danielasliv.blo.gg

Nu då höstlovet tagit slut har jag kunnat knyta ihop mina tanke-säckar som snurrade omkring varje gång jag var ensam den senaste veckan. Jag har helt glömt bort hur det är att vara ensam med sina tankar. Jag har inte haft tid eller behövt vara ensam på ett bra tag och det var helt ärligt riktigt obehagligt när jag var ensam. Under mina lågstadie- och högstadie-tider spenderade jag mycket tid ensam och trivdes med det. Jag älskade att tänka för mig själv på allt möjligt. Efter det har jag gått i tanke-perioder då jag ibland tänkt väldigt mycket och andra gånger inget över huvud taget. Nu kan jag inte minnas när jag senast suttit och reflekterat så mycket som den senaste veckan. Då jag hade sällskap runt mig kunde jag slappna av och behövde inte fundera. Jag är så otroligt glad att ha fått umgås med bl.a. Emma, Jenkki samt min gudmor som jag inte träffar så ofta, ni är guld värda♥

 

 

 

 

Jag vet själv hur besviken jag kommer vara då jag om något år bläddrar tillbaka för att konstatera att jag var dålig på att skriva här men den smällen får jag ta. På tal om att bläddra tillbaka tänker jag istället bläddra framåt, för att komma till tanken bakom inlägget.

 

 

 

 

 

Redan förra våren sökte jag till x-antal musik-folkhögskolor i Sverige + Norrvalla i Vörå till idrottsledare. Jag missade inträdes-intervjun till Vörå då vi hade gig i Karis samma dag, men kände att då var det menat så detta år (Som jag redan tidigare skrivit tror jag mycket på ödet och antog att det fanns en anledning till att det gick som det gick.). Till nästa år gör jag ett nytt försök, endast till Norrvalla faktiskt. Jag kollade på en musikal-artist linje som ligger i Göteborg men som hade krav att man har gymnasie-betyg. Hoppsan. Ärligt talat ångrar jag ändå inte att jag valt den vägen som jag gjort med att hoppa av gymnasiet och studerat musik istället. Jag tror att det var fel tidpunkt för mig att gå i gymnasiet, och nu efter snart 3 års studier på musik-folkhögskolor kan jag "ta tag i mitt liv" och ge det en ny chans. Som ett andra alternativ skulle jag haft att gå 3 år i musik-gymnasium någonstans i Sverige men det siktar jag inte på som det ser ut nu. Jag har sagt till de jag pratat med att hellre går jag på en idrottslinje för att komma underfund med om det verkligen är musik jag vill hålla på med men ändå studera något helt annat (i det här fallet idrott) i 3 år som jag också brinner för. Om det visar sig efter några år att jag fortfarande vill söka till Musikal-artist finns det ju inget som stoppar mig och jag har ju endast stor nytta i så fall av att ha gått en Idrottsledar-linje.

 

 

 

 

 

Jag vet inte hur jobbigt det var att läsa detta, men detta är vad som just nu snurrar i min skalle. Skrev mest för min egen skull för att kunna blicka tillbaka och se hur jag tänkte då, ifall jag själv skulle glömma.