danielasliv.blo.gg

 Hallådär, mindre än två veckor tills jag blir 20?! Vart gick den tiden egentligen?

 

Det jag planerat redan i några dagar att skriva om handlar om min relation till smink. Jag sminkar mig så gott som aldrig. Under 2015 kan jag räkna de gångerna jag sminkat mig på högst två händer. Jag trivs inte med smink över huvud taget så när jag väl använder smink är det endast mascara jag lägger på och ibland använder jag lösögonfransar, dock händer detta väldigt sällan. Jag vet inte varför jag aldrig blivit en "smink-tjej", kanske för att min mamma aldrig varit den som använt smink eller så har jag bara varit ointresserad. Bara för att jag känner så här menar jag inte att jag tycker det är fel att många andra använder smink, jag tycker det är jättebra att man själv kan experimentera och komma fram till vad man gillar, öva på att lägga eyeliner, bli lycklig av en sminkplatta osv. Men det är inte min grej. Min hy har heller aldrig varit den som behövt smink för att täcka någonting, säkert också en anledning.

 

 

Vi har väl alla mer eller mindre olika sorters komplex över någon kroppsdel? Jag har kommit över det som stört mig mycket då jag var yngre och fortfarande för ett år sedan. Jag tyckte mitt ansikte var runt och mina tänder "för korta". Jag har nu kunnat accepterat att det är så för att jag fick ärva det från min pappa som hade exakt likadant. Jag tycker jag har skämts tillräckligt över att mitt tandkött syns när jag skrattar då det trots allt hör till att man ska ärva någon del av utseendet från sina föräldrar. Dessutom är ju ändå mina tänder raka eftersom jag hade tandställning då jag var liten så vad har jag att gnälla över egentligen ?

 

Det jag fått ärva av mamma är mina röda kinder. Dem har jag däremot aldrig skämts över, de har ibland varit till stor hjälp istället. Min mamma har en hudsjukdom som gjort att hela hennes ansikte är rött och jag har fått "ärva" pigment, endast på kinderna. Jag gillar mina kinder faktiskt! De visar att jag lever och mår bra. Man märker så tydligt om något inte står rätt till då de röda kinderna är borta för då svimmar jag troligen någon sekund efter det. Då jag har varit ute någon timme i ordentliga minusgrader kan mina kinder t.o.m. skifta lite i blått vilket jag bara tycker är häftigt. Jag har haft personer runt mig som blivit chockade då de ser mina blåa kinder och jag bara håller lugnet, haha!

Avrundningsvis vill jag ännu säga att jag fortfarande har små komplex på resten av kroppen och inte vet jag om jag någonsin kommer kunna släppa alla komplex men jag kommer att försöka i alla fall!