danielasliv.blo.gg

Idag kände jag nästan på hur det är att vara stressad, oj guud, det är nog inget för mig! Alla kunder måste ju ha tyckt att jag verkar väldigt otrevlig när ena datorn bara slutade fungera normalt och jag snällt försökte säga till min styvfar att han skulle stänga av hela datorn, haha.....

Nå, snart sommarlov...... I en vecka.............Och framförallt helg. Usch vilket flummigt inlägg, nu redan.

 

Jag hatar regn. Särskilt när jag planerat att fara på en länk och hinner gå 4m och plötsligt börjar det ösregna så man ser ut som en bakåtslickad katt eller något när man kommer hem, 2km senare, med en ännu blötare hund i släptåg.

Nä, livet är orättvist men gud skulle ändå kunna sponsra mig med fint väder :(

 

Något smartare har jag nog inte på hjärtat just nu, ni skall ha det superbt ikväll, eller resten av veckan.

 

Tja där. Måndag idag och jag inledde min sista vecka på jobbet, kanske sista någonsin. Jag vill ha en stressig sista vecka där så alla ni som vill ha busskort och studerandekort, kom och bomba mig!! Endast denna vecka, haha!

Jag kommer att sitta och små-le till alla som börjar skolan denna vecka, mohaha. Nej, jag skall vara snäll mot er, lovar......

 

Just nu känns det som om allt i mitt liv har en egen plats, allting är under kontroll och ingenting är saknat mer än vad det borde vara.

 

Idag skall jag försöka städa. Jag borde få alla världens medaljer och pokaler för att jag är så usel på att städa rummet och hålla det rent. Borde verkligen få skärpning på den fronten. Eller så bara tar jag min gitarr och sjunger lite istället, har verkligen fått detdär suget nu under helgen, sådär passligt tills skolan börjar, suveränt!!

 

 

 

 

 

Min tankeverksamhet har varit igång igen, haha. Jag gick en spontan promenad med en vän igårkväll och vi funderade och pratade en hel del. Jag sade att jag har "delade delar" av min kropp som vill olika saker. En del kan säga att det skulle vara väldigt roligt att få ett barn nu, för att kolla om man klarar av det. En annan del skulle inte vilja ha något barn för att jag vet att jag inte skulle klara av det. En tredje del säger att det skulle vara skönt att trycka på alla delete-knappar som inte finns och man skulle börja helt om. Bort med alla minnen så man inte skulle behöva sakna människor, eller redan att radera alla vänskaper som man har dinglandes i luften för att ingen gör något. Flytta härifrån helt och vara okänd i en ny stad. En fjärde del i min kropp säger att jag är en idiot som skriver dethär på bloggen, men det är så här jag tänker och det är det min blogg går ut på -mina tankar.

 

Jag skulle ju i princip kunna göra allt det jag nämnde ovanför men jag gör inte det. Jag bara sitter och tänker istället. Det har både nack- och fördelar.

 

Men vi människor kan förändra ganska mycket, små saker som hårfärg och frisyr, och stora förändringar som att flytta hemifrån, skönhetsoperationer, byta kön eller namn hur som helst. Något vi aldrig kan ändra på är vår födelsetid. Det är något vi har fått och som man inte kan ändra på. Omöjligt. Min mamma har på skämt sagt till mig "du föddes 9 år för sent", jag har tolkat det som jag själv vill och det kan ni också göra. Hur skulle mitt liv sett ut om jag skulle ha fötts något år tidigare? Det är såna tankar som hör till det förbjudna. Man skall inte tänka på det. Det är allt för stora frågor och man irrar omkring utan att komma någon vart. Jag har haft flera såna "moments" som skulle ha kunna ändrat mitt liv och hurdan jag är totalt. Psykologer som jag gått hos har sagt att jag mår mycket bättre av att inte tänka "tänk om", men jag tycker att det är ganska skönt att sitta ner och tänka, på riktigt. Tänka på hur det skulle ha kunnat vara och hur tacksam jag egentligen är för att det slutligen inte gick så.

 

 

 

 

Jag är på fast mark (med internet!!) efter en vecka i Sverige. Jag har haft det riktigt skönt utan internet/facebook/instagram/bloggen etc. Jag har ätit glass varje dag, godis, mera mat än normalt och åkt mycket tunnelbana. Jag är ju inte direkt varje dag till Stockholm och umgås med släktingar.

Jag har ungefär 400 bilder att gå igenom, bl.a. från Allsång på skansen och jag har shoppat lite igen........... Suck. Brev har jag också fått, någon påminnelse om räkning som egentligen tillhörde mamma, brev från skolan, bekräftelse på studiestöd och godkänd anhållan om uppehåll i studierna, samt ett H&M paket som mamma skall hämta från posten. Det löper på bra nu.

 

 

Sådär passligt trevlig söndag idag. Har varit på tre olika konfirmationskaffe-bjudningar idag så nu behöver man inte äta på en vecka, hah! Gott var det och fina konfirmander. Under kommande vecka kan jag redan säga att det kommer vara dött för jag är i Sverige hos min moster med syster. Kameran kommer antagligen med så jag hoppas att jag kommer använda den också. Frozen yoghurt factory står högt upp på to-do listan fast just nu skulle jag nog hellre äta 5kg salt än en glassportion........

 

 

När jag vaknade idag hade jag en passlig mängd livslust i kroppen men den försvann efter en stund och plötsligt ville jag ha en stark magnet i kroppen som bara skulle dra mig till sängen så jag inte skulle slippa därifrån. Fy tusan vad jobbigt det var. Jag åt min frukost, gick ut och önskade att jag var försenad till bussen. Där hade jag otur, det var bussen som var sen, 10 minuter för att vara exakt! Jag åkte in till staden och livslusten kom tillbaka på något sätt. Nu är jag på jobbet och har överlevt snart 2h! Nej herregud, jag är en positiv människa, dethär ska ju inte jag skriva på min blogg. Dagen har gått bra och jag trivs ju verkligen på jobbet!

 

Ibland måste jag bara få ut mina tankar, någonstans. Jag har funderat på hur jag egentligen har förändrats. Jag borde ju inte fundera på sådant för då börjar jag bara tänka ännu mer. Mina fingrar vägrar sluta skriva så jag beklagar om ni inte får något ut av dethär inlägget, haha.

 

Nej men ärligt, jag har förändrats, hela min syn på allt har förändrats. Jag är inte lika ledsen nu för tiden, kan inte komma ihåg när jag senast grät på riktigt. Det känns bra, men samtidigt skrämmande, jag måste bara vänja mig vid nya jag och verkligen gå vidare. Det går bra nu. Jag är en starkare person nu.

 

Klockan slår snart 11. Jag har ätit min frukost och tänkt på mig själv. På 187 dagar har jag gått ner 21 kg. Det känns förbaskat bra, och jag är en annan person, helt klart! Jag har inte stannat upp såhär och funderat tidigare och jag kan säga att jag nu under den senaste veckan börjat på riktigt acceptera hur jag verkligen ser ut. Jag har sagt att jag har accepterat mitt utseende förut men det här går inte att jämföra med det. Självklart har jag mina brister men jag har faktiskt kämpat ända hit. Jag kan faktiskt idag säga att jag nu ser skillnad på tidigare och nu. Jag tyckte tidigare att jag såg okej ut, men nu förstår jag inte hur jag kunde ljuga mig själv rakt i ansiktet, NU ser jag bra ut, inte DÅ. Jag har alltid haft svårt att ta emot komplimanger men nu känns det annorlunda, jag verkligen UPPSKATTAR det som andra säger till mig och tar det åt mig. Jag skall inte tveka mera, för jag blir glad när människor säger att jag har ändrats, att det syns på mig. Jag kan ha sämre dagar, förståss men jag rycker upp mig själv igen och kämpar vidare. Dethär är inget man får, det är något man kämpar för. Fortfarande fortsätter jag kämpa men nu med en annan inställning. Nu är det inte "skärp dig Danni, du vet hur misslyckad du känner dig efteråt!!" nu är det "Du gör det som känns bäst och du gör det för din egen skull."

Jag skämtar inte när jag säger "kan jag, kan du!!". Jag trodde inte det skulle gå. Efter alla tårar jag fällt (och döljt) när jag skulle på hälsokontroll, tipsen av skolsystern att jag skulle äta mindre fett-%-iga produkter, alla mina raseriutbrott då jag inte fått snygga kläder på som jag så gärna skulle ha köpt. Jag var verkligen nere, fast det kanske inte syntes utåt.

 

Nä, nu är det en ny Daniela. En mera tacksam. Om ni saknar gamla Daniela så har jag tyvärr redan haft en begravning för hennes skull, så ni får gå till gravgården och tända ett ljus för henne om ni känner för det (;

Hemma. I mitt rum. Jag dammsög under min säng för någon timme sedan och det behövdes ju verkligen. Jag förstår inte varifrån alla dammtussar kommer, fast om jag visste det skulle jag nog bli uteliggare.. Mitt rum är långt ifrån redigt men alltid då jag bestämmer mig för att städa slutar det med att efter högst 15 minuter sitter jag ner och bara stirrar på en massa skräp som nyss har fallit ner från himlen ungefär.

 

Jag längtar till fredag. Blev lite bitter idag på jobbet precis innan jag skulle stänga. Har jag riktigt otur kommer jag att få skällor imorgon också ifall jag har gjort bort mig helt. Suck. Senast igår sade jag att jag trivs på mitt jobb (vilket jag gör) men dedär negativa stunderna borde inte få existera. Särskilt inte då människor tycker att man skall bädda åt dem och helst stoppa om dem också och att allt skall ske perfekt.

Hälsningar, roboten

 

Vaknade, åt två smörgåsar och drog till stranden med syster. Har blivit någon nyans brunare och hört på barn på stranden. Det är intressant hur olika barn kan vara, vissa vägrar lyda sina föräldrar och går ut på djupare vatten fast de inte kan simma, och andra är fromma som lamm. Föräldrar som simmar med sina barn och föräldrar som man ser att är stressade och inte alls egentligen hinner ligga på stranden och slappna av.

Resten av dagen skall jag bara ta det lugnt och slappa.

Idag var jag verkligen arg på kvällssidan. Flyförbannad. Hade en bra dag på stan med Emma och på kalaset efter att Emma lämnat mig, men sedan skulle jag cykla hem med min systers cykel som är i samma modell som en "jopo" cykel. Sisådär 16km stod på spel och efter kanske 3km började styret krångla. Tro mig, det kom några svordomar då jag hade chansen. Jag visste att om jag inte dör nu på vägen hem så dödar min syster mig när hon kommer hem. Well, jag lever fortfarande! Standard kvällsdopp gjorde vi också när alla var hemma.

Dessutom har jag bränt mig på axlarna idag. Inget märkvärdigt men det ser ju nog lite roligt ut.

 

Regnet faller ner på plåttaket och marken. Jag sitter i min säng och har fönstret öppet, så jag kan höra regndropparna. Vad skall jag säga? Ingenting, för det behövs inte. Mina fingrar har sitt eget liv på tangentbordet och producerar ord som blir till meningar på skärmen. Florence sjunger på min spotify just nu. Jag är blöt och svettig efter en länk ute i regnet. Jag hade samma låt på repeat under hela sträckan. Varför favoriserar vi vissa saker? Maträtter, låtar, artister och personer. Varför? Det är dagens filosofiska tanke. Det enda jag vet är att det har med psykologi att göra.

Jag hade skrivit ett långt och fint inlägg via min tab (blogg.se appen) som jag började på redan idag morse och fortsatte nu på kvällen. När jag skulle ladda upp det stod det "går inte att ansluta till blogg.se" och all text var borta. Tack sa jag och blev lite bitter. Sen kom jag på att det var just dethär jag menade med det inlägget. Hur vi människor tänker och anpassar oss efter behoven. När inte min blogg.se app fungerade övervägde jag att sätta på min dator för att vara säker på att ge er ett inlägg.

 

Det händer konstant saker omkring oss som vi aldrig tänker på för att det är självklarheter, men vi stannar upp om det sker en förändring och börjar anpassa oss. Bussen som alltid brukar gå har slutat, hur ska jag nu göra? Mjölken i kylskåpet är slut, måste jag ännu till butiken eller klarar jag mig tills imorgon?

Små saker som blir stora. Min mamma har nästan skämt bort mig genom att alltid lägga alla kläder i tvättmaskinen, hon lagar mat så gott som varje dag och har överlag koll på allt och var allt finns. Från och med hösten kommer jag bo på ett internat och kommer möjligtvis hem på helgerna, om ens det. Det kommer bli otroligt kul men spännande på samma gång. Jag måste själv anpassa mig efter det som behövs. Maten får jag ju på skolan men allt annat. Jag måste själv hålla koll på olika tider och helt enkelt ta hand om mig själv, på riktigt.

 

Livet är fullt av valmöjligheter och det ena leder till något större, ibland bättre, ibland sämre. Klockan är mycket och jag besluter mig nu för att stänga av min dator och lägga mig och sova de 9h jag vill ha varje natt. Annars måste jag anpassa mig på något sätt, igen. Tack och god natt.

 

 

Nu kan jag lugnt säga att det imorgon är måndag, ny vecka, nya tag, en helt ny start. Inte bara angående denhär bloggen utan det finns ännu några guldkanter under den kommande veckan. För det första så borde jag få hem ett par Nike löpskor. För det andra så har jag beställt en "touch-telefon" (ja, ni läste rätt!!!). Jag har gått omkring med en enkel Nokia utan färgskärm och kamera, (med snake) i åtminstone två år nu så det är väl på tiden att möjligtvis uppdateras på den fronten också.

 

Idag är en bra dag. Det känns mycket enklare nu med en helt ny blogg, som om allt gammalt verkligen har släppt mig och mina axlar nu, bara av att jag tog bort den gamla bloggen, tack gode gud.

Nu börjar jag om, helt från ny grund.

 

Ett klick, nästan tre år senare, ungefär allt som allt 1450 inlägg som jag först började radera ett efter ett tills jag konstaterade att det går snabbare att ta bort hela bloggen.

Jag skrev som svar på en askfråga att jag lever inte i det förflutna. Tre år tillbaka är mitt förflutna. Jag behöver inte den bloggen mera för jag skulle ändå aldrig orka bläddra igenom hela för att få veta hur jag hade det. Nej.