danielasliv.blo.gg

Sen senast jag bloggade har jag hunnit bli ett år äldre och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Vad är 23 ens för ålder?? Det känns som en såndär mitt-i-smeten/mellanmjölks-ålder där man inte riktigt slipper någonstans, lite som 17, helt onödig ålder, eller?

 

Jag tvivlar på att det kommer bli ens lite mer frekventa inlägg så dethär är bara att leva med. Idag har jag mest fyllt i arbetsansökningar till höger och vänster för ännu har varken jag eller Dari fått anställning. Jag har några jobb på lut som bäst så det återstår att se vad som händer, inom en månad borde saker och ting klarna. Vi har sökt till sgs. allt som bara är möjligt med idrottsledar-betyg men vi har lätt kunnat konstatera att det som behövs mest är vårdpersonal och kockar/servitörer och vem är egentligen förvånad? På min utbildning har de försökt tuta i oss att som idrottsledare har du garanterat jobb när du är klar... Säger vem? Och inom vad? Klart att jag både vill och får drömma och ha visioner om vad som på riktigt skulle vara kul att göra och jobba med men det känns som om det får vänta ännu några månader eller år innan jag tar itu med det, för att kunna stabilisera allt i början efter flytten. 

 

Något som jag också funderat över den senaste månaden som jag egentligen inte ens skulle vilja tänka på är människors reaktioner över Daris ansökningar. Vad har människor för åsikter och uppfattningar? Är de dömande eller inte? Vi har endast fått svar från ett ställe av säkert 15 som vi skickat till. Vissa har inte ansökningstiden gått ut på ännu så det är självklart förståeligt men nu pratar vi om ställen som behövt personal akut som inte svarat på mail. Är det för att Dari inte kommer från Finland eller för att han inte kan finska? Eller något helt annat? Jag vill som sagt inte tänka på att människor skulle vara fördomsfulla men det är svårt att undvika, Rumänien har enligt min uppfattning inte ett bra rykte om sig. Men det värsta är att inte ens ge människor en chans. Eller ett svar på mail som i dethär fallet. Det är därför jag väckt upp bloggen till liv, för att informera människor som inte vet för att jag var själv i samma sits. Bara jag fått mer tydlig struktur i uppbyggnad av inläggen så lovar jag att det kommer fler för jag har en hel del information som garanterat är både ny och intressant läsning. 

 

 

Nå, tillbaka till ämnet. Vi har till och med ansökt om kela-stöd ifall saker skiter sig rejält (vilket hoppeligen inte kommer ske men better safe than sorry) så nu känns det som om vi siktat både högt och lågt. Men som sagt, om en månad borde saker vara klarare och i alla fall har flytten redan gått (bara 16 ynka dagar kvar nu!!). 

 

 

 

Tills nästa gång!