Why I love my school.

Mitt humör sköt i höjden igår på eftermiddagen. Kalla det humörsvängningar, hah. Jag sov några timmar och umgicks med Jessi, kan man hålla sig deppig då? Naaeh, inte så som vi höll på igår och var pinsamma mest hela tiden. Sedan var jag social med lärkkulla gänget och märkte att de piggar ju (surprise!!) också upp mig även om det var jobbigt igår. Skulle man kunna vara på lärkkulla omringad med samma människor år ut och år in skulle nog inget kunna dra ner mig. Never. Jag menar, hur kan man inte älska dessa personer? Den så ofta dåliga humorn blandat med mogenhet har jag aldrig sett förut, det imponerar på mig. Att skämta om mer eller mindre allt och sedan koncentrationen på 150% när vi spelar något eller har en viktig diskussion. Kan. Inte. Beskrivas.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Follow on Bloglovin
RSS 2.0