Saker jag ser fram emot att/vill göra inkommande studie-år.
Stackars Joel som hamnat lyssna på mig varje gång jag kommit på något, så tänkte pina er andra också...
- Pole-dance. Just nu har jag ett otroligt sug för att testa pole-dance, bara för att prova, och det finns flera möjligheter i Sverige än Finland. Finns dock en risk att iden svalnar när jag väl har möjlighet.
- Dansa. Lära mig ens lite Break-dance skulle vara hur coolt som helst. På senaste tiden har jag ångrat så mycket att jag aldrig dansat tidigare och nu för tiden gör jag inte det för att well, känner mig dum.
- ÄTA SUSHI minst en gång varje/varannan vecka. Introducerades till sushi på Lärkkulla för 1½ år sedan och blev såld. Jag är också nöjd med sushi-utbudet som finns i Nyköping.
- Utvecklas och få skinn på näsan. Jag har egentligen inga problem med kritik/feedback men oh my, mina tårkanaler har det. Och jag hatar det mer är någonting. För minsta lilla sak känner jag tårarna rinna och det finns ingenting som stoppar det och jag blir arg på mig själv och så rinner det ännu mer osv. och alla tror att jag är en svag person, vilket jag lätt vågar påstå att jag inte är. Om jag nu en gång har sluppit in på denna skola med mycket högre ribba än Lärkkulla så ska jag visa att jag passar in där.
- Träna och upptäcka nya ställen. Förstås har jag ju sett en hel del av Nyköping iom. att Joel var där förra året men självklart hittar jag säkert favorit-rundor eller någon skogsdunge eller dylikt.
- Ta bilder och vara aktiv även på bloggen. No comments på den punkten!
- Bli bättre på piano/gitarr. I och med att vi fått ärva morfars gamla piano så även om jag inte kan ta med piano till mitt lilla rum så kan jag ändå ta tillfälle i akt och utveckla mitt piano-spel under tiden jag är i Sverige. Och gitarren kommer ju också att vara med mig.
Detta är vad jag kommer på såhär på rak arm. Allt detta begränsas ju förstås mer eller mindre pga. pengar, men något skall jag väl kunna pricka av när jag återvänder till Finland igen.
I'm sorry that I couldn't get to you.
Jag klarade av att sjunga på begravningen, fyra låtar till och med, utan större problem. Ja, jag är stolt.
När vi kommit hem från begravningen fick jag två käftsmällar, ganska snabbt efter varandra.
En gammal familje-bekant dog förra natten.
Min farmor som jag skrivit om i tidigare inlägg blev hjärn-opererad för någon vecka sedan. Hon har inte ännu vaknat upp efter operationen. De kommer att avsluta vården idag.
Det är rent utsagt (ursäkta ordvalet, men) ett fitteri dethär livet. Efter begravningen sade jag på skämt till Jennifer att snart får vi säkert flera uppdrag. Jag menade inte så här snabbt. Efter dessa jordfästningar är mitt saldo 4 begravningar sen nyår. Det går för fort nu. Många i min ålder (och äldre) har aldrig varit på en begravning. Det är orättvist, men det är helt tydligt sådant som livet är. Livet utmanar mig och jag måste bevisa varför jag har två ben att stå på.
Miksi Isä, miksi?
Kryssning through my camera
Än en gång har jag fått bevisat hur härliga människor jag är omringad av, tusen tack för att ni finns♥
Bästa födelsedagen, någonsin!!!!!
Tjohejj, nu är jag inte 17 längre!!! Nu är jag 18 och myndig, jag hamnar i fängelse om jag gör något hemskt och mamma har inte lika mycket makt som hon kanske sku vilja ha (;
Anyway, jag hade nog den bästa födelsedagen jag skulle kunna få.
00:01 börjar jordbävningen i form av dörrbultning. Jag hoppar fort upp ur sängen och öppnar dörren. Grejen var den att jag hade räknat med att tre från klassen skulle stå bakom dörren eftersom de hade planerat lite tillsammans. Jag hade fel. De var 12 stycken som tog i för full hals och sjöng för mig. Jag blev så chockerad att jag började skaka, haha, men jag fick ett kort i allafall. Förstår ni nu vad jag menar med att jag trivs på lärkkulla med ljuvliga klasskamrater och skulle ALDRIG byta ut dem?!!?!?!?!?!??
I lunchen fick jag igen höra lite sång.
Ungefär 5 tiden ringde min äldre bror till mig, frågade var jag var och sa att jag skulle komma ut och hämta min present. Jag satte på ytterskorna, fick en kass samtidigt som min bror sa "fast du borde nog sätta på mera kläder och så kommer du med mig och Linus". Jaaaaaha, okej?!!? Jag hade absolut ingen aning om vad som skulle hända. Ungefär en kvart tidigare hade jag sagt till mamma att hon kan komma och hämta tårtan till lärkkulla som vi skulle äta med de andra musikstuderandena men jag skickade halvt i panik till henne "Niklas och Linus rövar bort mig!!". Vi åker några minuter och stannar inne i centrum. Direkt som jag stiger ur bilen står min andra bror med hans yngre son och väntar på oss. Jag blev chockad. Vi gick in på kw och där stod min mamma, min syster, min styvfar, morbro, äldre brors sambo och min mammas gudson och väntade. Här blev jag så chockad att jag började gråta, jag menar, detdär skulle jag aldrig kunnat förvänta mig. Min gudmor var på jobb och kom och kramade om mig. Jag kan inte förstå hur jag har fått så otroligt fina människor runt mig!!
(bild © brooor)
Efter att vi alla ätit och fått matkoma (haha) förde mamma,syster och styvfar mig tillbaka till Lärkkulla. Jag fick tårtan med mig och efter en stund började vi sätta ljusen på tårtan. Jag blåste ut ljusen (va, nä, påriktigt då???) , fick höra ännu mera sång och skar en bit av tårtan. Vi var nog många som var överens om att det var en av de godaste tårtorna vi någonsin ätit..
Jag tror inte någon kan förstå hur mycket jag uppskattat allt, alla gratulationer och alla presenter. Jag vill rikta ett enormt tack till alla som var involverade på ett eller annat sätt, tusen tusen tack till er, dethär lever jag länge på!!♥
