danielasliv.blo.gg

Efter ett mera misslyckat inträdesprov dagen efter och en båtfärd senare har jag anlänt till Karis. Om en timme åker vi vidare till samma stuga där vi var förra årets valborg. Jobbigt att lämna Joel kvar men jag antar att det blir bra i allafall trots avståndet. 

 

Vi sitter just nu på tåget mot Nyköping. Första stället, Furuboda var vääääldigt fint och mysigt! Fick direk några vänner, hahat Hade audition idag och det gick förvånansvärt bra för min del! Imorgon följande ställe, och här kommer några bilder från Odas telefon

Någålunda pigga och glada ligger jag och Oda och chillar i båthytten. Att ha med Oda i butikerna på båten är som att ha ett litet barn med sig och det är fascinerande att se hur lycklig hon blir av alla grejer som finns, haha!!

 

Imorgon är det tidig väckning och i något tillfälle skall vi ta snälltåget till Hässleholm. Så att sånt. Vi ska snart gå och lyssna på karaoke, ska bli kiva att se vad de har att erbjuda en sådan fin söndagskväll som denna!

 

 

 

Efter att ha sovit många välbehövda timmar senaste natt är jag på en lägre växel just nu och känner att allt är under kontroll. Nu när jag känner att allt är under kontroll börjar jag reflektera och fundera på olika saker. En av sakerna jag funderade på var varför jag inte tränar lika duktigt som jag gjorde för två år sedan? Jag var tränings-galen och sprang på gymmet så mycket jag bara hann, eller drog ut på länk då jag hade lust för det. What's now? Var är inspirationen? Varför slutade jag?

 

 

En sak jag oroade mig under denna tid var mycket vad andra tänkte. Här och där kunde jag få höra av mina vänner att personer som inte ens jag själv kände hade pratat om mig var imponerade av mig. Jag kände ett behov av att uppfylla deras krav då de såg mig. Hur tycker de att jag ser ut? Ser det ut som om jag gått ner 25kg? Minns de hur jag såg ut tidigare? Alla dessa tankar.......

 

 

En av faktorerna till att jag slutade var att jag började Lärkkulla. Jag ångrar det inte en minut, men jag hamnade prioritera. Skolan kostade och gym-betalningen hamnade inte högt upp på listan. Jag fortsatte dock att fara ut på länk men vid något tillfälle tog det också slut. En annan faktor var för att x-antal personer sa till mig att lugna ner mig. Fortsätter jag såhär i denna takten är jag snart helt ur balans. Jag blev blind. Jag ville att siffran på vågen skulle gå ner. Jag testade olika sätt men aldrig något som skulle ha förknippats med svält, utan bara allt möjligt annat, lchf, raw food osv. Men vid en punkt sa det stop. Jag började förstå varför andra oroade sig. De var rädda för att jag skulle falla någon annanstans. Det hände aldrig utan jag slutade frivilligt. På Lärkkulla fanns heller ingen våg så jag kunde inte hålla koll mera. Jag lät det gå. Jag fann nöje i annat. Jag slutade bry mig om mitt utseende för en tid och var bara lycklig, umgicks med människor istället för att fara ut och springa, åt vad jag ville osv. 

 

 

Jag säger inte att jag fortfarande inte bryr mig för det är inte sant. Jag bryr mig dock inte lika mycket. Jag är fortfarande livrädd att se de gamla siffrorna på vågen även om det fortfarande krävs många kilon tills dess. Men jag saknar endorfinerna efter ett träningspass, tror att jag har varit utan dem tillräckligt länge nu, så om inte innan så ser jag till att börja träna under sommaren, och hålla motivationen uppe. För min egen skull, i ett lugnare tempo än förr. 

Dålig dag igår och dålig dag idag, det går bra nu.

 

Min bihåleinflammation hänger kvar med mig och pollen-allergin har knackat mig på axeln. En missnöjd och ledsen Daniela gjorde sångexamen igår och det gick inte som planerat. Feedback som jag inte ville höra och ett vitsord som jag stirrade mig blind på. Prestations-kraven som varit så gott som bortblåsta kom tillbaka på någon sekund. Kände mig värdelös och usel och funderade vad jag tänkt göra med mitt liv. Trött och outvilad anlände jag hem till Tenala i hopp om att få sova och verkligen vila ut. Fick inte göra det utan hamnade jobba istället. Jag är slut både mentalt och fysiskt och blir irriterad på allt och ingenting. Jag skall försöka vila ut under de kommande dagarna så att jag är pigg och glad på inträdesproven nästa vecka. 

Dagen efter keikka fiilis. Lite trött, men väldigt glad och tacksam. Jag gillar akustiska gigs och det är alltid kul att kunna ha ett sådant, särskilt om man har en fin Jenkki med sig♥ (Även om jag ibland vill slå henne riktigt hårt och skaka om henne och säga att allt ordnar sig nog, haha)

 

Det är nog intressant detdär. Enligt facebook blev vi vänner oktober 2012 vid de tiderna då det var trubadurix på g. Sedan hade vi inte så mycket med varandra att göra, träffades någon gång och hälsade snabbt men inget mera, förrän Lärkkulla inträdesprov i Juni 2013. Sedan dess har vi bara kommit närmare och närmare varandra och efter att ha gått i samma skola i 2 år har vi gått igenom massor tillsammans, och tanken på att inte gå i samma skola från och med hösten är obehagligt skrämmande. Men det är smällar som man får ta. Det är livet.

 

 

Det är alltid så kul att sjunga med Jenkki och dra keikkor. Keikkornas totala antal börjar nog närma sig 20 stycken vid det här laget, och man önskar ju att det skulle bli fler. Nå, vi får väl se. Vi har i alla fall Serendi-keikka den 9e maj så då får ni komma dit och ha kul med oss!! Det är vi mot världen.♥

Så var det nästsista gången simskola i Esbo, nästa helg avslutning.... Kommer verkligen sakna barnen, de har varit busiga, snälla, jätteljuvliga och små-elaka och några förstod inte varför simskolan skulle ta slut över huvud taget......

 

 

   

Såååå sann bild, swim for the win!

 

 

 

På tåget till Karis pratade jag med min plats-kompis (hah, är det ett ord? Vi satt brevid varandra på tåget i alla fall), och ni finlandssvenskar har väl också varit med om att man börjat på det ena språket men märker efter ett tag att båda kan svenska lite bättre än finska? Pinsamt kanske men det störde ingen av oss. Det var små-kul. Både igår och idag har jag hunnit busa lite med Max och Felix men snart åker jag tillbaka till Karis. DET ÄR JU GIG PÅ EVALD'S IKVÄLL SÅ BÄST FÖR ER ATT NI ÄR DÄR!!!!!!!!!!!

Jag skall börja skriva ut papper nu så att vi möjligtvis klarar det lite bättre än utan, så får vi höras snart igen någon gång. Seeeeyoooou

Vet ni vad?

Jag har jobb och gig på lördag, jobb på söndag, sångexamen nästa veckas onsdag och veckan efter det börjar mina inträdesprov. Vet ni vad jag också har?

 

Bihåle-inflammation. För andra gången detta år. Vet ni hur frustrerande det är? Man får bara anpassa sig efter situationen och göra det bästa av det. Senast igår på sånglektionen blev jag så förbannad på mig själv för att jag inte kunde sjunga ordentligt. Det är svårt. Jag, om någon har väldigt svårt att lyssna på andra som sjunger falskt. Då skulle ni kunna föreställa er hur svårt det är för mig när jag själv sjunger falskt. Det är döden. Tabu, eller vad man nu skall kalla det. Jag är sååååå kritisk och petnoga. Jag har blivit bättre med det men jag blir fortfarande pinad. Dessutom hamnade jag backa ur från att vara bakgrundssångare på Stage Night imorgon för att hoppeligen spara lite röst. 

 

 

Redan då jag var liten och blev opererad konstaterades det att jag var ett näsbarn och kommer att få diverse problem i framtiden. Well, here I am. Dagar med bihåleinflammation funderar jag mycket "Varför skulle jag börja sjunga överhuvudtaget?!"

I väntan på bättre dagar.

Körde bilen till Ekenäs och plöstligt hörde jag denna låt på radion:

Har ju läst överallt att han skulle släppa en ny låt på svenska men jag har inte lyssnat på den förrän idag. Jag har alltid gillat Darin och jag kände skrämmande snabbt igen hans röst. Jag fällde faktiskt någon tår då jag körde, för låten är verkligen fin, och skulle det inte varit för att jag skulle se representabel ut i simhallen skulle jag säkert ha bölat och sett ut som en mört efteråt. Tack än en gång♥

En sak som jag gått och grubblat på den senaste veckan. Jag är inte direkt rädd för något egentligen, men jag har starkt obehag av alkohol-påverkade vuxna. Allt började då jag var liten/ca. 5 år och hade varit på kryssning med familjen och i terminalen i Åbo var det en man i ungefär 30-års åldern som ramlade framför mig framåt över folkmassan i rulltrappan och höll på att strypas då hans skjortkrage fastnade i rulltrappan. Den händelsen är fortfarande tydlig i mitt huvud. Jag hade envisats att åka i rulltrappan just då, även om mor och styvfar gick i vanliga trappan. Hela världen stannade (fast personalen endast stängde rulltrappan) och jag vet inte hur många minuter det gick tills jag hörde att min mamma ropade mitt namn och sa att jag skulle gå upp tillbaka och ta trapporna istället. På vägen hem hade jag ont i magen och grät hela bilfärden. Ett trauma var skapat.

 

Något år går och jag är med familjen på konfirmation i Lahtis. Jag gick med upp till altaret men istället för välsignelsen fick jag nattvardsvin.......... Det var det äckligaste jag någonsin smakat och efter det sa jag att jag aldrig mer skulle dricka alkohol i någon form, under hela mitt liv. Allt gick bra, min egen konfirmation var alkoholfri och aldrig blev jag bjuden till någon hemmafest för att jag antagligen skulle komma ihåg allt det som de andra gjorde då de var fulla.

 

 

Efter att ha börjat Lärkkulla förändrades mitt tankesätt en aning och jag smakade första gången på öl på min 18-årsdag vilket även det var det vidrigaste jag smakat på. Sedan dess kan jag än så länge räkna gångerna på två händer som jag varit alkoholpåverkad. Jag trivs inte med det. Jag gillar inte att vara full och blir mera lättad då någon räknar med mig som kusk under kvällen. Jag tycker inte om sättet min kropp reagerar på alkohol utseende-mässigt och får dåligt samvete dagen efter istället för "krabbis". Dessutom sätter jag hellre pengar på något annat.

 

Jag kan få panik om någon starkt alkohol-påverkad kommer i närheten av mig oberoende om jag känner eller inte. Jag får en otrolig obehaglig känsla direkt någon är ur balans och vinglar lite. En gång skrek jag åt en vän då en person i 60-års åldern pratat med mig att hon inte skulle röra mig. Senast förra helgen fick jag obehag för en person som står väldigt nära mig och klarade inte av att se på denne. Jag får också obehag om någon ens låtsas vara rolig och gör det genom att "leka jättefull". Det här är inget jag själv kan göra något åt och i värsta fall hamnar jag leva med det här obehaget resten av livet.

Efter två riktigt dåliga dagar humörs-mässigt hamnade jag pussa Joel hejdå idag morse, än en gång. Det gjorde ont, men det är bara att konstatera att det är endast 2½ vecka tills vi kommer att ses ganska ofta iom. alla mina inträdesprov i Sverige + skolresan. Dessutom är det ju inte långt heller tills jag får sommarlov och får spendera hela sommaren på Åland. Och det har ju gått förvånansvärt bra på distans också, men om man tänker på att vi i början inte träffades på 7 veckor skulle jag inte kunna förstå hur vi klarade av det... Sjukt. Nåja, nog om det.

Vi inledde vår 60's show nu ikväll efter att ha haft övningar så gott som varje dag sedan tisdagen. Det har gett resultat men personligen kände jag inget speciellt. Jag var inte nervös och allt kändes bara som ett till genrep. Morgondagens föreställning klockan 13:00 kommer jag inte att delta i pga. jobb men senare samma dag klockan 17 är det fritt fram samt söndag 13:00. På tal om jobb skall jag nu skriva morgondagens program för simskola, så vi hööres.

Min påsk har nog varit en av de bättre jag varit med om. Bortsett från de långa sträckorna att åka har det varit suveränt! Vi har målat ägg, ätit supergod mat, sett på musikal, umgåtts med ljuvliga människor och hängt på olarey's. Jag orkar inte gå in på så mycket detaljer, men jag tackar alla som varit involverade på ett eller annat sätt♥

Efter en vecka lite down-mode så känns det nu som om jag är lite för lycklig nu för tillfället, men vad gör nu det? 

 

Bestämde med syster att hon och jag far på en liten shopping-runda i Salo innan joel anländer med tåget, sååå kulkul! Länge sedan jag "shopp-shoppade" så vi får se vad jag kommer hem med........ Tänker i alla fall försöka sikta in mig på kjolar/klänningar men det finns ju ingenting som säger att det kommer bli så.

 

Skulle bara uppdatera litegrann! Dessutom gjorde jag världens godaste middag idag (haha), bacon-lindade kycklingfiléer och ris, fy vad gott! Och bytte till rena lakan också, mys!

Ojojoj, den kvalitén altså! Alla bloggar-principer som bortblåsta (tur att jag inte bryr mig så mycket) för vem tar inte bilder på sina dynor och täcken med web-cameran??