danielasliv.blo.gg

 

Jag vaknade ungefär 9, åt frukost, gick ut med hundarna och började laga julgodis som jag normalt inte gör (thx till dig Maja!). Det blev i alla fall knäck och glöggfudge som inte ännu heller stelnat..... Sedan fick jag äran att göra den traditionella tomtegröts-lunchen då mamma hängde på jobb till halv 3. Under tiden jag kokade tomte-gröten lagade jag även julstjärnor. Allt blev väldigt gott och efter att jag gått ut på en tredje promenad med vovvsingarna hade min morbror anlänt och vi började med att dricka glögg och äta julmat. Potatislåda, kålrotslåda, morotslåda, julskinka, kalkon, bondost, mammas "sill-sössö", 3 olika sorters bröd samt gravad & kallrökt lax kunde man hitta på vårt julbord i år. Jag fick muttra över den icke-existerande rullsyltan medan min morbror saknade kokt potatis. Då alla mer eller mindre fått matkoma pausade vi en halvtimme och åt sedan efterrätten, fruktsoppa & julstjärna. Nu var alla så gott som döda och funderade nog en gång extra om det verkligen var värt att äta så mycket mat (vem funderar nu inte på det?)

 

 

Sedan var det dags för paket-utdelning och öppnande. I min familj delar vi först ut alla julklappar och efter att alla bildat varsin hög är det bara att riva upp allt papper så det säkert blir kaos överallt iom. att båda hundarna också är ivriga på att öppna paket. Efter allt detta var det ännu dags för lite kaffe och sött tilltugg så att man säkert fick känna att man levt denna jul också. Som bäst har jag "big momma's house" på paus då min syster kände för att hon måste hoppa i duschen så kände för att kolla in här.

 

 

Till slut vill jag bara säga att jag är väldigt nöjd med de julklappar jag fått idag. Det brukar dock alltid varje år finnas ett litet moment då man inte riktigt förstått varför man fått just den presenten och i år fick nog stödstrumpor det frågetecknet. Jo morjens sa man!

 

Hoppas ni haft en riktigt fin och fridfull jul♥

På min facebook-startsida dök upp denna artikel som en av mina fb-vänner delade idag. Oj vilken tanke-verksamhet som satte igång i min hjärna. Den artikeln är verkligen väldigt viktig för alla att läsa. 

 

Som det står i artikeln:

"Halva samhället ser upp till musikanterna med tindrande ögon. Andra halvan ser på oss som något som katten släpat in."

Det stämmer. 

 

Jag har fått höra "kanske du skulle börja fundera på att göra något annat än musik för det kan du ju inte leva på!". Jaha? Nähä? 

 

Om man kollar på många andra personer som har ett yrke, t.o.m. högt utbildade, behöver inte de heller ha ett jobb som de kan livnära sig på. Varför ska man kolla så snett på oss som håller på med musik? För ett tag sedan delade jag följande bild på facebook;

De senaste tre kvällarna har spenderats med musik. I fredags var det min klass-konsert, igår tappade jag hakan på båten då Loreen verkligen ägde scenen och ikväll har jag varit på Rombergs julkonsert i kyrkan, sååå fint!! Men jul-stämning då? Öh. Nä.

 

 

Jag vill ha snö. Jag vill ha julafton NU. Det kändes riktigt jobbigt att lämna Nyköping och veta att det kommer gå 3 veckor innan jag är där igen (om jag inte åker tidigare). Nu har jag ändå lite fler planer än vad jag hade när jag kom hit så det känns ju ändå helt ok. 

 

  

 

 

• Vakna ungefär halv 9-tiden.
• Gå i dushen fem före 9.
• Smörj inte in dig efter dushen även om du märker att din hud är torr som sandpapper.
• Stressa med att göra frukost för du måste vara redo att gå klockan 9:30 eftersom vi skulle börja repa 10:00. 
• Konstatera sedan att du inte har bråttom alls eftersom att vi skulle faktiskt börja repa klockan 11:00.
• Fortsätt i lugnt tempo. Smörj in dig när du känner för det, helst med kokosolja.
• När det är dags att gå behöver du inte ta med någon lunch för du har lunch i ditt skåp i skolan. 
• Anta att du har nyckeln i skolväskan.
• Gå till skolan, konstatera att du inte har nyckeln med så du blir utan lunch.
• Du får samtidigt reda på att ni inte kan repa då ena gitarr-förstärkaren är inlåst i ett rum där endast två lärare (som inte är på plats) har nyckel till.
• Som kronan på verket ska vi inte ens repa den låten du sjunger på, så du kan lugnt gå hem igen, ät din lunch hemma istället och ta med nyckeln när du bestämmer dig för att gå igen.

 

 

Repat inför julkonserten. Köpt julklappar. Tänt ljus. Packat julklappar. Skickat julkort. #Snartärdetjul

Vi började morgonen idag på kollektivet med att äta tomtegröt och kolla på lucia från Göteborg. Jag fick nostalgi av att se och höra lucia och kunde konstatera att de 4 senaste åren har jag på ett eller annat sätt gått omkring och lussat. 2011 var jag med i Tenala Lucia, 2012 i Ekenäs lucia, 2013 gick jag omkring på några äldre-boenden med Jenkki och förra året hade vi några lucia-uppträdanden via Lärkkulla. Med andra ord hade det redan hunnit bli en tradition. Visserligen lussade jag ju också då jag var yngre men inte varje år. Jag saknar det. En av mina drömmar sedan liten har varit att ställa upp i Finlands lucia och det är kanske något att sikta mot nästa år? 

 

Samtidigt som jag började sakna Lucia-uppträdanden började jag sakna min fina Jenkki. Just nu befinner hon sig nere i Spanien och är på väg tillbaka till Finland igen nästa vecka. Hon, om någon skall jag verkligen träffa under jullovet. Punkt slut.

En sak jag reflekterat över igår och idag är dethär med julfirandet. Förra året var jag hos Joels familj och hade en jätte trevlig och mysig jul. I år ska det bli skönt att fira julen hemma med min familj. Varför vill jag ha kontraster? Min teori i detta var att eftersom jag förra året var i Karis och ganska ofta hemma så kändes det befriande att komma bort från Raseborg och få åka båt och ha en av de bästa jular på flera år utan destu högre förväntningar. Nu när jag varit borta hemifrån sen augusti med några undantag då jag varit hem och hälsat på, känns det bra att nästa vecka åka hem och "veta vad som händer". Jag vill helt tydligt (som jag redan skrev) ha kontraster. Från en "comfort zone" till något jag inte vet vad jag ska vänta mig och tvärtom. Värt att tänka på!

 

 

 

Nyåret har dock inga klara planer alls, bara x-antal alternativ. Får se vad som händer.

Men du milde vad statistiken varit hög de senaste dagarna, haha! Har nog inte så mycket annat än bloggträffs-arrangörerna att tacka.

 

Bloggträffen i sig var väl helt okej. Hade ju inga förväntningar/aning om vad som skulle hända så dum som jag var hade jag inga pengar extra än till middagen på kw så jag kunde inte köpa något. Efter det styrde jag kosan mot Norris för att kolla på Lärkkullas "keikka" och träffa människor jag inte sett på länge. Då giget var över agerade jag kusk hit och dit, åt nattmat och landade hemma kanske halv 4 på natten. 

Söndagen var lugn och på kvällen hoppade jag ombord på båten. Igår morse hände det dock grejer. Inget som skulle vara intressant att läsa eftersom det skulle bli väldigt flummigt skrivet så vi struntar i det...................

På kvällen satt jag på espresso house med min moster och pratade om livet och annat kul.

 

 

 

Idag då? Inte hänt så mycket, vi har övat inför "julkonserten" nästa fredag. Fatta att det är jul om 16 dagar?!

 

 

Efter att ha gungat lagom mycket, skrattat åt alla på dansgolvet som var fulla och gungade ännu mer & blivit uppraggad 2 gånger av två olika killar precis innan jag hoppade av båten sitter jag nu hemma. Jag har hunnit med ett frissa-besök till fina Vikki samt lagat mat till mig, mami och syster. 

 

 

Om ungefär 2h hittar ni mig i Karis där jag ska gå på både bloggträff och norris-"keikka". Feels güüüd! Har ingen aning om vad man gör på en bloggträff men någon gång måste väl vara den första haha! Goodiebag utlovades i alla fall samt mat på kw så det är ju en riktigt bra början.

 

 

 

Idag har nog varit en av de mest oproduktiva dagar jag någonsin varit med om. Jag har sett för många avsnitt av serien New Girl och inte sjungit över huvud taget. När jag nyss kom till mitt rum tände jag min ljusslinga vid min spegel, lade ner mig på sängen och benen satte jag rakt upp längs väggen. Började filosofera. Hur har jag hamnat här egentligen? Jag har aldrig sett det som en "big deal" att komma hit till Sverige och studera. Men det är ju verkligen inte alla som bara hoppar in i ett nytt liv på ett helt nytt ställe. Varför har jag haft så lätt för att anpassa mig och bara göra saker som jag känner för? Jag är ju verkligen jätte konstig och kanske lite blåst. Jag tänker lite för lite och lite för mycket på en och samma gång. Ena stunden vet jag precis vad jag vill och plötsligt kan jag känna att jag verkligen inte har koll på någonting över huvud taget. Jag kan vara helt säker på var jag vill vara nästa år och plötsligt börjar jag pussla om igen, men återkommer ändå till det ursprungliga i slutändan.

 

 

 

 

Något jag också märkt som är ett riktigt dåligt mönster är att jag alltid någon vecka innan lucia får bihåle-inflammation. Verkligen varje år sen jag var med i Ekenäs Lucia 2012. Som en riktig förbannelse (/tradition). Det som känns ännu mer surt är att jag var sjuk för ungefär 1½ månad sedan och nu kommer det igen. Så typiskt. Säkert därför som jag sitter och tänker mer än normalt nu när jag vet att jag borde vara så tyst som möjligt. Så att sån't en onsdagkväll, varsågoda.

 

 

 

Så var det onsdag. Musiklyssning om ungefär en timme och ensemblespel efter det. Uppspel imorgon. Hur känns det? Okej om jag får säga. Allt sitter ju inte till 100% angående min egen prestation men det hinner man ju fixa ännu. Igår var det en månad kvar till jul, vad händer?!

 

 

 

Jag skulle vilja skriva så mycket mer än vad jag gör nu. Oftast är det dock så att när jag känner att jag får en idé att skriva om är jag långt ifrån min dator och när jag väl sitter vid min dator så har jag inget att skriva om överhuvudtaget. Jobbigt läge. Jag städade i alla fall rummet igår. Jag har absolut inget mellanläge, antingen ser det tipp-topp ut, eller så ser det ut som ett bombnedslag.

 

 

 

Jo förresten! Jag har lärt några från klassen vad det innebär att fira lillajul hemma i Finland och det verkar som om vi ska försöka göra något liknande på söndagen här. Kul ju! Dessutom kommer det vara julmarknad här i Nyköping både fredag och lördag så jag kanske överlever helgen, haha. 

Har spenderat morgonen med en kopp svenskt kaffe och två skivor pågen limpa med skagenröra på, vardagslyx. Kollade lite på serier och har nyss bokat en båtresa till min fina Oda. Vi kommer att fira halloween en månad efter alla andra här på kollektivet så jag mer eller mindre tvingade Oda hit för att uppleva det.

 

 

Det är svårt att lägga ord på hur det känns att någon äntligen kommer och hälsar på mig här i Sverige, inte bara jag som åker land och riket runt i Finland. Jag blir verkligen lycklig. Jag har redan världens bästa människor runt mig här i Nyköping och nu får jag äntligen möjligheten att visa någon annan hur bra det är här. Det här blir så SÅ bra. Den kommande veckan kommer gå lika snabbt (om inte ännu snabbare) som vanligt och på fredagkväll får jag stå på busstationen och möta upp henne. Perfektion.

 

Efter att jag anmälde mig till en bloggträff i December borde jag väl skärpa till mig och mitt skrivande lite...........

 

 

 

Aaaanyhow, vi hade uppspel idag i skolan på "udda taktarter" och det gick som andra sagt, "ok". Nästa vecka börjar vi med låtar under temat "slick", 3 toto-låtar står på prov samt två andra låtar som jag tyyyyp aldrig hört förut.

 

 

 

Imorgon hoppar jag och Joel på båten till Finland och på lördag får jag släpa med honom till min farbrors bröllopsfest. Jag har inte träffat min farbror på evigheter så det här blir kul! Nämnvärt är ju också att så gott som alla kommer att prata finska på bröllopsfesten så vi får se hur långt Joels finska kunskaper hjälper honom under kvällen :-D haha

 

 

Det var typ det, imorgon tänkte jag försöka släpa mig till gymmet och efter det har jag sånglektion och musikteori. Tack och godnatt!

 

 

Försökte skriva ett inlägg tidigare idag men det blev så flummigt att jag själv inte förstod hälften. Höstlovet har kommit snabbt på och efter att inte reflekterat så mycket den senaste tiden kom allt på en gång då jag spenderat tid på tåg, båt, tåg och familje-bilen. Det gick helt enkelt inte att organisera ordentligt så jag låter det gå någon dag till innan jag skriver något. 

 

 

Låtarna som spelas på repeat med ljus tända ikväll; 

 

 

 

 

Nu har jag varit i Nyköping i snart 7 veckor och känner att jag fortfarande är på helt rätt ställe. Jag märker att man börjar få ordentlig kontakt med personerna från klassen och man har hittat sitt arbetssätt. Jag har kommit på mig själv med att fundera vad det egentligen är för människor jag umgås med, men konstaterar att de har säkert tänkt det samma om denna finlandssvensken som inte kan uttala stroganoff rätt eller alltid vill sitta längst bak i högra hörnet i klassrummet. De på kollektivet förstår vad jag syftar på när jag pratar om roskis och vissa förstår även vessa, så jag klarar mig riktigt bra, haha! En kväll satt några av oss och hade muminmaraton och inombords kände jag mig så lycklig och hade aldrig tänkt tanken om att det skulle hända. 

 

 

Denna två-veckors period har vi projektvecka i skolan och vi ska jobba med egenvalda låtar inom funk & disco genren. Jag kommer att åka hem till Finland på fredag kväll för att sjunga i Tenala kyrka på söndag kväll såååå jag hoppas någon orkar pallra sig dit för att lyssna på en fin konsert!

 

 

Nästa vecka börjar även vårt höstlov och jag har stora planer på att åka upp till Österbotten för att träffa Emma som jag inte (enligt instagram) träffat sen 101v tillbaka. Hoppeligen får jag också träffa min gudmor samt min fina Jenkki♥.

 

 

 

 

 

Det är ungefär det som hänt sen senast. Hörs igen då jag känner för det!

Nu är jag hemma. Ligger under mitt duntäcke i min egna stora sköna säng. Ena hunden ligger brevid mig. Jag reflekterar över gårdagen. 

 

 

 

 

 

Jag kom till Åbo väldigt tidigt på morgonen, åt frukost med Oda på ett litet mysigt café, hoppade på tåget, åkte via Tenala för att hämta mitt bankkort och hälsa på hundarna. Hoppade in i bilen igen och åkte till Ekenäs Höstmarknad. I vanliga fall är det så viktigt för mig att vara där åtminstone en dag, bara för att gå omkring och märka att inget har förändrats, vilken karusell som är ny för i år osv. 

 

 

Detta året var det precis det som skrämde mig som jag förut älskat. Allt var verkligen precis som förut.

 

 

 

Efter att jag bott i Nyköping nu i en dryg månad har jag vant mig vid att inte lägga uppmärksamhet på personer jag möter. Risken är minimal att jag träffar någon på gatan som jag känner (förutom de från min egen klass). På marknaden var det tvärtom. Jag hade helt fel inställning i hjärnan i början och såg inte en enda person som jag kunde hälsa på. Dock gick jag med min mamma som gick och hälsade till höger och vänster så att jag fick dåligt samvete när personer jag kunde ha hälsat på hade gått förbi för länge sedan.

 

 

Då det gått någon timme märkte jag att jag började "se" människor igen. Jag hälsade precis som min mamma till höger och vänster, stannade för att kramas och små-prata med någon och sedan gå vidare. Jag såg personer som jag visste för mycket om. Jag såg personer med blickar som sa att de visste saker om mig. Jag såg personer som jag en gång pratat mycket med, men varken jag eller hen hälsade när vi gick förbi. Ekenäs var precis som förut. Lika mycket skitsnack som artighet i luften som förr. 

Jag fick emellanåt panik av att allt var sig likt att jag ville skrika rakt ut. Men vad ville jag skrika? 

 

 

 

Jag förstod varför jag ville härifrån, och jag är glad att jag slapp längre bort än vad jag kanske hade planerat. Det är min tid nu. En dag kanske jag ser saken positivt igen och saknar Ekenäs, men den dagen är åtminstone inte idag.

 

Tänkte att det kunde smaka med en liten uppdatering. Jag är inne i en period nu då jag känner att jag vill fokusera på allt annat än att uppdatera på bloggen eller instagram, men snapchat, där är jag på g! Mest fula bilder till kollektiv-gänget meeeen det är ju ändå någonting, riiight?

 

 

Fjärde veckan börjar dra igång och jag misstänker att tiden kommer gå lika fort som vanligt så "imorgon" (/på torsdag) sitter jag på båten hem till Finland. För att hämta mitt finska bankkort som jag var tvungen att spärra förra helgen, för att äta lunch med min fina Oda, för att hänga på Ekenäs årliga höstmarknad, för att gosa med hundarna och resten av familjen, för att fira mamma och syster. Så att sånt. 

 

 

Lite har jag ju ändå uppdaterat instagram med ovansteånde + några extra bilder. Klart ni får följa mig, som vanligt @danielaragnell

 

 

 

Anyway, vecka två börjar lida mot sitt slut så småningom och jag har nog en av de bästa klasserna jag nånsin haft. Vi har haft både uppspel och konsert denna vecka och alla är duktiga. Jämn nivå, precis som vår lärare konstaterade. 

 

 

 

I torsdags gick vi ner till källaren på kollektivet och spelade fotboll tillsammans. Alla var svettiga till slut och äckliga men gud vad vi hade roligt!!! Det ekade säkert i hela huset då akustiken är förvånansvärt bra i det rummet, haha, men vem bryr sig? Det är dessa små spontana grejer som jag tycker allra bäst om. Ikväll skall vi ha pizza-kväll och innan dess skall jag gå till 600 sorters lösgodis affär som ligger farligt nära kollektivet........ Haha

 

 

 

Jag har även fått ett svenskt bankkonto, så allt känns under kontroll just nu. Endast att vänta på studiestöd och beslut ang. det, men det löser sig nog också.

 

 

 

 

 

 

Nu har jag bott här i endast en vecka, även om det känns som om jag har bott här i flera månader.Samtidigt känns det inte alls som om det har gått en vecka. Alla (mer eller mindre) har redan klickat som personer och är trevliga mot varandra, precis som det ska vara. Inga överdrivet blandade personligheter som jag upplevde under mitt andra Lärkkulla år, och det tackar jag troligen mina lärare över. 

 

 

Under en vecka hinner det hända massor. Man klickar med personer och berättar livshistorier. Här på kollektivet kan man sitta och göra absolut ingenting i två timmar. Tiden går och man märker att det enda man egentligen gjort är att man pratat. Både på ytan och så djupa duskissioner som möjligt. 

 

 

 

Idag börjar min skoldag först klockan 13:00 och innan dess ska jag tjäna lite vuxenpoäng genom att göra bankärenden. 

 

 

 

Helgen har varit suverän. Vi har skrattat, gjort bort oss, ätit tillsammans, umgåtts, hängt på rockbaren, gjort ett försök till att dygna (haha......), spelat kort osv. Jag hade dessutom Joel här lö-sö så han och jag stack iväg ett varv till biopalatset för att kolla på minions. Mysigt tyckte jag.

 

 

 

 

Det som jag hoppades på att hitta när jag tog detta beslutet att komma till Sverige har jag funnit redan första dagen. Känslan av att höra hemma. Jag tänker inte lova någon bättre blogguppdatering, jag tar dagen som det kommer men om någon har frågor/önskningar så feel free!

 

Jag blundar och andas. Andas in dofterna från mitt hem i Tenala och lyssnar på spellistan "veckans tips" från Spotify. Känner efter. Det är nu som det sker. Det som jag har väntat på åtminstone hela sommaren och lite till. Det är nu jag tar steget. Steget då jag flyttar längre än 40km bort hemifrån. Allt sker över helgen. All packning som ska med på en gång. Hur mycket ryms i väskorna? Hur mycket orkar jag bära? Hur mycket behöver jag över huvud taget? När kommer jag hem nästa gång och kan ta med de saker som blir efter? 

Det känns konstigt. Overkligt. Men så bra. Först skall jag bara umgås med favorit-människor, åka till huvudstaden (med all packning..........) till brorsan och överleva det årliga Midnight run på 10km. Efter det kan äventyret börja. På riktigt.