danielasliv.blo.gg

Efter att jag gått omkring och skramlat ihop pengar av killar från klassen som var skyldiga mig fick även jag åka till Norrköping på 3 tjejers gemensamma 20-års fest. Det var på ett så otroligt random ställe men det var kul! De hade hyrt en liten lokal som såg ut att vara på en lägergård?! Jag bodde på dansgolvet hela kvällen ungefär och Maja berättade att hon och Jesper stått och gapskrattat till mig när jag var ensam och dansade?! Haha, I dance like no one's watching......... Jag och Maja hade redan på förväg bestämt att vi skulle ta en tidig buss och efter att vi gått med hem till Alex's skulle vi gå från henne istället för att hitta till spårvagnen. Jaaaaaeeee, det gick inte smärtfritt. Varken jag eller M hade någonsin varit i Norrköping förut och när gps'en sade att vi skulle gå hit och dit tappade vi ganska fort bort oss och då M's telefon visade sig ha lite batteri fick vi lägga igång min roaming för att försöka hitta. Problemet var att det stod inte på min gps hur långt vi hade kvar eftersom vi bestämde oss för att gå till rese-centret istället för spårvagns-hållplatsen så vi ringde efter taxi istället. Vi fick på efterhand höra att vi tydligen gått runt i kvarteret och var nästan på Alex's bakgård då vi beställde taxi, alltså haha?!

 

 

Nåja, slutet gott, allting gott. Vi hann med bussen 06:35 och kunde inte vara lyckligare när vi väl var hemma. Jag sov 7 timmar och sedan delade jag och M på en fryspizza. På kvällen kollade jag repris av Mello och M joinade mig med en Ben&Jerry-glass så kvällen slutade riktigt bra!

 

 

Jag har ännu idag ordentlig träningsvärk efter allt dansande i så gott som hela kroppen, på gott och ont. Idag börjar skolan igen efter ett uppehåll på ungefär 3 veckor. Denna vecka kommer vi att ha Hi-Tech tema i skolan och låtarna är allt annat än enkla att lära sig. Että sellaista!

 

 

Jess, ett mer eller mindre smörigt inlägg på G, det gillar vi!

 

Jag och Joel har varit tillsammans ungefär 2 år nu och det fascinerar mig mycket. Vår "start" på förhållandet är inte direkt en solskens-historia då Joel var ganska besvärlig i början och nojade sig mycket ang. "vad alla andra tänker" och hur det skulle bli när han skulle studera i Sverige osv. osv. Nu i efterhand har vi bestämt att ändå ha 24 februari som "vårt datum". Är 2 år en lång tid? Ja, det är det väl?! Särskilt om jag jämför de högstadie-förhållanden jag hade som varade ungefär 3 månader och som jag sedan tröttnade på....... Jag har många gånger sagt till Joel hur förvånad jag är över att jag inte tröttnat på honom men har bara fått komma underfund med att man har mognat en del och att det är något speciellt med denna killen. Han har verkligen drivit mig till vansinne och fått mig att gråta men också gjort mig till världens lyckligaste. 

 

 

Jag har även reflekterat över att jag inte brukar ha kvar så många människor i mitt liv under två år. Jag har ända sedan jag var liten haft perioder då jag varit jätte nära flera av mina kompisar men plötsligt händer det något och jag är "second-hand"-valet. Oftast har det handlat om killar som kommit med eller fallit ur bilden. Klart att jag fortfarande kan prata med dessa personer men inte alls på samma sätt. Det är också en anledning till att jag är förvånad nu då jag haft en och samma person under 2 års tid. Jag och Joel har visserligen levt på distans men också tillsammans under Lärkkulla-tiden samt under förra sommaren och konstaterat att båda alternativen fungerar. Inför nästa höst kan det dock bli mera krångel då Joel sökt in till Örebro och skall också söka till Jeppis. Om jag kommer in till Norrvalla och han till Jeppis finns det ju "inga bekymmer" men börjar han i Örebro behövs det ordentlig planering. Men, som jag sagt till honom redan innan vi blev tillsammans: "en dag i taget" så ska inte jag heller stressa upp mig för mycket och det hinner ju faktiskt hända mycket innan hösten. Sommaren har jag i alla fall säkrad på Åland igen. Så att sådant är på gång just nu! 2-år tillsammans firade vi i alla fall med Toto-konsert och dagen efter det åkte vi några dagar till Åland♥

 

Ibland kan jag tycka att det är kul att läsa horoskop. Jag tror inte alltid på dem men när de dyker upp i nyhetsflödet på t.ex. facebook kan jag snabbt klicka in och läsa. Inför mitt februari står det såhär :

 

Vattumannen (21/1–18/2)

Vattumannens känslor ligger alldeles under huden den här perioden. En intensiv Mars och känslig måne skapar spänningar och de påverkar dig mer än vanligt. Kanske dras du in i gräl och meningsskiljaktigheter trots att din sinnesfrid vill ha motsatsen. Ta det varligt i kärlek och undvik att ställa saker på sin spets. Du kan få äta upp det!

Månadens chans: Fysisk styrka.

Månadens utmaning: Känsligheten.

 

 

Det var ju lagom kul att läsa detta, eller? Dock tror jag att det kommer att stämma denna månaden. Jag är normalt en av de mest känsliga människorna jag känner. Lätt till skratt - lätt till gråt sägs det och om det dessutom är såhär mitt februari är så får det väl gå så. Månadens "chans" är intressant då jag idag tänkte gå på HIIT-pass och där om någonstans, behöver man fysisk styrka. Överlag har denna dag varit seg och jag har varit lätt irriterad för minsta lilla sak. Tjohej, here we go!