danielasliv.blo.gg

Nu är jag hemma. Ligger under mitt duntäcke i min egna stora sköna säng. Ena hunden ligger brevid mig. Jag reflekterar över gårdagen. 

 

 

 

 

 

Jag kom till Åbo väldigt tidigt på morgonen, åt frukost med Oda på ett litet mysigt café, hoppade på tåget, åkte via Tenala för att hämta mitt bankkort och hälsa på hundarna. Hoppade in i bilen igen och åkte till Ekenäs Höstmarknad. I vanliga fall är det så viktigt för mig att vara där åtminstone en dag, bara för att gå omkring och märka att inget har förändrats, vilken karusell som är ny för i år osv. 

 

 

Detta året var det precis det som skrämde mig som jag förut älskat. Allt var verkligen precis som förut.

 

 

 

Efter att jag bott i Nyköping nu i en dryg månad har jag vant mig vid att inte lägga uppmärksamhet på personer jag möter. Risken är minimal att jag träffar någon på gatan som jag känner (förutom de från min egen klass). På marknaden var det tvärtom. Jag hade helt fel inställning i hjärnan i början och såg inte en enda person som jag kunde hälsa på. Dock gick jag med min mamma som gick och hälsade till höger och vänster så att jag fick dåligt samvete när personer jag kunde ha hälsat på hade gått förbi för länge sedan.

 

 

Då det gått någon timme märkte jag att jag började "se" människor igen. Jag hälsade precis som min mamma till höger och vänster, stannade för att kramas och små-prata med någon och sedan gå vidare. Jag såg personer som jag visste för mycket om. Jag såg personer med blickar som sa att de visste saker om mig. Jag såg personer som jag en gång pratat mycket med, men varken jag eller hen hälsade när vi gick förbi. Ekenäs var precis som förut. Lika mycket skitsnack som artighet i luften som förr. 

Jag fick emellanåt panik av att allt var sig likt att jag ville skrika rakt ut. Men vad ville jag skrika? 

 

 

 

Jag förstod varför jag ville härifrån, och jag är glad att jag slapp längre bort än vad jag kanske hade planerat. Det är min tid nu. En dag kanske jag ser saken positivt igen och saknar Ekenäs, men den dagen är åtminstone inte idag.

 

Tänkte att det kunde smaka med en liten uppdatering. Jag är inne i en period nu då jag känner att jag vill fokusera på allt annat än att uppdatera på bloggen eller instagram, men snapchat, där är jag på g! Mest fula bilder till kollektiv-gänget meeeen det är ju ändå någonting, riiight?

 

 

Fjärde veckan börjar dra igång och jag misstänker att tiden kommer gå lika fort som vanligt så "imorgon" (/på torsdag) sitter jag på båten hem till Finland. För att hämta mitt finska bankkort som jag var tvungen att spärra förra helgen, för att äta lunch med min fina Oda, för att hänga på Ekenäs årliga höstmarknad, för att gosa med hundarna och resten av familjen, för att fira mamma och syster. Så att sånt. 

 

 

Lite har jag ju ändå uppdaterat instagram med ovansteånde + några extra bilder. Klart ni får följa mig, som vanligt @danielaragnell

 

 

 

Anyway, vecka två börjar lida mot sitt slut så småningom och jag har nog en av de bästa klasserna jag nånsin haft. Vi har haft både uppspel och konsert denna vecka och alla är duktiga. Jämn nivå, precis som vår lärare konstaterade. 

 

 

 

I torsdags gick vi ner till källaren på kollektivet och spelade fotboll tillsammans. Alla var svettiga till slut och äckliga men gud vad vi hade roligt!!! Det ekade säkert i hela huset då akustiken är förvånansvärt bra i det rummet, haha, men vem bryr sig? Det är dessa små spontana grejer som jag tycker allra bäst om. Ikväll skall vi ha pizza-kväll och innan dess skall jag gå till 600 sorters lösgodis affär som ligger farligt nära kollektivet........ Haha

 

 

 

Jag har även fått ett svenskt bankkonto, så allt känns under kontroll just nu. Endast att vänta på studiestöd och beslut ang. det, men det löser sig nog också.

 

 

 

 

 

 

Nu har jag bott här i endast en vecka, även om det känns som om jag har bott här i flera månader.Samtidigt känns det inte alls som om det har gått en vecka. Alla (mer eller mindre) har redan klickat som personer och är trevliga mot varandra, precis som det ska vara. Inga överdrivet blandade personligheter som jag upplevde under mitt andra Lärkkulla år, och det tackar jag troligen mina lärare över. 

 

 

Under en vecka hinner det hända massor. Man klickar med personer och berättar livshistorier. Här på kollektivet kan man sitta och göra absolut ingenting i två timmar. Tiden går och man märker att det enda man egentligen gjort är att man pratat. Både på ytan och så djupa duskissioner som möjligt. 

 

 

 

Idag börjar min skoldag först klockan 13:00 och innan dess ska jag tjäna lite vuxenpoäng genom att göra bankärenden. 

 

 

 

Helgen har varit suverän. Vi har skrattat, gjort bort oss, ätit tillsammans, umgåtts, hängt på rockbaren, gjort ett försök till att dygna (haha......), spelat kort osv. Jag hade dessutom Joel här lö-sö så han och jag stack iväg ett varv till biopalatset för att kolla på minions. Mysigt tyckte jag.

 

 

 

 

Det som jag hoppades på att hitta när jag tog detta beslutet att komma till Sverige har jag funnit redan första dagen. Känslan av att höra hemma. Jag tänker inte lova någon bättre blogguppdatering, jag tar dagen som det kommer men om någon har frågor/önskningar så feel free!