danielasliv.blo.gg

Jag blundar och andas. Andas in dofterna från mitt hem i Tenala och lyssnar på spellistan "veckans tips" från Spotify. Känner efter. Det är nu som det sker. Det som jag har väntat på åtminstone hela sommaren och lite till. Det är nu jag tar steget. Steget då jag flyttar längre än 40km bort hemifrån. Allt sker över helgen. All packning som ska med på en gång. Hur mycket ryms i väskorna? Hur mycket orkar jag bära? Hur mycket behöver jag över huvud taget? När kommer jag hem nästa gång och kan ta med de saker som blir efter? 

Det känns konstigt. Overkligt. Men så bra. Först skall jag bara umgås med favorit-människor, åka till huvudstaden (med all packning..........) till brorsan och överleva det årliga Midnight run på 10km. Efter det kan äventyret börja. På riktigt.

Här har det än en gång ekat tomt..... Jag skyller på att Turkiet tog upp min vardag och min dator blev hemma. I skrivande stund är jag ensam med lurvbollarna, passligt nöjd med livet. Sedan jag kom hem har jag bara tagit det relativt lugnt, träffat Oda igen, varit till Lärkkulla och skrivit under hyreskontraktet i Nyköping. Så jag har allt på koll skulle jag våga påstå.

 

 

 

 

Vad tyckte jag om Turkiet/Bodrum då? Jaaaaa......... Till de som frågat har jag sagt att jag misstänker att jag gillade det för att man ska gilla det, men innerst inne var det inte min grej. Det fanns absolut saker jag gillade också!! Men det blev ungefär halva halva, så jag säger att det var ok. Jag var inte van vid värmen (vadååå, vad menar du?), inte att bada i så salt vatten heller................ Men värst var kanske hemlösa hundar. Det sved i mig varje gång vi åkte/gick förbi en hund som irrade omkring på gatorna eller sov under en bankautomat. För det, om något, är jag verkligen inte van vid. Jag som älskar hundar mer än mycket annat kunde inte förstå hur man inte bryr sig om dem. 

 

 

Bortsett från det var jag nöjd med personalen på hotellet, maten som var god och att man kunde hoppa i poolen när man ville. Och allt var ju i princip gratis iom. att vi bodde med All inclusive.

 

 

JA just det, på hotellområdet fanns det lite överallt korgar dit man kunde lägga vattenflask-korkarna, 5000 stycken gjorde en rullstol till ett barn som behövde det och jag gav verkligen ett stort plus till det.

 

 

 

Jag hoppas att jag orkar överföra bilder från kameran så jag kan slänga några hit, men än så länge är det instagram-bilderna som flyger upp hit!

Jag och Joel åkte faktiskt och kollade fotboll igår fast det ett varv såg lite osäkert ut. Även om vi bara kollade en halvlek så kändes det bra i alla fall att faktiskt göra något på tu man hand. Ännu till på det föreslog Joel att vi skulle åka till Geta och kolla eftersom han tycker det är ett fint ställe och jag inte har varit där. Jag känner att sådant är viktigt. Kvalitetstid. Ja, vi har varit tillsammans varje dag under sommaren jag vet, men då han jobbat varje dag från klockan halv 8 och jag antingen börjat halv 7 eller efter att han åkt, och kommit hem när det är mer eller mindre läggdags eller han övar med sina killar så går vi mycket om varann. Men oj vad tacksam jag ändå är att ha varit här hela sommaren, jämfört med ifjol. Ännu mer tacksam är jag över att ha Joel bara på en och en halv timmes avstånd med buss under kommande år, istället för 1h tåg, 10h båt, lite tunnelbana och igen 1h med tåg.

 

Igår slog det mig. Jag har bara 3 arbetspass kvar. PANG. Vänta nu, bara tre pass kvar? Det är ju så otroligt lite. Tiden har gått så otroligt snabbt och jag har haft det så himla bra. Jag har trivts på jobbet. "Tiden går fort när man har roligt". Lätt. Det har inte funnits många dagar då jag hellre velat vända mig om och blivit kvar och sova.

 

 

 

 

Jag har simmat mer eller mindre varje dag och varit på jobb, firat Joel och så vidare. Inte så mycket egentligen men tiden går i alla fall. Tror jag pallrar mig till simhallen idag igen och kanske gratis zumban ikväll. Skulle gärna åkt och kollat på fotboll men om inte Joel kan komma med så har jag ju inte så många alternativ.