danielasliv.blo.gg

Idag har det varit en helt okej semislö dag. Nu på kvällssidan har jag bara varit allmänt sönder och blivit trött på mänskligheten. Ni vet när man redan tidigare har varit sådär små lessen, men ändå orkat stå ut med det och kunna ha bra dagar tills det kommer dendär stora käftsmällen?

 

Ni vet att det finns många elaka saker som man kan, men inte ska säga åt någon, vare sig det är kille eller tjej ? Sådant fick jag höra idag, rakt upp i ansiktet. Under middagen. Det kändes hårt. Även om alla säger att jag inte skall tänka på det eller bry mig om det så inse faktum, jag bryr mig. Och jag tänker. Och det svider. Tur kommer Joel imorgon så jag får hoppeligen känna lite glädje i alla fall för just nu orkar jag inte se så mycket positivt. Tack och godnatt