start slow.
Musik från högtalare. Rummen töms. Möbler som flyttas och skåp som faller fast med ordentliga smällar, i misstag. Alla är plötsligt väldigt osociala, inåtvända och koncentrerade på att få rummen rediga tills imorgon. Fast vi varit med om det några gånger tidigare känns det varje gång som den första. Fy fasiken när vi skall härifrån på riktigt och inte komma tillbaka. För någon dag sedan funderade jag än en gång tillbaka till gymnasiet. Klarar jag verkligen av pressen där? Klarar jag av studentskrivningarna och att få ett någotlunda bra betyg som släpper mig vidare? Vidare vart? Vad vill jag? Vi vet inte vart vi ska, men vi ska dit. Det händer så mycket just nu och jag hinner inte riktigt leva i stunden, men det gör ingenting. Jag låter kanske negativ men sanningen är raka motsatsen. Jag är så otroligt glad och njuter av dagarna till fullo, för att sedan somna med ett leende på läpparna. Det känns som om allt bara fladdrar förbi, som i en dröm jag inte vill vakna upp från. Jag har gjort ganska spontana beslut på senaste tiden. Jag blir snart 18 (!!!!), jag har anmält mig till en simlärarkurs som kommer innehålla 3 helger i huvudstaden och ännu har jag inte riktigt kommit underfund med varför jag gjorde det, men hej, nema problema. Hoppeligen kommer jag ha någon nytta av det och det är alltid bra att ha en backup om jag inte får sommarjobb dit jag hittils sökt. Jag är glad och lycklig. Jag har inte varit hem på några veckor nu och det kommer antagligen gå några veckor innan jag klampar in igen. Jag börjar ta avstånd och provar mina egna gränser. Nämnvärt är att jag förra helgen satte på en tvättmaskin här på lärkkulla första gången, visserligen med Tovas hjälp men i alla fall. #stolttjej96, haha!
Jag skulle kunna skriva hit ännu mera, men det kanske blir allt för mycket varierande ämnen i ett och samma inlägg och det skulle högst antagligen sluta med att jag filosoferar över om zebror är svartvita eller vitsvarta eller något i den stilen.
Kommentarer
Trackback
