danielasliv.blo.gg

Efter att ha sovit många välbehövda timmar senaste natt är jag på en lägre växel just nu och känner att allt är under kontroll. Nu när jag känner att allt är under kontroll börjar jag reflektera och fundera på olika saker. En av sakerna jag funderade på var varför jag inte tränar lika duktigt som jag gjorde för två år sedan? Jag var tränings-galen och sprang på gymmet så mycket jag bara hann, eller drog ut på länk då jag hade lust för det. What's now? Var är inspirationen? Varför slutade jag?

 

 

En sak jag oroade mig under denna tid var mycket vad andra tänkte. Här och där kunde jag få höra av mina vänner att personer som inte ens jag själv kände hade pratat om mig var imponerade av mig. Jag kände ett behov av att uppfylla deras krav då de såg mig. Hur tycker de att jag ser ut? Ser det ut som om jag gått ner 25kg? Minns de hur jag såg ut tidigare? Alla dessa tankar.......

 

 

En av faktorerna till att jag slutade var att jag började Lärkkulla. Jag ångrar det inte en minut, men jag hamnade prioritera. Skolan kostade och gym-betalningen hamnade inte högt upp på listan. Jag fortsatte dock att fara ut på länk men vid något tillfälle tog det också slut. En annan faktor var för att x-antal personer sa till mig att lugna ner mig. Fortsätter jag såhär i denna takten är jag snart helt ur balans. Jag blev blind. Jag ville att siffran på vågen skulle gå ner. Jag testade olika sätt men aldrig något som skulle ha förknippats med svält, utan bara allt möjligt annat, lchf, raw food osv. Men vid en punkt sa det stop. Jag började förstå varför andra oroade sig. De var rädda för att jag skulle falla någon annanstans. Det hände aldrig utan jag slutade frivilligt. På Lärkkulla fanns heller ingen våg så jag kunde inte hålla koll mera. Jag lät det gå. Jag fann nöje i annat. Jag slutade bry mig om mitt utseende för en tid och var bara lycklig, umgicks med människor istället för att fara ut och springa, åt vad jag ville osv. 

 

 

Jag säger inte att jag fortfarande inte bryr mig för det är inte sant. Jag bryr mig dock inte lika mycket. Jag är fortfarande livrädd att se de gamla siffrorna på vågen även om det fortfarande krävs många kilon tills dess. Men jag saknar endorfinerna efter ett träningspass, tror att jag har varit utan dem tillräckligt länge nu, så om inte innan så ser jag till att börja träna under sommaren, och hålla motivationen uppe. För min egen skull, i ett lugnare tempo än förr.