danielasliv.blo.gg

Klockan slår snart 11. Jag har ätit min frukost och tänkt på mig själv. På 187 dagar har jag gått ner 21 kg. Det känns förbaskat bra, och jag är en annan person, helt klart! Jag har inte stannat upp såhär och funderat tidigare och jag kan säga att jag nu under den senaste veckan börjat på riktigt acceptera hur jag verkligen ser ut. Jag har sagt att jag har accepterat mitt utseende förut men det här går inte att jämföra med det. Självklart har jag mina brister men jag har faktiskt kämpat ända hit. Jag kan faktiskt idag säga att jag nu ser skillnad på tidigare och nu. Jag tyckte tidigare att jag såg okej ut, men nu förstår jag inte hur jag kunde ljuga mig själv rakt i ansiktet, NU ser jag bra ut, inte DÅ. Jag har alltid haft svårt att ta emot komplimanger men nu känns det annorlunda, jag verkligen UPPSKATTAR det som andra säger till mig och tar det åt mig. Jag skall inte tveka mera, för jag blir glad när människor säger att jag har ändrats, att det syns på mig. Jag kan ha sämre dagar, förståss men jag rycker upp mig själv igen och kämpar vidare. Dethär är inget man får, det är något man kämpar för. Fortfarande fortsätter jag kämpa men nu med en annan inställning. Nu är det inte "skärp dig Danni, du vet hur misslyckad du känner dig efteråt!!" nu är det "Du gör det som känns bäst och du gör det för din egen skull."

Jag skämtar inte när jag säger "kan jag, kan du!!". Jag trodde inte det skulle gå. Efter alla tårar jag fällt (och döljt) när jag skulle på hälsokontroll, tipsen av skolsystern att jag skulle äta mindre fett-%-iga produkter, alla mina raseriutbrott då jag inte fått snygga kläder på som jag så gärna skulle ha köpt. Jag var verkligen nere, fast det kanske inte syntes utåt.

 

Nä, nu är det en ny Daniela. En mera tacksam. Om ni saknar gamla Daniela så har jag tyvärr redan haft en begravning för hennes skull, så ni får gå till gravgården och tända ett ljus för henne om ni känner för det (;