Not as young as last year.
Idag har jag för säkert femtio-elfte gången städat köket på vår internat-våning. Jag känner mig skyldig till att göra det. Innan lärkkulla var mitt rum oredigt hela tiden och många frågade om jag verkligen äger ett golv. Jag var verkligen jobbig. Det värsta var väl det att jag visste precis var mina saker låg då det såg ut som värst. Jag var smått bortskämd -jag gjorde aldrig något annat än dukade bordet, fyllde och tömde diskmaskinen och hämtade smutskläder som skulle tvättas. Inget annat. Inte städade, dammsugade ytterst sällan osv. När jag kom till Lärkkulla blev jag förbytt, på riktigt. Mitt rum här är sällan oredigt, jag dammsuger typ 20ggr i veckan och håller det allmänt redigt. Första gången efter att jag börjat skolan och åkte hem över helgen blev jag paff då jag kom in i mitt rum, det såg ju förfärligt ut. Vem bodde där då? En Daniela som var sååååå last year så jag började städa. Jag vet inte hur många gånger tidigare jag hade "städat" mitt gamla rum med resultatet att något smått hade bytt plats 20cm längre ifrån ursprungliga platsen. Nu var det allvar. 3 stora sopsäckar fylldes. Jag kände mig ordentligt rensad, på ett bra sätt.
Tidigare skötte min mamma mina pengar på banken. Jag hade dålig uppfattning om det och att betala räkningar verkade ju vara galet svårt, det var vuxet och komplicerat.
Varje/varannan helg innan jullovet åkte jag hem för att mina kläder behövde tvättas, inte visste jag hur man använder en tvättmaskin......
Efter jullovet bestämde jag att jag tar en till ny start.
Nu när jag blivit 18 har inte mamma tillgång till mina pengar och jag får sköta mig själv. Det är ganska coolt om jag skall vara ärlig. Jag har betalat några räkningar på egen hand. Jag har tvättat kläder några gånger på lärkkulla och far inte hem lika ofta för jag har inget behov av det. Jag har som jag tidigare nämnde städat internat-köket. Första gången (i början av skolåret) då jag städade köket och diskade allt jag hittade sa vår rektor "hälsa din mamma att hon har verkligen uppfostrat dig väl". Jag skrattade och sade åt honom att jag aldrig varit såhär "duktig" förut. "Ännu bättre" sa han.
Nu känner jag mig skyldig till att städa då ingen annan gör det, jag kommer in i mammas situation. Jag förstår henne på ett annat sätt. Jag vill inte säga att jag älskar att städa men det är helt okej. Jag är inte lika äcklad som för ett år sedan.
All denhär texten låter säkert som världens minsta grej, skrytsamt och väldigt kliché, men för mig är det faktiskt ganska stort. Jag är stolt och jag har inget annat än Lärkkulla att tacka. Jag märker att jag blivit äldre, tar mera ansvar och beter mig vuxnare. Evigt tacksam är vad jag är. För att få detdär lilla körsbäret på toppen fick jag också höra idag "Oj, du var sååå ung". Jag log tillbaka och sa tack.
Kommentarer
Trackback
