Kvälls/nattfundering.
Något som jag tycker om är att fota (you don't say?) men däremot tycker jag inte om att stå framför kameran om inte kameran står på ett stativ. Varför? För jag tycker jag ser misslyckad ut på 99,9% av andras bilder och jag är inte nöjd. Jag får inte en rättvis bild av mig själv. "Spegeln är din värsta fiende", well, sanningen är den att jag vill lita mera på spegeln än på en kamera för enligt kameran kan jag ha många olika sidor medan spegeln håller sig till ett -det jag hoppas att andra ser. Om jag ser ut som på de flesta bilder vill jag nog göra något annat. Varför föddes inte jag som en fotomodell liksom? Det värsta är ju det att jag blir allra fulast på de bilder som skulle kunna bli riktigt lyckade.......
Jag menar, jämför t.ex. dessa två bilder
Jamen hej, hur många bullar har du smällt i dig?
Den antagligen bästa bilden på mig som existerar där jag inte är ensam. (Det är såhär ↑ som jag tror (och hoppas) jag ser ut i verkligheten. Bilden ovanför är typ min runda icke-existerande tvillingsyster)
Både Jenkki och Jessi däremot är ju jättefina!!♥
Sitter det i pannluggen eller?! Nej det gör det inte. Förbenat altså.... När jag och Joel kollade igenom "Stage-night" bilder för ungefär ett halvt år sedan hoppade jag fort över alla bilder på mig för jag tyckte jag såg så fruktansvärd ut... :P Dessutom tyckte jag att långt över hälften av alla mina tusen konfirmations-foton blev riktigt dåliga, haha, eller så är det bara jag som är petig.
Nu vet ni min svaghet. Gör mig i riktigt obekväm situation och ha en kamera upptryckt i nyllet på mig nästa gång. Tur att jag har humöret uppe i alla fall!!
Kommentarer
Trackback
