danielasliv.blo.gg

Jag hade skrivit ett långt och fint inlägg via min tab (blogg.se appen) som jag började på redan idag morse och fortsatte nu på kvällen. När jag skulle ladda upp det stod det "går inte att ansluta till blogg.se" och all text var borta. Tack sa jag och blev lite bitter. Sen kom jag på att det var just dethär jag menade med det inlägget. Hur vi människor tänker och anpassar oss efter behoven. När inte min blogg.se app fungerade övervägde jag att sätta på min dator för att vara säker på att ge er ett inlägg.

 

Det händer konstant saker omkring oss som vi aldrig tänker på för att det är självklarheter, men vi stannar upp om det sker en förändring och börjar anpassa oss. Bussen som alltid brukar gå har slutat, hur ska jag nu göra? Mjölken i kylskåpet är slut, måste jag ännu till butiken eller klarar jag mig tills imorgon?

Små saker som blir stora. Min mamma har nästan skämt bort mig genom att alltid lägga alla kläder i tvättmaskinen, hon lagar mat så gott som varje dag och har överlag koll på allt och var allt finns. Från och med hösten kommer jag bo på ett internat och kommer möjligtvis hem på helgerna, om ens det. Det kommer bli otroligt kul men spännande på samma gång. Jag måste själv anpassa mig efter det som behövs. Maten får jag ju på skolan men allt annat. Jag måste själv hålla koll på olika tider och helt enkelt ta hand om mig själv, på riktigt.

 

Livet är fullt av valmöjligheter och det ena leder till något större, ibland bättre, ibland sämre. Klockan är mycket och jag besluter mig nu för att stänga av min dator och lägga mig och sova de 9h jag vill ha varje natt. Annars måste jag anpassa mig på något sätt, igen. Tack och god natt.