"Alltid stör det någon"

Oavsett vad vi gör här i livet, vilka åsikter vi har och vilka val vi gör kommer det alltid finnas åtminstone en person som stör sig på det. Jag är själv en person som försökt passa in så otroligt länge att jag har insett att det kommer aldrig att gå så istället blir jag raka motsatsen. Rebellen som inte är rädd för att ifrågasätta om jag funderar på något eller undrar hur någon tänkt eller planerat något. Jag gör saker som andra inte förstår, sådant som andra kanske hoppas att jag kommer att misslyckas med för att sedan kunna konstatera "vad var det jag sa?".
 
 
Jag kanske inte är stolt över alla val jag gjort men jag är fortfarande bara människa, något jag försöker poängtera varje gång jag får tillfälle. Det är mitt liv och ofta när något är jobbigt brukar jag tänka om detta är något som kommer ha någon betydelse efter hundra år (vilket det oftast inte är) och så känns det lugnare. Jag har gjort konstiga prioriteringar men beroende på hur slutresultatet sett ut har jag ändå lärt mig något av det. Nu är jag bara 21 år gammal och livet kommer garanterat ta ännu fler svängar än vad det hittills gjort, även om det har funnits en hel del redan men det känns ändå som att jag verkligen kan lita på min magkänsla och tro på mig själv.
 
 
 
 
Det har ingen skillnad om det handlar om hur en begravning ska se ut, hur en ledd träning ska vara, hurudan jag som person är, hur otroligt stort och fint #dammenbrister blev och är, hur jag uttryckte mig i text där jag skrev att jag var glad över att det inte var någon "blond och blåögd" lucia i år efter att vi fått resultat, det finns alltid någon som stör sig och antagligen uttrycker sig även när en inte borde. Man kan omöjligt få alla nöjda. Min mamma har så många gånger under min uppväxt betonat "man behöver inte vara bästis med alla, det kommer alltid finnas människor man inte kommer lika bra överens med" och det har verkligen format mig som person. 
 
Jag dömer aldrig en människa före jag fått en egen uppfattning. Jag respekterar de som respekterar mig. Jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad. Jag har lätt till skratt och lika lätt till gråt. Mina känslor har jag det senaste året verkligen börjat uppskatta efter att jag så många år tryckt ner mig själv för att jag lätt gråter vilket känts jobbigt. Det är inte jobbigt, det är okej, det är en styrka, min styrka.
 
 
Alla bilder i inlägget är från google
 
 
 

Slutet är början på något nytt.

"När man stänger en dörr, öppnas en annan". 
 
 
Lucia är över för min del. Egentligen känner jag mig bara lycklig och fortsätter mitt liv. Jag fick en otroligt dålig start på 2017 och det blev inte bättre iom. min morfars bortgång på våren. Det har varit tufft, kämpigt och ibland har det känts som inget är värt någonting Ändå har jag hållit huvudet högt i hopp om "bättre tider" som jag nu börjat hitta. De senaste månaderna har varit min vändpunkt då jag tagit ett längre kliv för att arbeta med mig själv.
 
 
 
Lucia-kapitlet är avslutat och i samma veva har jag meddelat att jag kommer ta paus på obestämd tid från simlärar-jobbet. Jag vill ta emot 2018 med öppna armar och ny energi samt ta vara på december för att trots allt få ett gott slut.
 
 
I skrivande stund är jag "ledig" från skolan iom. min praktikperiod som jag från tidigare jobbat in. Så jag är hemma, jobbar när det behövs men annars tar jag hand om min Aisha som blir 8 veckor idag, en siberisk husky som verkligen gett mig så mycket glädje även om jag och min pojkvän knappt haft henne en vecka. 
 
 
Jag och fröken Lucia // Jag och Aisha
 
 
Livet ordnar sig, förr eller senare.
 
 
 
En annan dörr som öppnats är #dammenbrister och även om alla redan skrivit blogginlägg om detta så är det värt att tas upp även på min blogg. Jag har varit rädd för att använda "metoo"-hashtagen för det har känts för nära. Jag har inte vågat dela med mig saker jag varit med om, men läst många andras historier. I onsdags fanns mitt namn med på uppropet och det kändes verkligen stort. T.o.m. lokaltidningen hemifrån ringde mig igår för en liten intervju och självklart ställde jag upp! Artikeln hittas här och jag är så glad att jag fick vara med, även om jag inte sa så mycket och inte sagt tidigare heller. Men jag håller med så många andra om att detta problem, det skall bort. Det är inte okej att så många kvinnor blivit utsatta på sätt eller annat och det är inte okej att män som gjort saker tidigare, fortsätter på samma sätt. 
 
 
 
Inte bara det att jag har varit i en hel del media på senaste tiden, ikväll kommer dessutom FST filma "De vackraste julsångerna" här i Vörå och konserten kommer både höras på radio (17.12) och synas på TV (26.12) och jag kommer att sjunga solo. 
 
 
 
Jag önskar verkligen en fin december-månad till alla som läst inlägget, tacka för lucia-rösterna och tummarna och så hörs vi i något tillfälle!♥ (Bilderna i inlägget kommer från min instagram @danielaragnell)
 
 

RSS 2.0