danielasliv.blo.gg

Det är något som saknas i mitt liv för stunden. Motionen möjligtvis. Den där träningstokiga som kanske inte alltid tog hand om sig på bästa sätt men som mådde bra. Även om det inte alltid har varit mitt största intresse blev det nog det för ungefär två år sedan. För lite på ett år sen cyklade jag på en dag 30 km och gick på två gympass. Jag kände mig duktig. Hade inga bekymmer. Sedan kom människor och sa till mig att lugna ner mig. Fortsätter jag så här kan det sluta dåligt. Då hade de antagligen rätt men det finns dagar då jag önskar att jag skulle ha fortsatt, för att se vart jag skulle ha hamnat. Jag minns hur stolt jag var när jag hade gått ner x-antal kilon eller då jag hade slagit min tid på 7,2km med 25min från föregående år. I år har det inte varit på samma sätt. Jag har fått sämre tider och inte tränat lika mycket. Det är synd och det gör ont. Mamma frågade här för någon vecka sedan "var är den tränings-tokiga Daniela?". Jag hade inget svar på det. Sen dess har jag funderat. Jag är nog egentligen en träningsmänniska och mår bra av att röra på mig. Bra att inse det nu när vi går mot kallare tider och isen kommer så småningom. Men jag skall kämpa i alla fall. Kanske jag skaffar gymkort någon månad. Jag säger inte att jag hatar min kropp, det har jag ingen orsak att göra eftersom den har hållit samma vikt i ungefär ett år. Det är ju främst därför som jag inte tränat lika mycket.... Ja, jag kollar min vikt fortfarande. Inte lika mycket dock som jag gjorde för något år sedan. Då kunde jag väga mig 5 gånger på en dag vilket jag håller med om att inte är hälsosamt. Nu gör jag det ungefär en gång var femte vecka. 

 

Jag lever fortfarande med rädslan att gå upp alla de 25 kilona jag gått ner. Jag vägrar gå tillbaka. Aldrig igen. Jag mår så mycket bättre nu och fast jag klagar på min kondition i dagsläget så hade jag ju ännu sämre back in the days.

 

 

Så nu mina vänner, skall jag börja träna igen. Inte vara duktig i en vecka utan längre än så. Nu förstår jag människor som frågade mig hur jag kunde hålla motivationen uppe, det var lättare då än nu. Då tränade jag för att jag verkligen behövde få bort de kilona jag hade extra, nu kan jag träna för att well, känna att jag är duktig, men på ett annat sätt, inte lika övertygande. Men nu ger jag ett till försök. För att det känns bättre.