Vem är jag, som person.

Tack för att ni skrev till mig efter mitt förra inlägg, blev verkligen glad och förvånad över hur många som kikade in hit! Nu när det gått någon vecka sedan det inlägget tänkte jag försöka sammanfatta hurudan jag är som person.
 
 
Beroende på vem man frågar tror jag att det skulle kunna komma vad som helst för svar, utan en gemensam nämnare. Att jag är trevlig, tyst, försiktig, högljudd, pratsam, jobbig, konstig, duktig, glad, sur, ärlig osv. 
 
 
Själv skulle jag inte kunna sammanfatta hurudan jag är eller hur människor i min omgivning upplever mig. Ända sedan lågstadiet har jag vant mig vid att vara själv och ensam, trivts med det. Däremellan har jag givetvis haft kompisar även om det mest varit bland killar, men aldrig dendär riktigt nära "bästisen" som hängt med i flera år och som känner mig utan och innan. 
 
Jag är en person som analyserar och tänker väldigt, väldigt mycket.
 
Jag är en person som gillar att planera, strukturera, ta tag i saker, ordna saker, ta ansvar och samtidigt kan jag vara den som gärna tar emot anvisningar om jag ser att någon annan håller i trådarna. 
 
Jag är en person som kan vara otroligt nära en annan person under en tid och i nästa stund är det antingen jag som drar mig undan eller ser till att den andra gör det. Jag är otroligt rädd för att förlora människor runt mig och kan istället ha en sköld.
 
Jag är en person som kan vara världens ärligaste och stå fast vid min åsikt men fortfarande reflektera över något jag gjort eller sagt i flera timmar efteråt.
 
Jag kan tro på mig själv väldigt mycket och inte alls, i en ordentlig bergochdalbana.
 
Jag tycker det bästa är att jobba med kundservice eller att stå framför människor men jag är väldigt dålig på att bjuda på mig själv, spela teater eller misslyckas framför andra.
 
Jag kan berätta vad som helst om mig själv, men det finns ingen som vet allt om mig, de flesta vet vissa delar.
 
Jag dömer aldrig någon och lyssnar inte på rykten. Om det är någon som vill prata om någon med mig och jag inte känner personen i fråga går informationen lika snabbt ut genom örat som den kom in.
 
Jag tror alltid väldigt gott om andra och blir ofta sårad, gång på gång.
 
Jag kan intala både mig själv och andra att jag inte bryr mig, även om jag bryr mig mer än någonting annat.
 
Jag har väldigt svårt att ge människor en andra chans.
 
Jag är väldigt dålig på att hålla kontakt med människor och kan inte säga att jag lider av det. "Ju mindre människor känner mig, destu bättre" brukar jag säga. Iom. detta har jag väldigt lätt att flytta bort från andra, känner inte att jag är beroende av någon annan och söker konstant efter en "nystart".
 
Jag hatar att tappa kontrollen.
 
Jag reagerar inte på stress när jag är bland människor utan släpper ut stressen när jag är på egen hand.
 
Jag tycker det är jobbigt att prata med psykologer/kuratorer, dels för att förtroendet föll i högstadiet och för att det känns att de hjälper mig endast för att det är deras jobb, inte för att de genuint bryr sig.
 
Jag dricker endast grönt té eller inget té alls.
 
Här fick ni sexton punkter på saker jag konstant reflekterar över och försöker fundera över hur det blivit som det blivit. Sista punkten lade jag dit i brist på annat. Jag är väldigt svår att ha och göra med och jag kräver inte att människor håller sig fast vid mig, är det någon som vill gå så får de göra det. Antagligen kommer jag aldrig komma underfund med mitt garnnystan till hjärna men jag fick det nerskrivet i alla fall, varsågoda!
 
En liten throwback då jag var till Rumänien i Augusti♥
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Follow on Bloglovin
RSS 2.0