danielasliv.blo.gg

Igår jobbade vi vidare på låten, gjorde en soundcheck och lät låten smälta in. Idag började vi spela in och det låter nog bra hörni! Just nu väntar jag på att Jennifer ska komma tillbaka till skolan så vi kan sjunga lite tillsammans.

 

Tidigare gick jag till och från karis city med Mette och Aino och diskuterade. Varför far jag egentligen tillbaka till gymnasiet? Vill jag det? Inte det minsta. Vissa dagar kan jag känna på mig att hej, snart tillbaka till gymnasiet, vad kul! Men 95% av tiden fruktar jag över att fara tillbaka dit. Far jag dit för att JAG vill eller för att jag SÄGER att jag vill? Igår sa min rektor här på Lärkkulla till mig "Jag har hört att du är kvar här i höst.." (vet inte varifrån han fick det...) och nu har det satt sig på hjärnan åt mig. På jullovet fick jag visserligen höra av en av lärarna "det är klart att Daniela är kvar här nästa år". Då tog jag det som ett skämt men hörni, det är stor chans nu att ni hör av mig på Lärkkulla i höst igen. Här hör jag verkligen hemma, absolut inte i gymnasiet där jag plågar mig igenom dagarna för att ändå inte lyckas. Ja, det handlar om inställning och motivation men jag hittar den bara inte. Det blir nog adios amigos till gymnasiet, you won't get me back, haha!

 

Jag är min pappa upp i dagen. Efter att jag bestämt mig för dethär mellanåret ifjol berättade min mamma på sommarlovet att min pappa hoppade av gymnasiet efter ett år.... Vilket sammanträffande?! Nu tänker jag följa magkänslan. Jag är 18, jag får göra vad jag vill och jag kunde inte bry mig mindre om vad alla andra tycker. Som en klok man sa en gång till mig;

"Gör inte som jag utan följ ditt hjärta och gör det du älskar. Jag har aldrig ångrat mig så mycket som jag gör nu på efter hand då jag inte tog tillfället i akt".

Efter att jag funderat på allt detta känns allt mycket tryggare och en börda lyftes verkligen från mina axlar. Det blir bra och allt löser sig till slut.