danielasliv.blo.gg

En sak som jag gått och grubblat på den senaste veckan. Jag är inte direkt rädd för något egentligen, men jag har starkt obehag av alkohol-påverkade vuxna. Allt började då jag var liten/ca. 5 år och hade varit på kryssning med familjen och i terminalen i Åbo var det en man i ungefär 30-års åldern som ramlade framför mig framåt över folkmassan i rulltrappan och höll på att strypas då hans skjortkrage fastnade i rulltrappan. Den händelsen är fortfarande tydlig i mitt huvud. Jag hade envisats att åka i rulltrappan just då, även om mor och styvfar gick i vanliga trappan. Hela världen stannade (fast personalen endast stängde rulltrappan) och jag vet inte hur många minuter det gick tills jag hörde att min mamma ropade mitt namn och sa att jag skulle gå upp tillbaka och ta trapporna istället. På vägen hem hade jag ont i magen och grät hela bilfärden. Ett trauma var skapat.

 

Något år går och jag är med familjen på konfirmation i Lahtis. Jag gick med upp till altaret men istället för välsignelsen fick jag nattvardsvin.......... Det var det äckligaste jag någonsin smakat och efter det sa jag att jag aldrig mer skulle dricka alkohol i någon form, under hela mitt liv. Allt gick bra, min egen konfirmation var alkoholfri och aldrig blev jag bjuden till någon hemmafest för att jag antagligen skulle komma ihåg allt det som de andra gjorde då de var fulla.

 

 

Efter att ha börjat Lärkkulla förändrades mitt tankesätt en aning och jag smakade första gången på öl på min 18-årsdag vilket även det var det vidrigaste jag smakat på. Sedan dess kan jag än så länge räkna gångerna på två händer som jag varit alkoholpåverkad. Jag trivs inte med det. Jag gillar inte att vara full och blir mera lättad då någon räknar med mig som kusk under kvällen. Jag tycker inte om sättet min kropp reagerar på alkohol utseende-mässigt och får dåligt samvete dagen efter istället för "krabbis". Dessutom sätter jag hellre pengar på något annat.

 

Jag kan få panik om någon starkt alkohol-påverkad kommer i närheten av mig oberoende om jag känner eller inte. Jag får en otrolig obehaglig känsla direkt någon är ur balans och vinglar lite. En gång skrek jag åt en vän då en person i 60-års åldern pratat med mig att hon inte skulle röra mig. Senast förra helgen fick jag obehag för en person som står väldigt nära mig och klarade inte av att se på denne. Jag får också obehag om någon ens låtsas vara rolig och gör det genom att "leka jättefull". Det här är inget jag själv kan göra något åt och i värsta fall hamnar jag leva med det här obehaget resten av livet.