I'm sorry that I couldn't get to you.
Jag klarade av att sjunga på begravningen, fyra låtar till och med, utan större problem. Ja, jag är stolt.
När vi kommit hem från begravningen fick jag två käftsmällar, ganska snabbt efter varandra.
En gammal familje-bekant dog förra natten.
Min farmor som jag skrivit om i tidigare inlägg blev hjärn-opererad för någon vecka sedan. Hon har inte ännu vaknat upp efter operationen. De kommer att avsluta vården idag.
Det är rent utsagt (ursäkta ordvalet, men) ett fitteri dethär livet. Efter begravningen sade jag på skämt till Jennifer att snart får vi säkert flera uppdrag. Jag menade inte så här snabbt. Efter dessa jordfästningar är mitt saldo 4 begravningar sen nyår. Det går för fort nu. Många i min ålder (och äldre) har aldrig varit på en begravning. Det är orättvist, men det är helt tydligt sådant som livet är. Livet utmanar mig och jag måste bevisa varför jag har två ben att stå på.
Miksi Isä, miksi?
Kommentarer
Trackback
