Farsdag.....
Om det är någon dag som jag skulle kunna sova och inte vakna på hela dagen så är det nog fars dag. Den hör nog till en av de värsta dagarna i mitt liv. Att bli påmind om att man inte har någon pappa att fira. Att bli påmind att jag aldrig fick lära känna min andra biologiska halva. Att bli påmind att mitt liv skulle se så mycket annorlunda ut om han ännu skulle ha levt. Att bli påmind att livet är orättvist än en gång.
Alltid någon dag innan fars dag kan jag bli väldigt ledsen och ha ett neutralt humör. Jag kan bete mig helt som normalt, men ändå inte. Jag blir extra känslig. Jag överanalyserar mera än vanligt. Jag gråter. Jag är konstig.
Under låtskrivar-kursen reflekterade jag mycket över det här. Jag skrev en halv färdig låt som jag möjligtvis lägger upp om jag får den helt gjord.
När jag har egen familj och barn och så vidare kommer jag antagligen att uppskatta denna dagen på ett helt annat sätt eftersom jag då har en anledning till att fira fars dag. Visst, jag har en styvfar men det är långt ifrån samma sak....
I vilket fall som helst skall vi på farsdags middag till min morbror där min morfar kommer att vara. Mest av allt längtar jag till imorgon när jag sitter på båten på väg till Stockholm och kan filosofera på egen hand. Tack för mig.
OBS!
Det här är inte ett inlägg där jag vill att alla ska tycka synd om mig, jag bara skriver hur jag ser på saken och mina tankar och känslor, precis som vilken annan bloggare som helst.
Kommentarer
Trackback
