att sedan kunna konstatera "vad var det jag sa?".

 

 

Jag kanske inte är stolt över alla val jag gjort men jag är fortfarande bara människa, något jag försöker poängtera varje gång jag får tillfälle. Det är mitt liv och ofta när något är jobbigt brukar jag tänka om detta är något som kommer ha någon betydelse efter hundra år (vilket det oftast inte är) och så känns det lugnare. Jag har gjort konstiga prioriteringar men beroende på hur slutresultatet sett ut har jag ändå lärt mig något av det. Nu är jag bara 21 år gammal och livet kommer garanterat ta ännu fler svängar än vad det hittills gjort, även om det har funnits en hel del redan men det känns ändå som att jag verkligen kan lita på min magkänsla och tro på mig själv.

 

 

Det har ingen skillnad om det handlar om hur en begravning ska se ut, hur en ledd träning ska vara, hurudan jag som person är, hur otroligt stort och fint #dammenbrister blev och är, hur jag uttryckte mig i text där jag skrev att jag var glad över att det inte var någon "blond och blåögd" lucia i år efter att vi fått resultat, det finns alltid någon som stör sig och antagligen uttrycker sig även när en inte borde. Man kan omöjligt få alla nöjda. Min mamma har så många gånger under min uppväxt betonat "man behöver inte vara bästis med alla, det kommer alltid finnas människor man inte kommer lika bra överens med" och det har verkligen format mig som person. 

 

Jag dömer aldrig en människa före jag fått en egen uppfattning. Jag respekterar de som respekterar mig. Jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad. Jag har lätt till skratt och lika lätt till gråt. Mina känslor har jag det senaste året verkligen börjat uppskatta efter att jag så många år tryckt ner mig själv för att jag lätt gråter vilket känts jobbigt. Det är inte jobbigt, det är okej, det är en styrka, min styrka.

 

 

 

 

"När man stänger en dörr, öppnas en annan". 

 

 

Lucia är över för min del. Egentligen känner jag mig bara lycklig och fortsätter mitt liv. Jag fick en otroligt dålig start på 2017 och det blev inte bättre iom. min morfars bortgång på våren. Det har varit tufft, kämpigt och ibland har det känts som inget är värt någonting Ändå har jag hållit huvudet högt i hopp om "bättre tider" som jag nu börjat hitta. De senaste månaderna har varit min vändpunkt då jag tagit ett längre kliv för att arbeta med mig själv.

Lucia-kapitlet är avslutat och i samma veva har jag meddelat att jag kommer ta paus på obestämd tid från simlärar-jobbet. Jag vill ta emot 2018 med öppna armar och ny energi samt ta vara på december för att trots allt få ett gott slut.

 

 

I skrivande stund är jag "ledig" från skolan iom. min praktikperiod som jag från tidigare jobbat in. Så jag är hemma, jobbar när det behövs men annars tar jag hand om min Aisha som blir 8 veckor idag, en siberisk husky som verkligen gett mig så mycket glädje även om jag och min pojkvän knappt haft henne en vecka. 

 

 

 

 

 

 

En annan dörr som öppnats är #dammenbrister och även om alla redan skrivit blogginlägg om detta så är det värt att tas upp även på min blogg. Jag har varit rädd för att använda "metoo"-hashtagen för det har känts för nära. Jag har inte vågat dela med mig saker jag varit med om, men läst många andras historier. I onsdags fanns mitt namn med på uppropet och det kändes verkligen stort. T.o.m. lokaltidningen hemifrån ringde mig igår för en liten intervju och självklart ställde jag upp! Artikeln hittas här och jag är så glad att jag fick vara med, även om jag inte sa så mycket och inte sagt tidigare heller. Men jag håller med så många andra om att detta problem, det skall bort. Det är inte okej att så många kvinnor blivit utsatta på sätt eller annat och det är inte okej att män som gjort saker tidigare, fortsätter på samma sätt. 

 

 

Inte bara det att jag har varit i en hel del media på senaste tiden, ikväll kommer dessutom FST filma "De vackraste julsångerna" här i Vörå och konserten kommer både höras på radio (17.12) och synas på TV (26.12) och jag kommer att sjunga solo. 

 

 

 

Jag önskar verkligen en fin december-månad till alla som läst inlägget, tacka för lucia-rösterna och tummarna och så hörs vi i något tillfälle!♥ (Bilderna i inlägget kommer från min instagram @danielaragnell)

 

 

Tack för att ni skrev till mig efter mitt förra inlägg, blev verkligen glad och förvånad över hur många som kikade in hit! Nu när det gått någon vecka sedan det inlägget tänkte jag försöka sammanfatta hurudan jag är som person.

 

 

Beroende på vem man frågar tror jag att det skulle kunna komma vad som helst för svar, utan en gemensam nämnare. Att jag är trevlig, tyst, försiktig, högljudd, pratsam, jobbig, konstig, duktig, glad, sur, ärlig osv. 

 

 

Själv skulle jag inte kunna sammanfatta hurudan jag är eller hur människor i min omgivning upplever mig. Ända sedan lågstadiet har jag vant mig vid att vara själv och ensam, trivts med det. Däremellan har jag givetvis haft kompisar även om det mest varit bland killar, men aldrig dendär riktigt nära "bästisen" som hängt med i flera år och som känner mig utan och innan. 

 

Jag är en person som analyserar och tänker väldigt, väldigt mycket.

 

Jag är en person som gillar att planera, strukturera, ta tag i saker, ordna saker, ta ansvar och samtidigt kan jag vara den som gärna tar emot anvisningar om jag ser att någon annan håller i trådarna. 

 

Jag är en person som kan vara otroligt nära en annan person under en tid och i nästa stund är det antingen jag som drar mig undan eller ser till att den andra gör det. Jag är otroligt rädd för att förlora människor runt mig och kan istället ha en sköld.

 

Jag är en person som kan vara världens ärligaste och stå fast vid min åsikt men fortfarande reflektera över något jag gjort eller sagt i flera timmar efteråt.

 

Jag kan tro på mig själv väldigt mycket och inte alls, i en ordentlig bergochdalbana.

 

Jag tycker det bästa är att jobba med kundservice eller att stå framför människor men jag är väldigt dålig på att bjuda på mig själv, spela teater eller misslyckas framför andra.

 

Jag kan berätta vad som helst om mig själv, men det finns ingen som vet allt om mig, de flesta vet vissa delar.

 

Jag dömer aldrig någon och lyssnar inte på rykten. Om det är någon som vill prata om någon med mig och jag inte känner personen i fråga går informationen lika snabbt ut genom örat som den kom in.

 

Jag tror alltid väldigt gott om andra och blir ofta sårad, gång på gång.

 

Jag kan intala både mig själv och andra att jag inte bryr mig, även om jag bryr mig mer än någonting annat.

 

Jag har väldigt svårt att ge människor en andra chans.

 

Jag är väldigt dålig på att hålla kontakt med människor och kan inte säga att jag lider av det. "Ju mindre människor känner mig, destu bättre" brukar jag säga. Iom. detta har jag väldigt lätt att flytta bort från andra, känner inte att jag är beroende av någon annan och söker konstant efter en "nystart".

 

Jag hatar att tappa kontrollen.

 

Jag reagerar inte på stress när jag är bland människor utan släpper ut stressen när jag är på egen hand.

 

Jag tycker det är jobbigt att prata med psykologer/kuratorer, dels för att förtroendet föll i högstadiet och för att det känns att de hjälper mig endast för att det är deras jobb, inte för att de genuint bryr sig.

 

Jag dricker endast grönt té eller inget té alls.

 

Här fick ni sexton punkter på saker jag konstant reflekterar över och försöker fundera över hur det blivit som det blivit. Sista punkten lade jag dit i brist på annat. Jag är väldigt svår att ha och göra med och jag kräver inte att människor håller sig fast vid mig, är det någon som vill gå så får de göra det. Antagligen kommer jag aldrig komma underfund med mitt garnnystan till hjärna men jag fick det nerskrivet i alla fall, varsågoda!

 

 

 

 

 

 

Hallå! Tänkte att jag kunde damma av denhär bloggen efter mer än ett halvt års uppehåll, nu när jag äntligen har något "vettigt" att skriva om. 

 

 

De som följt med mig på andra sociala medier vet att jag nuförtiden studerar på Norrvalla och att jag trvis otroligt bra!! Men det kan jag kanske skriva om i ett senare tillfälle.

 

 

Anyway, jag minns förra året att många bloggare var på Norrvallas fitness-event och vad jag har förstått var många nöjda. Detta år har det varit på elevers ansvar att lägga upp affischer angående eventet men vi kanske har varit lite sent ute. Sååå jag tänkte att ifall det finns någon finlandssvensk bloggare som råkat missa att detta är vad som händer inkommande helg så har jag ändå gjort något!

 

Jag ser personligen verkligen fram emot det och i mina studier ingår det att detta år delta i de olika passen så vad är bättre än det?! Dock har jag simskola mellan klockan 9-12 men efter det skall jag försöka vara med på så många pass som möjligt. Är ni påväg och möjligtvis ser mig kan ni väl hojta till?!

 

Här kan ni hitta passen som erbjuds och vilka tider det handlar om!

 

 

 

Och om någon är intresserad så finns även Norrvalla (tillsammans med solvalla) på instagram under namnet "folkhalsan_utbildning" och fr.o.m. idag har vi ett litet projekt som går ut på att en elev från idrottsledar-utbildningen får ta hand om instagramkontot under en vecka och denna veckan är det jag som laddar upp bilder!! (Jag kommer förstås lägga någon "behind the scenes" inför evenemanget!!) Det låter väl bra?!

 

 

 

 

 

 

Jag åkte båt i helgen iom. att jag hade obligatorisk fortbildning för simlärare. Vägen till Åbo var inga problem, endast sömnbrist. Vägen tillbaka var istället lite jobbigare.

 

Jag hade ingen hytt för att det är mycket billigare och lika bra kan jag ju gå på däck när det ändå finns underhållning ombord. Jag kollade på karaoken som jag ibland gör, hur dålig den än är. Jag tom. sjöng en låt. Satte mig tillbaka där jag satt tidigare. Efter det kommer en man fram till mig och sätter sig och börjar prata med mig. Väluppfostrad som jag är, svarar jag artigt och svarar på hans frågor. Han verkar rätt trevlig och jag tycker ju om att lära känna människor, eller i alla fall sitta och diskutera allt möjligt med nya personer. Vi går från karaoken för att leta upp air-hockeyn som han betalar, för jag hade inga kontanter. Efter någon timme börjar han bli lite för på och säger att han skall stiga av med mig på Åland. Jag försöker övertala honom att verkligen inte göra det. Han frågar om han istället kan komma och hälsa på på midsommaren eller att jag skulle komma till honom i Åbo för att hälsa på. Jag, som ibland är lite för snäll ibland för mitt eget bästa säger att jovisst, kanske det (även om jag visste att jag aldrig skulle ha något med denna killen att göra efter att jag stiger av båten). Han frågar om jag kan följa med honom och hämta hans mobil från hans hytt och jag går med. Stannar dock utanför hans hytt och skakar artigt på huvudet när han ber mig följa med in. Han frågar när vi går därifrån varför jag inte följde med in i hytten. Han börjar säga saker som "you have a beautiful shape, has anyone told you that?", "You have a nice smile!" "Do you believe in 'love at first sight', because I think it's happening right now, do you feel it??". Sedan håller han mig om midjan när vi går i korridorerna. Jag blir bara mer och mer äcklad och försöker på ett vänligt sätt säga att jag måste hämta mina väskor från bagage-rummet och han insisterar på att följa med. När vi står vid bagage-rummet frågar han om vi inte kan gå därifrån för att vakterna vägrar gå därifrån och han tror att de står kvar för att de skulle låsa bagage-utrymmet igen. Jag säger efter att vi går mot avstignings-platsen att de stod nog bara kvar för att kolla att han inte gör något mot mig som jag inte är ok med. (Värt att nämna kan ju vara att jag går omkring med en svart "stafettkarnevalen-tshirt", ett par svarta vindbyxor och flip-flops ombord, så min klädsel kan inte påverka detta.)

 

 

 

När jag gick av båten kände jag mig äcklad. Äcklad för att det finns dessa män och äcklad för att jag inte vågar säga ifrån. Även om det inte hände något på det sättet är jag medveten om att det skulle kunnat slutat mycket värre. Det borde ju inte ha någon betydelse att denna mannen var mörkhyad men tyvärr är det oftast de som är de mest obehagliga. Som jag redan skrev i början, är inte alla mörkhyade män som jag har träffat som detta exempel, men till 90% upplever jag det. Det är inte första gången någon stöter på mig men trots att jag mest har dåliga erfarenheter ger jag alltid ny chans gång på gång för ja, jag är väl inte rasist?

Sen senast jag bloggat........................

 

... Har jag haft påsklov som jag spenderade i Finland och klantade till mig (som vanligt) på vägen till Finland, men ingen större skada skedd!

... Har jag varit på turné med mitt band från skolan till Finland och hade hur kul som helst!!

... Har jag och Joel beslutat att vi tar en paus.

 

 

Egentligen har mitt och Joels förhållande gått i vågor ända sedan hösten. Ibland har det varit hur bra som helst och ibland verkligen inte bra över huvudtaget. Ja, jag fattar att det är så med förhållanden men när det går så långt att jag spenderar onödig energi på att vara arg & irriterad på en person som verkligen inte förtjänar att bli behandlad på det viset känner jag att det är inte rättvist mot någon av oss. Jag hatar mönster och det är så som vårt förhållande blivit den senaste tiden. Han kommer hit till helgen, festar, jag blir besviken, han åker hem på måndag morgon och så fortsätter det vecka efter vecka så jag kände att något måste göras innan det är för sent. Det vi troligen behöver är ett miljö-byte för att få någon sorts förändring och det är det vi kommer få när vi båda återvänder till Åland. Om ca. 2 månader. Jag sa till Joel att jag vågar inte riskera att ha det som vi haft det den senaste tiden två månader till för det behöver inte alls sluta bra. Så vi var båda överens att vi pausar detta nu och återkommer bara jag själv fått varva ner och hoppeligen fått en positivare syn på saker igen. Då vi hade diskussionen i söndags satt jag och grät som en idiot och Joel tog allt lugnt eftersom han också märkt att dethär går bara mot fel håll. Nu någon dag senare känns det bra och jag är redan lättad över att jag tog upp detta. Ingen av oss hade tankar på att göra helt slut och då kände vi att om det finns något som kan rädda detta är det en paus så vi får en omstart på nytt ställe. Ni får tycka vad ni vill om pauser men snälla, håll det för er själva! Vi kommer absolut få klart för oss om det lönade sig eller inte så don't worry.

 

 

Vet inte ens varför jag skrev detta men nu vet i alla fall de som är ens lite intresserade av mitt liv vad som försiggår på den fronten. Jag har helt enkelt för mycket att tänka på just nu och måste skala av det som tar mest negativ energi. Jag hoppas att det mesta som inte är ok nu kommer att vara det eller i alla fall en aning bättre allra senast i sommar. Ta hand om er♥

Hur många av er har någon gång sjungit 'sov du lilla videung'? Hur många av er visste då att videung är den rikssvenska versionen av videkissor? Det visste inte jag för en vecka sedan. Nu vet jag. 

Känns som om jag bara bidrar med vecko-genomgångar när jag väl skriver något. Den senaste veckan har dock inte varit speciell alls. Jag har tränat tisdag, onsdag, torsdag. Vilat fredag & lördag och idag har jag två pass bakom mig. Testade imorse på ett "CrossNature"-pass och jag man kan väl säga att det är Cross-Fit utomhus vilket passade mig perfekt. Jag hade inga förväntningar, kollade dock några videos på youtube på förhand för att inte vara helt bakom flötet. Vi var inte så många men roligt hade vi och antalet endorfiner jag hade i kroppen efter passet var omöjliga att räkna. Efter det beställde jag och Joel varsin pizza åt oss och nu under kvällen var jag på ett zumba-pass. 

 

 

 

 

Inkommande vecka händer inget speciellt men veckan därpå får vi besök av Lärkkulla, najjjs!! Veckan efter det är det mest rep inför turnéveckan, vecka 13 har jag påsklov och vecka 14 kommer jag med mitt band till Clubben i Karis!!!! Helt O-K. 

 

Efter att jag gått omkring och skramlat ihop pengar av killar från klassen som var skyldiga mig fick även jag åka till Norrköping på 3 tjejers gemensamma 20-års fest. Det var på ett så otroligt random ställe men det var kul! De hade hyrt en liten lokal som såg ut att vara på en lägergård?! Jag bodde på dansgolvet hela kvällen ungefär och Maja berättade att hon och Jesper stått och gapskrattat till mig när jag var ensam och dansade?! Haha, I dance like no one's watching......... Jag och Maja hade redan på förväg bestämt att vi skulle ta en tidig buss och efter att vi gått med hem till Alex's skulle vi gå från henne istället för att hitta till spårvagnen. Jaaaaaeeee, det gick inte smärtfritt. Varken jag eller M hade någonsin varit i Norrköping förut och när gps'en sade att vi skulle gå hit och dit tappade vi ganska fort bort oss och då M's telefon visade sig ha lite batteri fick vi lägga igång min roaming för att försöka hitta. Problemet var att det stod inte på min gps hur långt vi hade kvar eftersom vi bestämde oss för att gå till rese-centret istället för spårvagns-hållplatsen så vi ringde efter taxi istället. Vi fick på efterhand höra att vi tydligen gått runt i kvarteret och var nästan på Alex's bakgård då vi beställde taxi, alltså haha?!

 

 

Nåja, slutet gott, allting gott. Vi hann med bussen 06:35 och kunde inte vara lyckligare när vi väl var hemma. Jag sov 7 timmar och sedan delade jag och M på en fryspizza. På kvällen kollade jag repris av Mello och M joinade mig med en Ben&Jerry-glass så kvällen slutade riktigt bra!

 

 

Jag har ännu idag ordentlig träningsvärk efter allt dansande i så gott som hela kroppen, på gott och ont. Idag börjar skolan igen efter ett uppehåll på ungefär 3 veckor. Denna vecka kommer vi att ha Hi-Tech tema i skolan och låtarna är allt annat än enkla att lära sig. Että sellaista!

 

 

Jess, ett mer eller mindre smörigt inlägg på G, det gillar vi!

 

Jag och Joel har varit tillsammans ungefär 2 år nu och det fascinerar mig mycket. Vår "start" på förhållandet är inte direkt en solskens-historia då Joel var ganska besvärlig i början och nojade sig mycket ang. "vad alla andra tänker" och hur det skulle bli när han skulle studera i Sverige osv. osv. Nu i efterhand har vi bestämt att ändå ha 24 februari som "vårt datum". Är 2 år en lång tid? Ja, det är det väl?! Särskilt om jag jämför de högstadie-förhållanden jag hade som varade ungefär 3 månader och som jag sedan tröttnade på....... Jag har många gånger sagt till Joel hur förvånad jag är över att jag inte tröttnat på honom men har bara fått komma underfund med att man har mognat en del och att det är något speciellt med denna killen. Han har verkligen drivit mig till vansinne och fått mig att gråta men också gjort mig till världens lyckligaste. 

 

 

Jag har även reflekterat över att jag inte brukar ha kvar så många människor i mitt liv under två år. Jag har ända sedan jag var liten haft perioder då jag varit jätte nära flera av mina kompisar men plötsligt händer det något och jag är "second-hand"-valet. Oftast har det handlat om killar som kommit med eller fallit ur bilden. Klart att jag fortfarande kan prata med dessa personer men inte alls på samma sätt. Det är också en anledning till att jag är förvånad nu då jag haft en och samma person under 2 års tid. Jag och Joel har visserligen levt på distans men också tillsammans under Lärkkulla-tiden samt under förra sommaren och konstaterat att båda alternativen fungerar. Inför nästa höst kan det dock bli mera krångel då Joel sökt in till Örebro och skall också söka till Jeppis. Om jag kommer in till Norrvalla och han till Jeppis finns det ju "inga bekymmer" men börjar han i Örebro behövs det ordentlig planering. Men, som jag sagt till honom redan innan vi blev tillsammans: "en dag i taget" så ska inte jag heller stressa upp mig för mycket och det hinner ju faktiskt hända mycket innan hösten. Sommaren har jag i alla fall säkrad på Åland igen. Så att sådant är på gång just nu! 2-år tillsammans firade vi i alla fall med Toto-konsert och dagen efter det åkte vi några dagar till Åland♥

 

Något som jag har fått konstaterat är att jag är en "allt eller inget"-person. Särskilt när det handlar om otur. Det finns ingen möjlighet att jag kan göra endast en sak fel utan allt måste gå fel i så fall. Vad har nu hänt då? Allt började igår då jag skulle gå på ett grupp-pass. Jag köpte för några dagar sedan ett hänglås på gymmet till mitt skåp för det är så det går till där. Något som jag dock inte visste/fått veta var att man inte fick lämna hänglåset där över natten för att alla kunder skall ha rätt till vilket skåp som helst. Ja, det är väl logiskt men jag tänkte väl inte så långt...... Anyway, jag har haft mitt hänglås där varje dag sen jag skaffade det men igår var dagen då mitt hänglås var borta. Jaha?! Jag går ner till receptionen och frågar om de vet något och tydligen ska man ta med sitt hänglås varje gång man går hem från gymmet.... Jag fick låna ett tillfälligt i alla fall och lämna id-kort så han kunde vara säker på att han skulle få tillbaka hänglåset. När jag var klar på gymmet gick jag till receptionen och frågade om jag nu måste köpa ett nytt hänglås pga. att jag inte visste något eller vad händer nu?! Jag fick ett nytt lås och allt var frid och fröjd. 

 

 

Idag skulle jag gå till gymmet på morgonen och märker att min inchecknings-tag är borta -hoppsan! Gick till samma receptionist som hjälpte mig igår och frågade om någon lämnat in någon tag. Näe, men hon kunde fixa ett nytt så kunde jag kolla i skåpen om jag hitta min gamla. När jag kommer till omklädningsrummen konstaterar jag att jag har varken träningsskor eller vattenflaska med mig PLUS det skåpet jag hade igår nu var upptaget. Aja, grattis Daniela....... Så får jag snällt gå hem igen (kan lugnt konstatera att det är skönt att ha ett gym som jag inte behöver gå mer än 150m till). Kommer hem, tar med innetossorna och vattenflaska och går tillbaka. Efter det har det mesta ändå gått smidigt men det är så typiskt mig. 

 

 

Hallååå!

 

Har haft Joel här som vanligt över helgen♥ ätit både pizza, fastlagsbulle, tonfisksallad och idag gjorde vi en mysig frukost med färsk surdegsciabatta med lite olika pålägg. Efter att Joel hoppat på bussen gick jag på ett pass zumba och hade kul! Känns bättre och bättre varje gång när man hänger med mer i danserna än förut!!

 

Kommande veckan har jag bokat in mig på något dans-pass och vatten-pass. Vi har fått nya ensemble-grupper i skolan och nya låtar att jobba med men utöver det händer inget speciellt.

 

Eftersom det inte händer så mycket denna vecka är det lika bra att det händer väldigt mycket veckan efter det. Jag blir 20 år på torsdagen och på fredagen hoppar jag på båten hemåt för att bjuda på kaffe både lördag och söndag. Veckan därpå (+följande) har de flesta praktik och jag kommer att läsa musikteori och vara hemma i Finland några dagar. Under den tiden jag är hemma hoppas jag att det fortfarande finns både snö och is så jag kan både skida och skrinna men det får vi väl se sen. 

 

14:e februari är jag senast tillbaka i Sverige för att vara med Joel och den 19:e februari går vi på Toto i Stockholm tillsammans, typ firar två år tillsammans. Veckan efter det har jag ju sportlov och har inte ännu bestämt var jag befinner mig då men detta är vad jag har planerat hittills!

 

 

 Hallådär, mindre än två veckor tills jag blir 20?! Vart gick den tiden egentligen?

 

Det jag planerat redan i några dagar att skriva om handlar om min relation till smink. Jag sminkar mig så gott som aldrig. Under 2015 kan jag räkna de gångerna jag sminkat mig på högst två händer. Jag trivs inte med smink över huvud taget så när jag väl använder smink är det endast mascara jag lägger på och ibland använder jag lösögonfransar, dock händer detta väldigt sällan. Jag vet inte varför jag aldrig blivit en "smink-tjej", kanske för att min mamma aldrig varit den som använt smink eller så har jag bara varit ointresserad. Bara för att jag känner så här menar jag inte att jag tycker det är fel att många andra använder smink, jag tycker det är jättebra att man själv kan experimentera och komma fram till vad man gillar, öva på att lägga eyeliner, bli lycklig av en sminkplatta osv. Men det är inte min grej. Min hy har heller aldrig varit den som behövt smink för att täcka någonting, säkert också en anledning.

 

 

Vi har väl alla mer eller mindre olika sorters komplex över någon kroppsdel? Jag har kommit över det som stört mig mycket då jag var yngre och fortfarande för ett år sedan. Jag tyckte mitt ansikte var runt och mina tänder "för korta". Jag har nu kunnat accepterat att det är så för att jag fick ärva det från min pappa som hade exakt likadant. Jag tycker jag har skämts tillräckligt över att mitt tandkött syns när jag skrattar då det trots allt hör till att man ska ärva någon del av utseendet från sina föräldrar. Dessutom är ju ändå mina tänder raka eftersom jag hade tandställning då jag var liten så vad har jag att gnälla över egentligen ?

 

Det jag fått ärva av mamma är mina röda kinder. Dem har jag däremot aldrig skämts över, de har ibland varit till stor hjälp istället. Min mamma har en hudsjukdom som gjort att hela hennes ansikte är rött och jag har fått "ärva" pigment, endast på kinderna. Jag gillar mina kinder faktiskt! De visar att jag lever och mår bra. Man märker så tydligt om något inte står rätt till då de röda kinderna är borta för då svimmar jag troligen någon sekund efter det. Då jag har varit ute någon timme i ordentliga minusgrader kan mina kinder t.o.m. skifta lite i blått vilket jag bara tycker är häftigt. Jag har haft personer runt mig som blivit chockade då de ser mina blåa kinder och jag bara håller lugnet, haha!

Avrundningsvis vill jag ännu säga att jag fortfarande har små komplex på resten av kroppen och inte vet jag om jag någonsin kommer kunna släppa alla komplex men jag kommer att försöka i alla fall!

 

 

Jaaaajaaa, jag kör en blogglista som jag hitta på nätet........ Better late than never? Mycket för min egen skull så jag har något att kolla tillbaka på i alla fall sedan om något(/några) år!

 

Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
- Jag skulle verkligen ljuga om jag sade nej på denna punkten. Jag jobbade som ansvarig simläre i Esbo mellan jan-maj samt assisterande simlärare i Ekenäs, jag åkte på inträdesprov runt i Sverige med Oda, jag klippte mitt hår kort helt själv, jag sommarjobbade på Åland hela sommaren och åkte till Turkiet med Joels familj i augusti och flyttade till Sverige någon vecka efter det.

Höll du några av dina nyårslöften?
- Jag kan inte minnas att jag hade något löfte såååå svårt att svara

 

Fick någon du känner barn?
- Jodå, 2 bekanta åtminstone.

 

Dog någon som stod dig nära?
- Naaaeeej

 

Vilka länder besökte du?
- Turkiet för första gången, "besökte" också Sverige..............

 

Är det något du saknade 2015 som du vill ha 2016?
- Mjaa, saknade gymmet ganska mycket men det är ju ordnat, under sommaren saknade jag kanske att hålla simskola utomhus. JA JUST DET, jag saknade rullsyltan på julafton och det fick nog familjen höra haha

 

Vilket datum kommer du alltid att minnas?
- Oj, deet var en riktigt bra fråga, finns inget datum som kommer helt pang i huvudet

 

Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
- Mycket!! Kolla frågan högst upp

 

Vilket var ditt största misstag?
- Det finns väl alltid misstag jag gör men som man inte kan ångra, jag tror väldigt mycket att allt händer av en anledning så om det sker ett misstag så fanns det en orsak till det. Nu när jag dock funderat så det som stört mig mest var nog att jag inte hann plocka med mig min system-kamera från tunnelbanan i maj då jag steg ut och att den efter det blev stulen.

 

Vilket var ditt bästa inköp?
- Doftljus! haha. Och så gillar jag min g-klav som jag har på väggen i mitt rum väldigt mycket. Finns säkert mer men som jag inte kommer på just nu.

 

Vad spenderade du mest pengar på?
- Boende och resor

 

Vad gjorde dig riktigt glad?
- Alla nya vänner jag fått och Joel♥ min moster har också fått en ännu viktigare del i mitt liv och det är jag otroligt tacksam över!!

 

Har du varit sjuk eller skadat dig?
- Haft bihåle-inflammation fler gånger under året än normalt men inte annars

 

Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2015?
- Tror inte jag tänker på någon låt/artist som kommit under 2015 utan jag kopplar ihop låtar med personer och händelser så om någon spelar upp låtar från höstens undervisning kommer jag snabbt koppla ihop dem. Miriam Bryant kopplar jag dock samt Loreen. Och Måns. osv. osv. haha

 

Mådde du bättre eller sämre under 2015 än vad du gjort tidigare år?
- Mådde lite sämre under första halvåret men efter det har det nog bara gått mera uppåt. 

 

Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?

- Mjaaa, umgås mer med familjen kanske?

 

Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?

- Att oroa mig så himla mycket över mig själv, allt ordnar ju sig i alla fall

 

Hur var din julafton?

- Väldigt lugn och avslappnad. Bara familjen + morbror.

Blev du kär?
- Jag har ju Joel som jag blev mer och mer kär i, särskilt de gånger han överraskat mig

 

 

Vilken var din största musikaliska upptäckt?

- Efter att jag kom till Sverige började jag tro mera på mig själv och har överraskat mig själv flera gånger sångmässigt.

 

 

 

Önskade du dig något som du fick?

- Om vi syftar på julklappar så jaa, det fick jag och så fick jag ju ett all-in-all helt bra 2015 trots allt!

 

Önskade du dig något som du inte fick?

- Nåjo men det är väl så det skall vara??

 

Vad gjorde du på din födelsedag?

Jag fick scrolla till februari 2015 här i bloggen och tydligen hade jag plättkalas, haha! Jag minns också att jag fick en hel del choklad-plattor..... :-D

 

Vilka var de bästa människorna som du träffade?

- Flera av mina arbetskamrater, lätt Maja och resten av kollektiv-familjen. Så träffade jag ju Emma också under höstlovet som jag inte sett på några år och det var ju kul!!

 

 

Vad fick dig att må bra?

- Joel, vänner blablabla

 

Vilken kändis var du mest sugen på?

- Jag såg ju faktiskt ganska många artister under året och alla var riktigt bra så jag lägger ingen rangordning!

 

Vem saknade du?

- De jag saknade - dem träffade jag. 

 

Vilken var din bästa månad?

- hela sommarlovet egentligen men bäst var väl ändå augusti, hände väldigt mycket då

 

Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?

- Eh, I guess so? Orka grubbla på sådant!

 

Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?

- Eftersom jag för en gångs skull har en plan som sträcker sig längre än 1 år framöver kommer det att se ganska annorlunda ut, ja. Jag strävar hel-hjärtat på att slippa in till idrottslinje och slipper jag dit innebär det att jag kommer att flytta tillbaka till Finland och upp till Österbotten. Plus några diverse saker som är mer eller mindre osäkra i dagens läge men som säkert kommer nämnas här ifall det blir aktuellt!

 

 

Nämen tjena sa man, här har inte hänt mycket sedan 24.12?!

 

 

Lyckades ordentligt då jag åkte tillbaka till Sverige och glömde datorladd-sladden hemma så där har vi en anledning till varför det varit dött.

 

 

Ena stunden har jag lust för att skriva en års-resumé av 2015, andra stunden vill jag skriva mina nyårslöften men som det känns nu så känner jag för att inte göra någotdera. Inför 2016 har jag många personliga mål som jag inte har någon nytta av att skriva på bloggen. Jag har däremot skaffat ett gymkort så min f.d. träningsblogg kommer troligen bli mer uppdaterad än denna som det ser ut just nu. Jag har dessutom skaffat en liten bok där jag skriver ner några rader varje kväll över vad som hänt under dagen och har planer på att göra det året ut eftersom jag ändå inte skriver alla detaljer i bloggen så att jag kan kolla tillbaka då jag känner för.

 

 

 

 

Jag fick dock konstatera att 2015 var ett av de både värsta och bästa året jag varit med om, kort sagt. Jag fick testa på mycket nytt och jag fick ta utmaningar på olika plan. I min senaste "lycko-kaka" stod det "vägen du har framför dig är full av ljus och romantik" och med de orden går jag vidare.