danielasliv.blo.gg

Jag hade inte gråtit på några månader förrän igår. Jag blev påmind om pappa. Jag fick höra så otroligt mycket fakta som jag aldrig hört om honom av en bekant som jag inte har vetat att kände min pappa så bra. Jag har alltid sett upp till denna personen och alltid blivit glad när vi träffats. Att vi hade så djupa diskussioner igår fick allt bara att brista. Jag var så otroligt ledsen men ändå glad över att någon verkligen pratar om honom med mig. Det enda jag hör av andra är att han var en bra person och väldigt schysst men nu fick jag höra varför. Mamma vågar jag inte prata om min pappa med för att det känns för djupt. Min pappa hade verkligen ett hjärta av guld. Han ställde alltid upp för människor och visade att han bryr sig. Han jag pratade med sa att om en person tas för tidigt från denna värld betyder det att gud behöver denna person. Ja, jag kan skämta om att han dog som 36-åring, inga problem men det är ju inte kul i alla fall. Han hade tydligen haft att göra med Raseborgs sommarteater och inför sommaren 1996 hade han sagt då någon frågat om han skulle vara med "nej, för den här sommaren skall bli min och Danielas". Det kom väldigt djupt in i mig. Personen jag diskuterade med hade varit en av min pappas bästa vänner och han sa att han gör allt för att jag skall ha det så bra som möjligt. Det kom också djupt. Han berättade också att anledningen till att han över huvud taget hade börjat prata med min far var för att han påminde om skådespelaren Ray Liotta och det kan jag verkligen inte neka till. Jag minns ingenting av min far men jag har sett bilder på honom och vissa bilder på Ray Liotta är de nog skrämmande lika och man kan verkligen inte se någon skillnad på dem alls. 

 

Ibland vill jag tro att gud gjorde det här mot mig för att han visste att jag skulle klara av att fortsätta. Jag fick höra av personen att jag betyder mycket mer än jag någonsin skulle kunna tro och att jag verkligen är värdefull. Det är ord som man hör allt för sällan och som man aldrig skulle kunna höra för mycket

 

Den femte April har det gått 17 år sen du lämnade mig, mamma och alla andra. Du är och kommer alltid vara älskad och saknad.