Dag 4 - favoritårstid och varför
Sooorry, min dator har crash-dampat så ni får ingen dag 3 från igår... Där var jag duktig och tog bilder och hade den kanske mest händelserika dagen hittills under sommaren och så vägrar datorn samarbeta, gaaaaaaah.
Anyway
Favoritårstid? Jag har ingen favorit-årstid iom. att jag mer eller mindre tröttnar på årstiderna vartefter. Jag tycker om dom alla, till viss mån. Alla har positiva och negativa sidor;
Vinter
+ yllesockor!!!
+ varm kakao/té
+ snö och fint
+ snögubbar
(+ min födelsedag)
+ mössor!!
- oftast kallt
- efter och före kommer det slask
- halt och obehagligt
- mössor som förstör håret, haha
Våren
+ fågelsång!!
+ ööö, sommaren kommer snart?
+ kan börja känna sig säker när man springer ute igen för att det inte är halt
- skoja bara, man har fruktansvärd pollen-allergi så man springer inte
- alla trevliga korsallergier
Sommar
+ mera fågelsång
+ simma ute
+ färska jordgubbar
+ och nypotatis
+ och ärter
+ och lösglass
+ sommarjobb = pengar
+ shorts och linne
+ man blir bruuuuuun
- man blir inte brun för vissa sommarjobb kräver att man är inomhus.....
- myggor
- BLADLÖSS, USCH
- andra surrande kräk
Höst
+ varmare kläder igen
+ varm kakao/té
- kallare igen
Jamen gud vilket seriöst och allvarligt inlägg.... Nåjåå, om man drar någon slutsats här så tycker jag väl bäst om vintern och sommaren.....
Ni kan faktiskt få en bild från igår, för att jag enkelt plockar den från instagram, och kvalitén är ju i toppklass, sådär som det ska vara!
Dag 2 – En person jag vill träffa just nu.
Högst på listan är ju förstås Joel ♥!
Efter det kommer nog mer eller mindre alla jag känner. Min moster, morfar, farfar, brorsorna, kusiner, faddrar, vänner (lärkkulla klassen!!), ja alla skulle jag vilja krama om och ta en pratstund eller två med. Sedan finns det ju förstås såna som jag aldrig kommer ha möjlighet att träffa igen. Min "farmor" som jag inte hade sett på evigheter och lovade att hälsa på som dog för några månader sedan. Harry som jag också lovade att hälsa på och spela gitarr och sjunga för hann också dö innan jag hann säga ett ord.
Bland dem jag alltid har velat träffa är ju förstås min far.
Att ha en riktig pratstund med honom efter alla dessa år han varit borta, sitta och skratta tillsammans, krama om honom och känna hur något i mitt liv blir helt igen. Att få se honom i ögonen och veta varför jag ser ut som jag gör och möjligtvis veta varför jag gjort vissa val. Få veta hur mycket gemensamt vi har och hur glad och stolt han är att ha en dotter.
Det är saker jag bara får drömma om. Det kan ju förstås hända att vi kommer att mötas ännu en dag men just nu räknar jag med att han i alla fall följer mig i varje steg jag tar. Det räcker för stunden.
Dag 1 – En bild på mig + 10 fakta om mig.
1. Jag missbrukar diskmedel.... Jag går helt tydligt efter "hellre för mycket än för lite" - ordspråket
2. Jag hade aldrig smakat på alkohol innan jag fyllt 18
3. Jag har heller aldrig smakat på tobak, får huvudvärk bara av lukten
4. Kan bli riktigt irriterad om någon perfektionist kommenderar vad jag ska göra och exakt hur jag ska göra. Utan undantag. Säg hellre "såhär gör jag, men du kan göra på eget sätt"....
5. När jag var yngre samlade jag på korkar och frimärken............
6. Har ingen aning om vad jag vill jobba med i framtiden... Dock inte med gamlingar.
7. Tycker det är sorgligt om någon uppfattar mig som blyg. Det är jag inte, kan dock vara reserverad och lite tyst till en början.
8. Är en lugn person och har hållbara nerver och bra tålamod
9. Är nöjd med mitt liv och tar det mesta med humor
10. Jag har både spelat trumpet och varit med i scouterna när jag var liten....................
Pinigt djupt.
Idag är nog inte alls min dag, fast det är fredag. På kursen rampfeber idag gick vi igenom allt för djupa och omfattande ämnen, saker jag aldrig tyckt om att diskutera och aldrig varit bra på heller. Jag var riktigt obekväm vissa stunder. Flashbacks. "Vad skulle du göra om du bara hade en viss tid kvar att leva?" var en av frågorna, eeh, jag har ju annars också en viss tid att leva så inte vet jag vad jag skulle göra annorlunda?
3 saker för ett komplett liv? Bra fråga.
Hur ser ditt liv ut om 5 år/Hur vill du att det ska se ut? Oj hej ångest.
Gör upp ett mål och ett schema för dig hur du skall uppnå målet......
Ja,fröken här skulle inte kunna vara nöjdare med sin livssituation just nu så i min hjärna rörde sig nog inga mål som jag borde sätta upp. Enda målet jag kom på var att inte sätta upp mål om jag inte känner att jag är i behov av det.
Hur känner du dig? Ta en bild och förklara hur du tänker. Usch fy, inte alls min grej. Jag har alltid avskytt frågorna "hur mår du?", "kan du förklara?", "Hur känns det för dig?".
Nä, allt för djupt vatten för mig som flyter på ytan. Det konstaterade jag idag och nu har jag "synkkä fiilis" och dessutom regnar det ute. Nå, kvällen hinner bli bra om vi ser positivt någonstans.
Snett huvud syndrom?
Tjohejdär
Igårkväll firade några av oss Flincken som fyllde 22 år, åt cheesecake, åkte ett varv via Serendi och kom till Lärkkulla sådär passligt över tolv-slaget.
När jag vaknade idag morse åt jag frukost och när jag kom till mitt rum satte jag på ordentlig volym så att Joel säkert skulle vakna i rummet ovanför (success). For sedan ut och knäppte några bilder och efter det övade vi inför lördagens gig. På eftermiddagen hade jag studioteknik och vi fortsatte banda in "crazy" så möjligtvis får ni någon gång höra studioversionen. Pizza var det till lunch och den var skrämmande god. Länk ikväll, haha!
Något jag brukar bli riktigt störd på är när människor har samma sneda huvud på varenda (profil)bild (på facebook). Det värsta är att jag också gillar att lägga huvudet på sned då jag blir fotad..............
Såhär har jag mer eller mindre sett ut hela dagen idag. Ett par riktigt bekväma boyfriend-jeans, tröja och linne från Gina Tricot osv.........
Ta inte livet för givet.
När människor säger till mig "du är så ung, du har många år kvar att leva ännu" låter jag orden gå ut genom andra örat lika fort som de kom in i det ena. Jag kan gå med på att jag är ung, men det finns asbolut ingen garanti att jag kommer leva hur länge som helst. Den här inställningen har jag gått omkring med så länge jag kan minnas och det att min pappa dog när han var 36år har satt tydliga spår i min tankegång.
Jag sa idag till min rektor att just nu så har jag absolut ingen aning om vad jag vill och ska göra i framtiden, men jag skall följa min magkänsla och leva i nuet så gott det går. Vi vet inte vart vi ska, men vi ska dit. Jättefint att vissa har klara framtidsplaner, have fun och så vidare men jag tänker fortsätta mitt liv precis som jag själv känner för. Jag må ta risker men hej, det är mitt liv och det att någon påpekar något annat tänker jag vifta bort och tolka som att hen kanske är avundsjuk för att den själv vet att den inte skulle våga chansa. Regret nothing. Jag tycker inte att man skall oroa sig för mycket om framtiden. Jag tänker stå här med öppna armar och ta emot alla utmaningar jag får. Varje dag är en utmaning och jag väljer själv varje morgon hur bra dagen skall bli så att jag kan vara nöjd när jag lägger mig för att sova på kvällen.
Människor kommer att bli besvikna och sårade men det kommer en gång i livet där allt i slutändan bara handlar om mig själv och vilka val jag gjort. Jag måste gå hand i hand med mig själv och det är bara hälsosamt att starta redan nu.
Ovanstående är också en sann text/quote. Jag kan säga att jag har mått riktigt dåligt i mitt liv och jag har lovat mig själv att aldrig gå tillbaka. Don't look back, you're not going that way. Jag sa nyåret 2012 att år 2013 skall bli mitt år. Det att jag gick ner 25kg gjorde sitt i mitt självförtroende och Lärkkulla har sponsrat mig med mycket, mycket, MYCKET mera självförtroende. Jag kommer aldrig kunna uttrycka min tacksamhet tillräckligt. Jag känner att jag har aldrig varit så lycklig som jag är nu. Varje dag som jag konstaterar att jag klarar av att sjunga på ett visst sätt får jag lyckorus. Jag jämför mig med tidigare år, då skulle jag aldrig vågat göra något liknande. Aldrig att jag skulle sjunga ut, aldrig att jag skulle röra på mig när jag uppträdde, aldrig att jag skulle vara nöjd med någonting. Jag var osäker men jag är mycket starkare nu, på alla fronter. Jag önskar att alla kommande år kommer att vara mina år. Jag vill inte leva flera misslyckade år och jag vill verkligen inte säga att jag ångrar något. You Only Live Once. Ja, jag lever enligt yolo-principen för det känns rätt för stunden.
Som sagt, ta inte livet för givet, gör livet speciellt, gör det värdefullt och spännande att återberätta.
Jag.............
- kan lyssna på en och samma artist i flera timmar non-stop, men om jag byter så har jag mer eller mindre glömt bort artisten direkt.
- förstår verkligen inte varför människor äter fastlagsbulle med sylt?!?! Då är det ju ingen fastlagsbulle utan en helt vanlig syltbulle, hah.......
- har löjligt lätt för att skratta................
- Iom. att jag lever ett roligt liv och skrattar 95% av tiden förstår ingen när jag verkligen är seriös och menar något
- Sover alltid med telefonen på ljud
- tycker verkligen inte om att skriva essäer eller ha en muntlig (eller skriftlig) presentation inför andra. Usch. Sjunga går däremot oftast utan problem
- har fått mycket bättre självförtroende det senaste halvåret, winwin!
- brukar oftast göra saker andra ber mig om att göra, vad det än gäller. Också saker jag inte borde göra.
- älskar yllesockor och ylletröjor. Men tro inte att det är jag som stickar..
- bryr mig mycket mer om alla andra än vad jag bryr mig om mig själv.
Nyårslöften och tankar.
Många bloggar har skrivit mål och nyårslöften så jag fick väl lite grupptryck och dela med mig... Fast det blev ganska långt.
För ett år sedan hade jag ett klart och starkt nyårslöfte. Det var tillräckligt nu. Jag sa till mig själv att 5-10kg ska bort och jag kan vänta hela året med att ge mig själv en stor high five. 10 kg for på ungefär 3,5 månad. Jag fortsatte jobba efter att jag var till hälsosystern och kollade mina viktkurvor. Vi konstaterade att om jag far ner till 74kg skulle jag vara på normalvikt. Selvä juttu! Jag kämpade och besegrade mig själv.
Jag var envis och vägrade ge upp. Jag tyckte länge att jag inte såg någon skillnad men efter att ha börjat säga ut hur mycket jag gått ner i vikt fattade jag ju att hallå, det är ganska mycket. Jag var förvånad och imponerad över att jag själv orkade springa över huvudtaget. Jag som var på knäoperation något år tidigare och trodde att det aldrig skulle bli bra igen.... Ja, min kropp har verkligen förändrats. Jag var ner till 68kg ett varv men kom upp till 70kg istället. Nu behöver jag inte ens skämmas över att skriva ut min vikt!! För dedär 70 kilona har jag verkligen kämpat för och jag har nog inte varit på den vikten sen lågstadiet skulle jag våga påstå. Jag tyckte det var fruktansvärt pinsamt och personligt när jag gick omkring med 95kg på kroppen. Men, that was so last year!!
Jag har förändrats på flera sätt. Mina kläder är ju allt för små, haha... Jag har gått från storlek 46 till 40 i byxor och från XL-L till S i övredelar. Det känns bra!! Jag tänker på ett annat sätt och har insett att det mesta är möjligt om man verkligen vill något och kämpar för det.
Nåväl, inför nästa år vill jag säga till mig själv; sluta bry dig om vad andra tänker för oftast har du ändå fel angående andras tankar. Sluta helt med Over-Thinking, du mår mycket bättre utan det. Och försök inte uppfylla allas förväntningar. Livet är för kort för det och du kommer träffa människor som inte kommer att tycka om dig, så det är ingen idé att onöda energi på det. Jorden går inte under och den blir inte platt heller. Stå på dig och använd de kläder du vill. Inga fler gånger "men tänk om jag ser fruktansvärd ut i dendär tröjan i alla andras ögon". Ha kul, ångra några saker men inte för många, njut och var stolt över att du är du.
27.12.2013
Om det är något jag tycker är tråkigt med en blogg är det att man har dagens datum som rubrik....... Hej Daniela, tur att du aldrig har gjort det!.........................
Det var inte det jag skulle informera er om egentligen. Skall om ungefäär en timme bege mig in till grannstaden och träffa Rebecka! Vädret där ute är allt annat än December väder, ingen snö, inget solsken utan det är regn och grått och riktigt gummistövel-väder. Bara jag som märkte att jag använde ordet väder tre gånger i föregående mening?. Okej, förlåt.
Vi satt igår och diskuterade min framtid med styvfar och morbror. Vi kom fram till att fysioterapi skulle kunna vara ett av de bättre alternativen för min del.
Jag fick en bok till julklapp, "styrketräningens anatomi" och jag är fastklistrad vid alla våra muskler och ville inte prata om något annat än dem igår då vi spelade kort... Så kan det gå! Men varför inte ? Två av kriterierna jag har är att jag vill ha ett socialt jobb och det skall finnas någon nytta med det jag gör. Fysioterapi prickar ju in på båda och jag tycker människokroppen är intressant på alla vis. Vi får se! Nu ska jag i alla fall fokusera på mina musikstudier och så får vi se vad som händer efter det.
I was given this life.
Vet ni vad? Vet ni vad ? VET NI VAD?!
Jag har inte sprungit sen den 27 oktober. Varför? För jag har haft tillräckligt med ursäkter, tyckte jag. Jag skyllde på vädret, jag skyllde på att jag inte hade tid, jag skyllde på att jag gör det någon annan gång.
Jag räknade med att jag inte skulle orka långt och funderade en extra gång om jag kunde ta smällen om jag gav upp efter 400m. Ok ? Let's go. Min mage sa att jag skulle stanna efter 400m men jag ville inte. Jag var envis. Jag fortsatte. Efter 4,5km var det ok att börja gå. Jag gick några steg och fortsatte sedan springa. Det var riktigt jobbigt, men jag klarade det och det är det som räknas. Jag överraskade mig själv och jag är stolt. Jag fick egen motivation och det känns bra. Imorgon igen! (;
Ett textmeddelande.
"Det skulle ju vara illa att tappa kontakten helt."
Idag fick jag de orden i ett textmeddelande av en av mina vänner som jag känt ända sedan hon föddes. Jag har inte alltid behandlat henne som jag borde ha gjort och ibland lämnat henne på sidan. När jag fick dendär meningen kändes det litet som ett piskrapp, men jag fick upp ögonen. Jag betyder någonting för någon, och någon vill verkligen hålla i vår vänskap. På riktigt. Jag har kanske tagit henne för givet i och med att våra mammor alltid har varit vänner så det har alltid varit så att vi har träffats när de har träffats. Någon enstaka gång har jag sovit övernatt hos henne men inte något destumer. Vi har delat skratt och vi har varit arga på varandra. I dagklubben vi gick i tog jag henne någon gång i handen för att hon inte vågade gå själv. Vi gick tillsammans.
Jag har aldrig känt mig på det sättet särskilt betydelsefull för någon. På lågstadiet var jag mest ensam för att jag var en lögnare, kunde aldrig hålla hemligheter och hade smutsigt hår. Jag lärde mig att ingen vill umgås med mig och blev van vid att vara ensam. Jag var utfryst. Jag hade inga vänner jag kunde skämta och skratta med, ingen jag kunde ha flick-kvällar med och prata om allt möjligt. Jag hade en annan vän som jag också känt hela livet som jag berättade mer eller mindre allt för, på vägen till och från skolan. I skolan umgicks vi inte, för man skulle inte umgås med såna som inte var normala. Jag fick skit för saker jag gjorde, och inte gjorde. Ingen förstod hur dåligt jag egentligen mådde, inte jag heller, för jag tänkte att det var meningen att det skulle vara såhär, att jag inte får ha vänner.
Idag är jag en av de positivaste människorna men jag har svårt att hålla kontakt med andra människor, om inte de har kontakt själva. Jag vill inte peka ut någon för jag är ju inte bättre själv heller. Nu efter att jag kommit till Lärkkulla har jag märkt hur mycket jag betyder för de jag tyckte mycket om och umgicks med i gymnasiet. Någon enstaka har sagt något om att de saknar mig, men ingen har frågat om vi kan träffas. Det känns inget vidare, det gör det verkligen inte men jag kan ju inte skylla på någon annan heller. Då jag möter någon på gatan verkar allt precis som förr och man säger det där vanliga "vi borde träffas snart igen". Jaha, joo, visst, säkert, det har du rätt i! Vänner som bor längre i från mig har jag lättare för att hålla kontakten med, t.ex. Emma som bor 500km ifrån mig som jag varit bästis med i sex år. Och Rebecka som nyligen flyttade till Vasa har jag pratat mera med nu.
Ibland vill jag styra tankarna på människor och önskar att de skulle höra av sig. När de inte gör det tänker jag att varför skall dom ta kontakt med mig? Om dom inte tar kontakt betyder det att de inte har något behov av att träffa mig och då borde inte jag heller störa för jag klarar mig nog utan dom också.
Här på Lärkkulla har jag nog träffat några av de härligaste människor som finns på den här jorden skulle jag våga påstå och jag hoppas att vi verkligen håller kontakten efter Lärkkulla också. Vi bor vägg i vägg med varandra, som en stor familj där det är svårt att ha eget privatliv (på ett bra sätt), där vi kan knacka på om vi vill prata eller hållas på våra egna rum om vi känner att det behövs. Det är verkligen behändigt!
Tillbaka till början. Jag skall efter det här inte ta andra för givet och bry mig mera om henne som skickade textmeddelandet. Vi skall fara tillsammans och bowla på söndag och det ser jag verkligen fram emot!! Tack Malin♥
Avslutar med en bild på oss två när vi var ganska små.
Man måste misslyckas några gånger för att känna att man lyckas.
Oftast har jag en känsla på lärkkulla att jag blir bara bättre och säkrare på mig själv med det jag gör, något jag saknade i gymnasiet. I gymnasiet var jag van med käftsmäll efter käftsmäll, oftast i form av dåliga vitsord fast jag trodde det hade gått bra. En av anledningarna till lärkkulla var att få en ordentligare vägg för att vara beredd på smällar, livet går vidare fast man inte kan allt. Igår och idag brast min vägg lite i två olika situationer. Igår hade vi teori. Jag var fem före att ge upp och blev flyförbannad och tårarna brann under ögonlocket. Åt helvete med skalor och f-klavar. Bara jag fick bli lite arg och försöka tänka fick jag ett litet hum om hur det egentligen fungerar och i slutet av lektionen gick jag lättad ut från rummet för att jag äntligen fattade lite mer. Rispan i väggen slätades ut.
Idag på en genomgång funderade vi på extra slagverk i en låt vi höll på med och någon föreslog en tamburin. De andra hade händerna fulla med instrument och höll på med annat så jag skulle försöka. Jag var värdelös, precis så kändes det. Rytmen verkade himla simpel men där fick jag en till käftsmäll. Man ska inte ha för höga förväntningar, fick jag än en gång konstaterat. Jag satte bort tamburinen. Jag gick från övningen riktigt missnöjd med tankar att nu tycker dom nog att jag är en riktig looser, varför skulle de inte ? (VARFÖR SKULLE DOM?!) Efter att jag en stund suttit på rummet och funderat vart jag egentligen hör hemma och dittan och dattan med annat negativt snurrande i huvudet gick jag tillbaka till bandrummet där de andra höll på och spelade för brinnkära livet. De såg så glada ut och min vägg fixades igen. Ingen brydde sig om det som hänt 20 minuter tidigare, ingen såg heller snett på mig för Vem funderar och fokuserar på små detaljer? Ingen annan än jag. Men om ingen annan gör det, varför plågar jag mig själv med att fundera så fruktansvärt mycket på någon liten detalj?! Varför får inte jag vara glad och fortsätta livet normalt utan stora tankar för varje liten sak som inte går som jag vill så att andra måste tro att jag är himla dålig människa för att jag inte kan något lika bra som någon annan? Det är ju inte ens meningen att jag skall vara bra på allt!!!! Det är så fruktansvärt enkelt att skriva det efter att humöret gått upp, men för stunden är det riktigt, riktigt jobbigt och inget kan få en på bättre humör. Fast det lät hur bra som helst utan tamburinen så sved det att jag inte klarade av det. En vacker dag skall jag nog klara av den där rytmen i alla fall, bara jag får öva. Face the problem. Även om jag inte lär mig det så går livet vidare i alla fall. Livet är för kort för att fokusera på negativa saker. Fatta det. Nu ska jag på riktigt skärpa mig och ta emot det här året med öppna armar och bygga upp min sköld. Stay positive & Be strong.
En lista.
Hemstad/ort: Ekenäs
Hårfärg: Ööh, någonstans mellan brunt och ljusbrunt
Längd: 169-170
Frisyr: Just nu har jag bara satt fast det slarvligt i en knut
Ögonfärg: Grå-bå-gröna
Skostorlek: 40-41
Humör: Oftast glad
Civilstatus: Singel
Vänster- eller högerhänt: Höger
Tio saker, det där eller det här:
1. Kärlek eller pengar?: Oj, svårt. Jag behöver egentligen mera pengar....
2. Vin eller öl?: Ingendera
3. Dag eller natt?: Dag
4. One night stand eller förhållande?: Förhållande
5. Tv eller internet?: Internet
6. Pepsi eller Cola?: Ingendera
7 Vild fest eller romantisk hemmakväll?: Hemma kväll
8. Färgfoto eller svartvita?: Svartvita
9. Telefonkontakt eller face to face?: Face to face
10. Facebook eller bloggen?: Lite av båda
Tio "Har du nånsin":
1. Har du nånsin blivet upptäckt när du smitit ut?: Nja,har aldrig smitit ut på det sättet
2. Har du nånsin velat ta ditt liv?: Kanske, fast det var nog några år sedan i så fall
3. Har du nånsin gjort något du ångra?: Ja, men det har väl alla...
4. Har du hoppat bungy jump?: Nej
5. Har du nånsin varit med i en olycka?: Inte något jätte allvarligt.
6. Har du nånsin ätit en hel tårta?: Nä, men en halv, haha
7. Har du nånsin önskat att någon ska göra sig riktigt illa?: Kanske
8. Har du nånsin gått på bio ensam?: Nä, tror inte det i allafall
9. Har du nånsin fått utegångsförbud?: Nope
10. Har du någonsin rökt?: Nejj!
Fyra känslor:
1. Saknar du någon just nu?: Nja, inte direkt
2. Är du glad?: Joo men trött
3. Är du fundersam?: Joodå
4. Är du uttråkad?: Ja
Gammal bild
Om dig:
1. Hur mycket är klockan just nu?: 10:00
2. Namn?: Daniela Maria Elisabeth
3. Efternamn?: Ragnell
4.Vart bor du?: Hemma, hööhöö
5. Hur många barn vill du ha?: Beror på från dag till dag. Ibland 5 ibland 2 och ibland inget alls
6. Vill du gifta dig?: Kanske
7. Rullar du spaghettin eller skär du den?: Rullar :D
8. Har du ätit sushi?: Joo
9. Favoritglass?: Mint all the way.... Fast Ben & Jerrys cookie dough slinker också ner ganska bra
10. Humör?: Degig
Från i somras
Fyra grejer:
1. Har du någonsin blivit jagad av polisen?: Nej
2. Har du en hund?: Ja
3. Sover du helst själv eller med någon?: Beror på
4.Tror du på spöken?: Njaa
Kan du:
1. Kan du röra på öronen?: Jo :D
2. Kan du slicka dig på näsan?: Nej.
3. Kan du kolla i kors med ögonen?: Ja
4. Kan dina föräldrar lita på dig?: Ja
5. Kan du låta bli att prata på 4 timmar?: Om jag verkligen måste och får betalt för det så kanske, haha :D
6. Kan du vara på en fest utan att dricka?: Joo
7. Kan dina vänner lita på dig?: Ja det kan dom
8. Kan du tänka dig att pierca dig i naveln?: Jag funderade mycket på det förut men jag vet inte
9. Kan du sjunga?: Ja det kan jag väl
10. Kan du låta bli att spendera pengar i en affär om du har pengar?: Jaoo
Augusti 2013/Augusti2012
Har:
Har du någonsin ljugit för dina föräldrar?: Mjo
Har dina föräldrar sagt att dom älskar dig?: Jo
Har du syskon?: En halvlillasyster och två styvbrorsor
Har dina föräldrar ljugit för dig?: Ja.
Har du varit full den här månaden?: Nejj
Har du redan tröttnat på dom här frågorna?: Nja
Har du borstat tänderna den senaste timmen?: Nej
Har du pussat någon som är fyra år äldre?: Ja
Har du haft ett förhållande med någon som är fyra år äldre?: Nej
Vem:
Vem älskar du?: Tricky question
Vem vill du bli full med?: Ingen :P
Vem är den bästa artisten/gruppen?: Emeli Sandé och Loreen kan jag lyssna länge på i allafall
Vem pratade du senast i telefon med?: Min morbro
Vem är snällast i världen?: Jag själv såklart, haha
Vem vill du prata med?: Hm, vet inte
Vem sov du senast med?: Mig själv
Vem såg dig full senast?: Har aldrig varit full
Vem vet allt om dig?: Ingen, inte ens jag själv. Det finns olika personer som vet olika saker och så finns de dom som tror dom vet något
mer än ett år gammal bild
Allergisk reaktion??
Borde man börja fundera när man börjar nysa helt plötsligt, ögonen blir vattniga och näsan börjar rinna? Jag upplevde det först igår på karelia och nös fyra gånger efter varann, helt ok, bara lite pinsamt kanske.......... Idag på teorin nös jag också lite och började fundera. Jag har ända sen jag var liten varit mer eller mindre allergisk mot katter, men inte sååå farligt egentligen. Jag har iofs opererats för det men det var inte pointen. Jag köpte en ny halsduk för någon vecka sedan på loppis som jag använt både igår och idag och nu misstänker jag att halsduken har gosat med någon katt, haha. Jag tycker inte det var så farligt, jag har bara suttit och skrattat åt saken eftersom hela grejen är ganska intressant och komisk på samma gång.
Jag skall hem till Teinala idag så får knapra antihistaminer bara och hoppas det försvinner tills imorgon, skulle ju vara sådär passligt mysigt att börja nysa oavbrutet i en kyrka på ett dop? Naaah, kanske inte.....
Resten av skoldagen består av ensemblespel, najjsnajss!
Höstlov
Höstlov nummer två har kört igång och jag spenderar min tid i Österbotten. För mig är österbotten ett av de bästa ställen att vara på. Jag har en bästa vän jag alltid kan räkna med, jag har min ena gudmor här och hennes familj, och Rebecka som hör till de finaste människor man kan hitta. Det är 500km hem och jag kan släppa hemmet i söder på ett annat sätt. Att bara packa väskan och hoppa på tåget helt ensam gjorde jag också förra året och det är en otroligt skön känsla. Att möta människor som man inte träffar ofta så man vet att de är glada för att man kommer är guldvärt. Att prata med sin gudmor om så gott som allt som ens egen mamma inte berättar, att prata om hur det var när jag var liten och vad som hände före det och att skratta tillsammans.
Igår såg vi på en video från sista påsken då min pappa levde, farsdagen till ära. Det var första gången jag fick höra hans röst och skratt sen han dog. Något som ändå lite fascinerade mig var att fyra-fem dagar efter att videon var inspelad tog han ett av sina sista andetag. Det måste ha luggit något i det. Därför tror jag ibland på ödet, allt sker med en mening. Det måste ha funnits någon mening med att få en liten del av min pappa innan han dog. Någon måste omedvetet ha vetat att det skulle hända något, och fick honom på filmen.
Dock är det så mycket som jag inte förstår, ännu mindre vet. Varför skall man dö som 36-åring? En snygg man som ville alla väl, varför är det de som bryr sig mest om alla andra som tas ifrån oss ? Är det fel att bry sig? Kan man inte ta alla mördare istället? Det är som med Jesus. Han offrade sitt liv för att människorna inte skulle behöva lida ? Min pappa är min Jesus, min hjälte, men varför har livet fortsatt kasta skit på mig? Är det för att utmana mig? Att kolla hur mycket jag tål?
Fast när man ligger i dendär gropen med massa skit så finns det bara en sak i huvudet. Man ska upp därifrån. Man tänker inte på hur man skall upp därifrån, man tänker bara att man SKA upp därifrån. Att leva eller överleva. Därför kan jag aldrig svara på frågan "hur klarade du det?" för jag såg det aldrig på det sättet. Jag såg det bara att jag SKA klara det.
Jag har mycket som jag skulle vilja skriva ännu, men jag vet inte hur jag ska få det formulerat. Jag vill bara säga att jag har det så fruktansvärt bra här uppe och att jag har diskuterat viktiga saker med min gudmor och det betyder massor för mig.
Vi tände ett ljus igår för pappa, min ängel och hjälte.
Gårdagens uppträdande.
Nu när jag blickar tillbaka.
Det är underligt hur mycket jag egentligen förändrats. Jag kollade igenom "gamla" bilder igår än en gång, bilder som är mer eller mindre än 1 år gamla. Det jag konstaterade är att jag lever hellre i nuet. Både jag och min syster kollade på bilderna och vi skrattade ju nog lite också fast inombords ville jag ju bara kasta tomater på flickan på skärmen. Jag tänkte faktiskt dela med mig av dessa bilder, bara för att.
Då.
Mars 2012
Augusti 2012
Maj 2012
April 2013 (inte ens ett halvt år sen.)
Haha, flodhäst right? Jag såg mig aldrig såhär stor. Det är pinsamt att erkänna ja, men jag tyckte inte att jag var jätteöverdrivet stor? Tydligen så var jag ju nog det i alla fall. Inte tycker jag att jag sett så stor skillnad på mig själv heller förutom nu när jag ser på bilder och köpt nya kläder i ungefär 4 klädstorlekar mindre.....
Hade photoshoot med Jessi häromdagen också, då fick jag ordentligt upp ögonen. Tack!
