danielasliv.blo.gg

Nu är jag hemma. Ligger under mitt duntäcke i min egna stora sköna säng. Ena hunden ligger brevid mig. Jag reflekterar över gårdagen. 

 

 

 

 

 

Jag kom till Åbo väldigt tidigt på morgonen, åt frukost med Oda på ett litet mysigt café, hoppade på tåget, åkte via Tenala för att hämta mitt bankkort och hälsa på hundarna. Hoppade in i bilen igen och åkte till Ekenäs Höstmarknad. I vanliga fall är det så viktigt för mig att vara där åtminstone en dag, bara för att gå omkring och märka att inget har förändrats, vilken karusell som är ny för i år osv. 

 

 

Detta året var det precis det som skrämde mig som jag förut älskat. Allt var verkligen precis som förut.

 

 

 

Efter att jag bott i Nyköping nu i en dryg månad har jag vant mig vid att inte lägga uppmärksamhet på personer jag möter. Risken är minimal att jag träffar någon på gatan som jag känner (förutom de från min egen klass). På marknaden var det tvärtom. Jag hade helt fel inställning i hjärnan i början och såg inte en enda person som jag kunde hälsa på. Dock gick jag med min mamma som gick och hälsade till höger och vänster så att jag fick dåligt samvete när personer jag kunde ha hälsat på hade gått förbi för länge sedan.

 

 

Då det gått någon timme märkte jag att jag började "se" människor igen. Jag hälsade precis som min mamma till höger och vänster, stannade för att kramas och små-prata med någon och sedan gå vidare. Jag såg personer som jag visste för mycket om. Jag såg personer med blickar som sa att de visste saker om mig. Jag såg personer som jag en gång pratat mycket med, men varken jag eller hen hälsade när vi gick förbi. Ekenäs var precis som förut. Lika mycket skitsnack som artighet i luften som förr. 

Jag fick emellanåt panik av att allt var sig likt att jag ville skrika rakt ut. Men vad ville jag skrika? 

 

 

 

Jag förstod varför jag ville härifrån, och jag är glad att jag slapp längre bort än vad jag kanske hade planerat. Det är min tid nu. En dag kanske jag ser saken positivt igen och saknar Ekenäs, men den dagen är åtminstone inte idag.