You're not supposed to be happy for too long.

Revyn igår var verkligen underhållande! Stackars mamma som höll på att dö av skratt typ 1000gånger. Jag blev ju nog orolig.....
Well, påvägen tillbaka till Lärkkulla kom än en gång en käftsmäll. Min "farmor" har fått kraftig alzheimer som har kommit överraskande snabbt. Min farfar har haft det några år nu och nu har min "farmor" också ramlat dit. Livet slutar aldrig överraska. Varken positivt eller negativt. Det börjar bli jobbigt snart. Alla blir gamla och dör. Vissa blir ju inte ens gamla, de dör i alla fall. Jag vet ärligt inte vad jag ska göra mera. Man skall inte förvänta sig för mycket, man ska inte hoppas för mycket och man ska inte bry sig för mycket heller. Det är nu man borde ställa alla frågor man vill ha svar på, om det inte redan är för sent och ingen minns något mer. Trots det är mitt humör ganska neutralt för tillfället. Jag blir 18 år imorgon och det är verkligen inte meningen att jag skall sitta och sörja då, så jag håller humöret uppe bara helt enkelt. Jag vet att jag är stark och har mina egna ben att stå på. Det är ju inte direkt första gången jag mister någon nära. Nu gäller det bara att hålla tummarna och njuta så gott det går tillsammans av den tiden som finns kvar.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Follow on Bloglovin
RSS 2.0