Blessed.
(c) Sanna Holmberg
Jag känner mig nog välsignad med de här två i mitt liv. De betyder nog mest för mig skulle jag våga påstå! Att ha haft Joel här över helgen har varit meningsfullt. Att ha de två och spela på en låt de aldrig spelat tillsammans förut var ännu bättre och jag blev lycklig inombords när de båda två yrade på under låtens gång. Keikkan på Evald's överlag var lika bra som jag hoppades, om inte ännu bättre. Det är mänskligt att fela och vi fumlade på många ställen men som Eric Amarillo sjunger "vem bryr sig om hundra år?", huvudsaken var att vi njöt. Och det gjorde vi.
Imorgon är det December och den årliga sötstrejken innan jul inleds och jag har glömt min skrapkalender hemma i Tenala. Snyggt jobbat...... December kommer i vilket fall som helst bli en bra månad har jag på känn.
Ha det bäst!
Och så standard Instagram-selfie på det, haha!
Fullt upp överallt.
Varje gång jag har tänkt att jag skall blogga slutar det med att jag stressar sönder för någonting annat istället. Det är mycket att göra nu och man hänger halvt med.
Idag hade jag och Jenkki en intressant en timmes keikka med 2 stycken i publiken som gick iväg efter 20 minuter.......
Missförstå inte, vi var egentligen inte dåliga utan det var meningen att vi bara skulle vara där och "jamma" och att människorna/publiken skulle gå hem under tiden. Det var bara ovant med en tom sal på Karelia med Jenkki och ljudteknikern, haha..... Nåja, nästa "keikka" med Jenkki är ju imorgon på Evald's klockan 22.00! Där siktar vi oss in på lite mera levande publik i alla fall. Och innan det är jag på en tre-låtars keikka med Elin och det kommer nog gå suveränt. Klirr i Kassan!
Annars den här veckan? Har varit bitter och otrevlig mot de flesta jag stött på och gått nästan in i väggen. Nu är jag lite mera back on track och Joel kommer hit imorgon!!!!!! Så det känns ju i alla fall bra. Helgen innehåller julgatans öppning, träff med Joels mor och mormor, Black Comedy och varm kakao. Så att sånt.
Det var kanske det mest intressanta som hänt på senaste tiden, snaaaart är det juuuuuul!
Såååå mysigt!!! från weheartit, har tappat bort "ladd-sladden" till kamera-batteriet så är ju ganska lat på foto-fronten....
Det är bara ord.
Jag vet inte för vem jag skriver
Det är bara ord
är det i handen det börjar
eller huvudet
Eller utanför mig själv.
Det är bara ord
är det i handen det börjar
eller huvudet
Eller utanför mig själv.
Jag vet inte för vem jag sjunger
Och vem bryr sig om sånt
Det är bara små toner
som flyger genom luften
Till ett öra någonstans.
Och vem bryr sig om sånt
Det är bara små toner
som flyger genom luften
Till ett öra någonstans.
Jag vet inte för vem jag lever
men jag lever ändå
Kanske är det för ljuset i tunneln
Eller kanske bara för mig själv
men jag lever ändå
Kanske är det för ljuset i tunneln
Eller kanske bara för mig själv
Kollade på romantisk film igår med några från klassen. Somnade sent. Vaknade tidigt.
Mini-keikka med två låtar senare idag med Jenkki. Vi fixar det enkelt.
White as snow.
Veckan har flugit förbi. I alla fall skoldagarna, det är ju bara lördag idag ännu..... Vi hade StageNight övningar mer eller mindre hela tiden, samtidigt som man försökte hitta någon övningstid till min och Jenkkis inkommande keikkor. Huh. Stressigt, men det blev ju nog väldigt bra slut-resultat. Igår kväll gick jag lyckligt ner till centrum i snövädret. SÅ MYCKET KÄRLEK. Jag älskar snö!!!!!! När jag kom till centrum gick jag till gymmet för en BodyPump-lektion och hujedamej vad svaga mina muskler är, haha. Idag ligger jag sådär halvt i koma av träningsvärk i armarna och benen och hamnade skippa pilates-lektionen som jag var nyfiken på... Nåja, nu får jag vakna på bästa sätt i alla fall - med Spotifys akustiska morgonlista. Inget kan gå fel!
Ha en bra dag:)
Bild tagen av Chris Senn. Gänget på StageNight!
Det som var saknat är funnet.
Igår skaffade jag gymkort igen på ungefär 1½ år. Jag gick på BodyAttack. Blev förvånad och imponerad över hur bra kondition jag ändå verkar ha. Blev lycklig. Endorfiner efter träningen. Livet kändes komplett. Inget kunde gå fel. Jag fick motivationen tillbaka. Allt kändes som förut. Fast för första gången. Härligt.
Inför nästa år har jag kollat på utbildningar, mest inom idrott faktiskt. Enda saken som lockar i Finland är Solvallas idrottsledare men allt annat är i Sverige. Något som jag fastnade ganska mycket för var en "allmän hälsa"-utbildning på Värmdö i Sverige, 45min från Stockholm, som dessutom är kompletterande till gymnasie-studier, för sådana som har gymnasiet på hälft. Jaja, gymnasiet är olika i Sverige och Finland, I knoooow. Sanningen är den att skulle jag från början vetat att Sverige inte har något så fruktansvärt som Student-skrivningar skulle jag ha flyttat till Sverige redan för ungefär 3 år sedan..... Jag ångrar ändå inte att jag har gått ett år i gymnasiet och (snart) två år på Lärkkulla. För jag har ju faktiskt träffat flera personer som betyder mycket för mig och som jag antagligen inte skulle träffat annars.
Men i alla fall. Efter detta året på Lärkkulla får vi se hur det går med musiken för min del. Jag kommer njuta fullt ut året till slut, så länge jag kan och försöka göra det bästa av situationen. Nästa år är det högst antagligen idrott för min del. Fast vem vet, det kan ju ändra ännu.
Surt och lite bittert.
Har du nånsin haft en morgon som du vaknat och bara tänkt att hellre skulle jag bara vilja ligga under täcket och aldrig i livet stiga upp? Jag har/hade en sådan morgon idag. Det sämsta var väl att jag sov i en hytt på en båt så det fanns inte så stora möjligheter att bli kvar och sova. Well well, anyway, jag steg upp. Redan igår kände jag svag lukt av tobak i hytten och idag kunde nog inte mina ögon svida mer pga. det.
Igår när min moster följde mig till terminalen diskuterade vi om man skulle hinna till det tidigare tåget, och min moster övertygade mig att jag skulle hinna. Jo. Nästan. Det värsta var väl att jag stod vid tåget och frenetiskt tryckte på "öppna"-knappen på säkert 3 olika dörrar för att sedan se tåget rulla iväg framför ögonen. Nä. Sedan blev det bara värre typ. Fick för mig att gå till tågstationen här i åbo från hamnen... På den vägen så redan det att skosnöret kom upp retade ju mig något fruktansvärt. Ångrade mig att gå när jag kommit ungefär halvvägs och gick tillbaka eftersom jag inte var helt 100 på vilka vägar jag skulle ta..... Kom in i tåget och satte ner mig, blev fruktansvärt irriterad på varenda människa som sa något och bara kände hur dagen kommer bli riktigt dålig.
Tur i oturen köpte jag sedan en laxsmörgås och en varm kakao på stationen. Det gjorde susen och höjde nog min livslust tillbaka till 100%. Nu kan det nog bara bli bättre och även om jag missar kören så är det nog inte hela världen. Det som möjligtvis är lite värre är att jag inte kunnat öva piano på hela veckan men jag har ju gjort andra vettiga saker istället.
Bloggare-poäng.
Sitter som bäst ombord på Silja galaxy i ett café och äter mat. Dessutom har jag köpt choklad som jag för tillfället har inlåst för att inte äta upp allt, samt Jonas Gardells pocketbok "torka aldrig tårar...". Tyckte det var på tiden att läsa den, och nu är jag fast. Har sett ungefär hälften av boken på tv men minns väldigt lite. Hur har ni det? Jag är framme i Stockholm ikväll 18:15 lokal tid. Duktig som jag är har jag dessutom tagit webcam-bilder när andra passagerare har kollat skumt på mig... Elämä on!
Tur att min tumme inte ser konstig ut iallafall!
Over and out, vi ses!
Farsdag.....
Om det är någon dag som jag skulle kunna sova och inte vakna på hela dagen så är det nog fars dag. Den hör nog till en av de värsta dagarna i mitt liv. Att bli påmind om att man inte har någon pappa att fira. Att bli påmind att jag aldrig fick lära känna min andra biologiska halva. Att bli påmind att mitt liv skulle se så mycket annorlunda ut om han ännu skulle ha levt. Att bli påmind att livet är orättvist än en gång.
Alltid någon dag innan fars dag kan jag bli väldigt ledsen och ha ett neutralt humör. Jag kan bete mig helt som normalt, men ändå inte. Jag blir extra känslig. Jag överanalyserar mera än vanligt. Jag gråter. Jag är konstig.
Under låtskrivar-kursen reflekterade jag mycket över det här. Jag skrev en halv färdig låt som jag möjligtvis lägger upp om jag får den helt gjord.
När jag har egen familj och barn och så vidare kommer jag antagligen att uppskatta denna dagen på ett helt annat sätt eftersom jag då har en anledning till att fira fars dag. Visst, jag har en styvfar men det är långt ifrån samma sak....
I vilket fall som helst skall vi på farsdags middag till min morbror där min morfar kommer att vara. Mest av allt längtar jag till imorgon när jag sitter på båten på väg till Stockholm och kan filosofera på egen hand. Tack för mig.
OBS!
Det här är inte ett inlägg där jag vill att alla ska tycka synd om mig, jag bara skriver hur jag ser på saken och mina tankar och känslor, precis som vilken annan bloggare som helst.
Fredagkvällen.
Har idag stressat sönder för att slippa till skolan på ett någålunda smidigt sätt, konstaterat att jag gjorde det helt i onödan då min lärare meddelat att han var hemma med ett sjukt barn.... Nå jå, vad gör man. Övade sedan lite med Jenkki, gick till serendi och satt och åt lite lunch med min moster och fick inse det grymma med att bli vuxen och alla dessa världens blanketter som skall vara ifyllda på ett eller annat sätt.... Gick sedan tillbaka till skolan och mer eller mindre sprang upp för alla tusen trappor till en singer-songwriting kurs som ordnas på skolan idag och imorgon. Sätter nog ännu mera hjärnsnurr än något tidigare, men det är väl bara positivt. Nu under kvällen gör jag inget särskilt och hoppas på att somna någålunda tidigt, fast det finns ju inget som lovar det, hah. Ha en bra helg :)
Distans
Imorgon är det fredag, whaaat?!?!
Åker ikväll ett varv till Tenala och hälsar på folket där, imorgon händer inget särskilt,
på lördagen har jag och Jenkki keikka som jag nämnt tidigare, 4 låtar och vi får 50€/man + fin tre-rätters middag. På söndag är det farsdagslunch och på måndag morgon åker jag med båten över till Stockholm. Smått spontant men vad gör det? Därför är jag ändå tacksam att jag inte har Joel allt för långt ifrån mig, Sverige är helt lagom. Tänk om han skulle studera i Kina? Haha, naaae. Att kunna i princip åka när som helst som man får ens lite ledigt känns tryggt och bra. Stannar där till någon gång på torsdag så får se ett till uppspel på hans skola, hur najs är nu inte det?
Nästa veckas lördag sitter jag och kollar på Mamma mia på svenska teatern som ett helt perfekt avslut på en passlig vecka. Det känns bra nu.
Nästa veckas lördag sitter jag och kollar på Mamma mia på svenska teatern som ett helt perfekt avslut på en passlig vecka. Det känns bra nu.
wise words, thank you weheartit
Där igen. Något saknas.
Det är något som saknas i mitt liv för stunden. Motionen möjligtvis. Den där träningstokiga som kanske inte alltid tog hand om sig på bästa sätt men som mådde bra. Även om det inte alltid har varit mitt största intresse blev det nog det för ungefär två år sedan. För lite på ett år sen cyklade jag på en dag 30 km och gick på två gympass. Jag kände mig duktig. Hade inga bekymmer. Sedan kom människor och sa till mig att lugna ner mig. Fortsätter jag så här kan det sluta dåligt. Då hade de antagligen rätt men det finns dagar då jag önskar att jag skulle ha fortsatt, för att se vart jag skulle ha hamnat. Jag minns hur stolt jag var när jag hade gått ner x-antal kilon eller då jag hade slagit min tid på 7,2km med 25min från föregående år. I år har det inte varit på samma sätt. Jag har fått sämre tider och inte tränat lika mycket. Det är synd och det gör ont. Mamma frågade här för någon vecka sedan "var är den tränings-tokiga Daniela?". Jag hade inget svar på det. Sen dess har jag funderat. Jag är nog egentligen en träningsmänniska och mår bra av att röra på mig. Bra att inse det nu när vi går mot kallare tider och isen kommer så småningom. Men jag skall kämpa i alla fall. Kanske jag skaffar gymkort någon månad. Jag säger inte att jag hatar min kropp, det har jag ingen orsak att göra eftersom den har hållit samma vikt i ungefär ett år. Det är ju främst därför som jag inte tränat lika mycket.... Ja, jag kollar min vikt fortfarande. Inte lika mycket dock som jag gjorde för något år sedan. Då kunde jag väga mig 5 gånger på en dag vilket jag håller med om att inte är hälsosamt. Nu gör jag det ungefär en gång var femte vecka.
Jag lever fortfarande med rädslan att gå upp alla de 25 kilona jag gått ner. Jag vägrar gå tillbaka. Aldrig igen. Jag mår så mycket bättre nu och fast jag klagar på min kondition i dagsläget så hade jag ju ännu sämre back in the days.
Så nu mina vänner, skall jag börja träna igen. Inte vara duktig i en vecka utan längre än så. Nu förstår jag människor som frågade mig hur jag kunde hålla motivationen uppe, det var lättare då än nu. Då tränade jag för att jag verkligen behövde få bort de kilona jag hade extra, nu kan jag träna för att well, känna att jag är duktig, men på ett annat sätt, inte lika övertygande. Men nu ger jag ett till försök. För att det känns bättre.
Bra dag.
Efter att ha varit smått nervös gick ju keikkan såååååå mycket bättre än väntat. Någon gång tror jag att jag missade kanske tonen, men det berodde nog på att jag var så lycklig inombords! Också fast jag inte sov allt för många timmar föregående natt..... Idag har jag däremot mer eller mindre levt på Daniela-kex och chili-pasta som gjort att jag börjat gråta och bihålorna har blivit rensade. Huhiojpädsssssch!
Anyway, har inget särskilt imorgon men skall öva, öva, öva på allt jag bara får framför mig...... Jag och Jenkki har en mini-keikka på en sjukskötar-fest inkommande helg och om två veckor är vi på följande fest och uppträder och GOTT FOLK!!!!!!!!
SKRIV UPP 28.11 för då har jag och Jenkki vårt första "pub-gig" på Evalds i Karis. Kom dit för att döma, eller sjunga med, you choose! Kommer antagligen nämna detta många gånger ännu........